Rättshaveristen Linn Andersson fortsätter sin osköna framtoning. Genom de år man hört något kring henne så känns det som att hon ständigt stått på “fel sida”. Det senaste spektaklet där hon vill peta bort en av Sundbyholmstravets mest betydande och engagerade person, Roland Jansson, osar ruttet och visar tydligt Anderssons agenda. Nu är ju travsporten dessvärre bortom all räddning men det känns ändå trist när aktiva är med och driver på nedmonteringen. Svensk travsport behöver inte Linn Andersson.
En annan som inte heller är önskvärd i sporten är doparen och fuskaren Magnus Dahlén. Efter en löjligt lång tid så kom domen (en ynklig sådan) efter hans senaste dopningsaffär (senast påkomna, skall väl tilläggas).
När vi ändå är inne på punken “deppigt värre” så får jag väl även dra några rader om Ulrich Bermsjös inlägg nyligen. Jag minns Ulrich från 80 talet då han som knatte kom ner till Visbytravet, klädd i svart skinnrock och med en “spännande väska” som han använde sig av när han utförde “behandlingar” på öns travhästar. Jag glömmer aldrig när hans far, Björn, ringde till Pär Hassborg och bad honom åka ut till flygplatsen och hämta Ulrich. Björn hade då häst i träning hos Pär. “-Hur ska jag känna igen Ulrich när vi möter upp?" frågade Pär. Björn svarar: "-ni kommer känna igen honom direkt, han ser förfärlig ut”. Björn var nog ganska hjärtlig i det han sa, men nog stämde det allt ganska bra. När Pär och jag står och väntar ute vid flyget så kommer det en liten skitunge i en kolsvart skinnrock, solglasögon samt den beryktade “väskan”. Hur som helst, Ulrich var en kul prick och dessutom kunnig och duktig kring hästar. Karriären tillsammans med Alexander Bard där deras uppfödningar under många år varit en maktfaktor inom svensk travsport talar sitt tydliga språk.
Till det han nu skrivit. Å ena sidan har han rätt i det faktum att travsport är en “lyx” och att det alltid funnits grosshandlare och miljonärer som solklara förutsättningar för att travsporten ska kunna leva, och under många år utvecklas. Men, ett stort men. Breddsporten har, och har alltid, varit en minst lika viktig del för vår älskade travsport. Menhammar, Stall KGB, Stall Zet, Bender och alla de stora elefanterna har alltid haft samma huvudmål. De ska tjäna pengar! Inte en chans att Lindstedt & Wallner hade fått in alla kanonhästar från USA till stallet om K-G Bertmark år efter år gick back på kalaset. För amatörer och den livsviktiga breddsporten har andra parametrar alltid varit verkligheten. Det KOSTAR pengar och enormt mycket tid. Det GÅR back, det är ingen vettig ekonomisk investering. Man håller på för att det är så ofantligt roligt! Där har vi den stora skillnaden mellan “lyxsporten” och breddsporten. Det är ju nämligen så finurligt upplagt att det var ju vi som är längst ner i resultatlistorna som lämnar våra pengar till de där uppe. Så är det idag och så har det alltid varit. Travet skulle överleva med bara bredden. Dock på en betydligt lägre nivå. Men om det bara blir Redén, Wäjersten och de andra få “lyxsportarna” som kör så är det god natt ganska direkt. Deras sponsorer skulle lämna sporten som liberaler från sitt parti. Fast det här med olika divisioner och en “uppdelad sport” tror jag absolut vore rätt väg att gå. Men vi får aldrig glömma sanningen. Utan “lyx” så försämras travsporten markant. Men utan bredd så dör den totalt…
Med de här raderna så lämnar jag dig för den här veckan. Ha nu en fin påsk så hörs vi igen nästa fredag. Då levereras Fredagsbrevet från Kata beach, Phuket. Sist av allt, en klaring till Påskdagens V85a som går uppe på Rommetravet. I sista avdelningen så är det glasklart på Denaro Diabolik. Tränare med toppform och en Sobrilström som verkar ha knaprat amfetamin den senaste tiden!
Visste du förresten att första siffran på ett ägg ska vara en “nolla” eller en “etta”.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar