Så har vi fredag igen. Idag leverans från våning 38 på hotellet i Bangkok. Hemma i Svedala rullar allt på som vanligt. Vänsterklägget kaskadkräks och skriker sina halsar blodröda när SD elegant rundar några obstinata vildar och på så sätt får igenom en mycket viktig ändring kring svenskt medborgarskap. De jasistiska bjunskjortorna vill att de som ska få ett SVENSKT medborgarskap måste kunna svenska och även klara av att försörja sig själva! Vad i hela friden är det för fascistiska idéer? Hur som helst, Magdalena, godhetsnarkomanerna, islamisterna och vänsterextremisterna fick backa undan och de sunda förnuftet vann åter. Kom ihåg detta när du går och röstar i höst, det kan bli den viktigaste valsedel du någonsin lagt i en valurna…
Det var V86 onsdags och i sista avdelningen på Solvalla så fick vi åter se resultatet av den hets som jagar de aktiva idag. Det ska gå fort, allt ska “optimeras” och banorna ska vara hypersnabba. Detta trots att ingen egentligen bett om det. Nu blev det galoppbonanza i första sväng och Ronald Mcdonald stod vid stallutfarten och delade ut stora skor, röda näsor och glänsande Blyhandskar…
Jag har gjort det, Anneli Saarikettu har gjort det och några till har haft ynnesten att göra det. Suttit i Jan Nordins röda BMW som på det tidiga 80 talet förgyllde Solvallas stallbacke. Något speciellt med det? Egentligen inte, om man inte fokuserar på bakluckan förstås! En stor motivlackering av Wiretapper som pryder den röda bilens bakre parti. “Roffes” Ingersjö lack stod bakom konstverket och det för mig in på Svempa! Hörde att han nyligen vandrat vidare. På ett sätt var Svempa mitt första möte vid Sören Nordins stall, eller rättare sagt hans häst, Lufsen! Jag minns exakt den vårdag 1979 jag för första gången kom inglidande på Solvallas stallbacke med min rosa cykel. Jag hade varit med pappa på Solvalla sedan jag var fem år gammal men nu var det dags att kliva in i stallmiljön, på riktigt. Jag rundade Lindstedt/Wallners stall och parkerade cykeln bredvid paddocken vid Sören Nordins stall. I paddocken gick en brun häst, en väldigt stor brun häst. På grimman kunde jag läsa “Lufsen”. Jag klappade hans huvud, kände spänningen att vara så nära Sören Nordins stall. Jag minns att jag sedan tittade in i stallet. Vi ska komma ihåg att det här var en annan tid, det här var när tränarna var diktatorer och ägarna, på ett sätt, bara var lydiga kunder. Sören hängde länge upp ett rep vid stalldörrarna på tävlingsdagarna för att mota tipsnissar och även sina hästägare (kunder). Idag har vi mediaskolor och en massa annat som har förskjutit makten till kunden betydligt mer.
Hur som helst, jag tog mod till mig och gick in i stallet. Efter någon minut kommer en fuxig man av kortare, kraftig modell fram och sträcker åt mig en sopkvast. “-Du, sopa gången där uppe, och glöm inte att vattna först”. Det var Robert Brissman. Från den dagen var jag fast i sporten och blev sedan väl “omhändertagen” av Åke Lindblom. Det var en “något” tuffare tid då kan jag säga. Men en otroligt bra skola och det tog inte så lång tid innan jag satt i en Forsbysulky och körde snabbjobb på banan tillsammans med Sören Nordin! Men det är en helt annan historia, min historia. Tillbaka till Svempa. Lufsen var en av de hästar han hade i Sörens stall. Lufsen var, gammelskodd med Remontdojjor 1, 72 cm över manken. Anneli Saarikettu fick köra ett lärlingslopp med Lufsen. Anneli var kort, Lufsen var hög, mycket hög. Hon fick hjälp upp i den förhöjda Forsbysulkyn och väl tillbaka i stallet efter loppet så rann tårarna på Anneli. “Fi faaan, vad läskigt, jag såg inte ett siit”. Det var Annelis karriär i sulkyn om jag minns rätt. Svempa såg, tillsammans med Ingersjö lack, till att vagnar och annat ofta var lackerade på ett väldigt snyggt sätt. Uppe på höskullen låg bland annat en sorts “sidokåpor” till sulkies som var ruggigt snygga. Har för mig att man sedan inte fick använda dem i lopp pga. skaderisk vid eventuella incidenter. Sedan var det ju det där med Svempas bärgningsbilar. Här snackar vi att sticka ut. Svempa var en pionjär inom lastbilar, design och elegans! Att avskuta med “vila” i frid känns bara löjligt. Det sista Svempa kommer att göra där uppe vid Himmelsvalla är att vila…
Med de här raderna så tackar vi för den här gången. Vi hörs igen nästa fredag, då levereras Fredagsbrevet från Nashville, Tennessee där du ska få fina lir till Eurovision. Avslutar med en karamell till helgens V85a som den här helgen avgörs på Umåker. I sista avdelningen sitter Hanna Olofsson tidigt i spets med Ja Ba Da Ba Doooo. Om hon inte fegar ur och släpper så får vi 11 gånger bubblet på det rosa ekipaget. Ha en fin helg.
Visste du förresten att en av Bangkoks bästa THAILÄNDSKA restauranger ligger på en bakgata vid Sukhumvit.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar