Vi börjar med veckans PK-drev mot gotlandsuppfödde Jessica Stegrud. Under många år har det efterfrågats en “kulturkanon”. Någon form av mall eller rättesnöre för alla svenskar att ta del av om man skulle vilja fördjupa sig lite kring svenskarnas traditioner, historia samt kultur. En av anledningarna till att behovet av en, så kallad, kulturkanon ökat är givetvis att Sverige under snart femtio år bedrivit en vansinnig migrationspolitik som fått katastrofala följder. Idag slits landet och befolkningen isär och att få ihop en gemensam “känsla” och ett samhälle där samhörighet råder ter sig allt mer omöjligt. Det är då en kulturkanon faktiskt kan vara ett verktyg i den berömda verktygslådan. Lilla Sverige är ganska unikt. Med ungefär 10 miljoner svenskar i landet och med snart två miljoner invånare som har en HELT annan och egen syn på gemenskap så är läget akut. De som nu etablerar sig i vårt land har gängkriminella “rappare” som idoler, de lever sina liv som de gör i sina hemländer, väldigt långt bort från Ullared, kräftskivor och A-traktor karavaner. De har ingen aning om vem Alfred Nobel var, att Hoa Hoa Dahlgren stöttade “pappaledigheten” eller att Mall OF Scandinavia är byggd på en förgiftad sjöbotten. När hörde du senast att Melodikrysset skickade ut en bricka eller handduk till Mahmud Khaliffi från Fittja? Näe, det är bara etniska svenskar som följer Melodikrysset, alla de “nya svenskarna” lyssnar på gangsterrap när mormor lagar getgryta med halalkött från den lokala torghandlaren i orten medan pappa sitter med radbandet i ena handen och kedjeröker samtidigt som han spelar backgammon på bokcaféet med andra “lediga” män. Här kommer en kulturkanon kunna vara ett viktigt inslag och ett tydligt sätt att visa upp vad SVERIGE är och vad som kan förväntas om man tänkt bo i vårt land och bli “svensk”.
När då denna kulturkanon släpptes i tisdags så var det debatt kring dess innehåll och tänkt ändamål i Aktuellt. De som debatterade denna ursvenska skapelse var Parisa Liljestrand med rötter i Iran samt Lawen Redar med kurdiskt ursprung. Är de “svenskar”? Ja, naturligtvis. Lawen är född och uppvuxen i Sundbyberg och Parisa talar elegant stockholmska med en del Liiiidingö och en del Södertugg i uttalet. Det är ju inte just dessa två kvinnor Jessica Stegrud syftar på när hon i sitt tweet skrev att det ändå var talande för Sverige 2025 att två invandrarkvinnor står och diskuterar den svenska kulturkanon som nu låg på bordet. Och hon har ju så klart helt rätt. Det ÄR ju ändå ganska talande för vårt land idag. Det här valde extremvänstern, Palestinaclownerna, PK-media och alla de andra “goda” naturligtvis att fultolka, precis som de alltid gjort. Inget har förändrats hos denna flock…
På Visbytravet i veckan så vann Sjöström 5 lopp och sedan 2 andraplatser. “Hyggligt” facit för Claes där! En annan som fick vinna lopp var Fredrik Persson som i utgången av sista sväng körde utanför bangränsen med sulkyhjulet på fel sida om ett flertal pinnar. Aftonbladet skrev att han körde “INNANFÖR bangränsen men jag tycker nog ändå att det är “utanför” som är det korrekta. Hur som helst så blev det ett herrans liv och man ropade efter diskning. Det kan så vara, men det som jag klurar kring är vad han tjänar på denna manöver. “Experterna” pratar om att han “genar” och sparar meter men det är nog en ganska ovidkommande del i problematiken i jämförelse med hur mycket han tjänar på att slippa dra i högertömmen” och “ta upp” för att hålla sig på banan. Där snackar vi flera längder! Det finns väl inget som bromsar upp en trött häst i sista sväng, som hänger på en töm, som att behöva dra och bära i högertömmen när man vill kunna köra till. Hade Fredrik vunnit om han hållit sig inom bangränsen genom sista sväng? Näe, han hade torskat med tre längder…
OK, Derbyhelgen står för dörren och precis som vanligt så blir det mitt minne från den där Derbyaktionen för länge sedan när min pappa snuvade Bo W Takter på godiset…
____________________
Året var 1983 och jag jobbade hos Uffe Nordin där jag hade pappas och min pålle, Bussig Pärup. Det var dags för Derbyauktion nere på Jägersro och när jag bläddrar i katalogen ser jag till min stora glädje att Doris Gunnarsson, Höör skall sälja Bussigs halvsyster “Epona Pärup”. Jag blev i eld och lågor och lade in en massiv kampanj på farsan som redan hade knepigt att finna förtjänsten i storebror Bussig. I Uffes stall jobbade även Mia “Tummen” Wahlberg och hon hade, precis som Åke Lindblom varit över i mattpiskarlandet och jobbat. Eponas pappa var, Count´s Pride. En helt ny hingst som kommit till Lassagården. Nu var det så fiffigt att Tummen sett hästen live i USA så hon kunde verkligen rekommendera honom som hingst. Sagt och gjort. Pappa bokade en resa till Kanarieöarna i samband med vår tågresa ner till Malmö. Min tjej Annette (japp, Annette Jansson från Solvallas sekretariat) och jag låg i sovkupén och lyssnade på farsans näsfanfarer som skulle få Nils Landgren så avundsjuk så han hade knäckt sin trombon över knäna. Väl framme i Malmö så kastade farsan in sin väska och tennisracket i en box på stationen och det bar iväg med taxi ut till Jägersro. Det var dags för en stor 2 årings auktion ute på Jägersro och ridhusläktaren var full med folk. Pappa hade redan hunnit med några bira och satt bra uppe på läktaren medan jag och Annette var nere vid boxarna och tittade på den fina 2 åring som var själva objektet. Vad vi inte visste var att denna flicka var identisk med den häst som Göran Edlund, bara några dagar tidigare hade lastat ner från Solvalla till auktionen på Jägersro.
Count´s Pride var ju ny och oprövad som hingst i Sverige och jag hade sagt till pappa att vi skulle hänga med till 20 000:- men inte längre. De startade på 17 000:- och det tog bara några rop innan vår limit var nådd. Jag gick besviken upp till pappa på läktaren och sa att det bara var att glömma affären och han höll med. Med hängande huvud gick jag ner till volten där man gick runt med den vackra Epona Pärup samtidigt som buden bara höjdes. Till slut var det två kvar som bjöd och den ena var Bo W Takter. Klart att den där trollkarlen ska få henne med, tänkte jag uppgivet. Det bjöds “-tjugofem” och Takter kontrade med “-tjugosex”. Direkt hördes “-tjugosju” uppe från läktaren och Bosse avvaktade lite innan “-tjugoåtta” blev bjudet. Så där höll det på tills Takter ropat “-trettiofem”. Man hörde “-första, andra" och……. "-trettioåtta”!
Epona Pärup gick iväg för 38 000:- men det blev INTE Bo W Takter som köpare. Jag gick upp till läktaren där farsan satt med en ny öl. “-Hon blev i alla fall på tok för dyr så det är inget att deppa för”. Farsan nickade förstående och svarade, “-ja, vi hade ju satt 20 000:- som max så det var inte mycket att göra”. Det blev tyst en kort stund sedan säger pappa, “-men jag vet vem som köpte hästen” . “-Vem då?” undrade jag. “-Jag måste ta en taxi till stationen och hämta väskan och tennisracket, jag skall vara på Kastrup om en timme, du och Annette får ordna med en transport hem för vår nya häst”.
Farsan hade alltså bestämt sig för att Epona skulle komma med hem till sin storebror och hade Bo W Takter inte en chans! Du kan nog ana hur stolt och glad Stall Rosas unga tränare var när vi beställde transport upp till Solvalla av Sören Persén. Väl uppe på Solvalla så ville Uffe Nordin gärna provköra vårt nyförvärv. Ulf hade ju en förkärlek för Lassagårdens hingstar (vem har väl glömt när Uffe hade med sig Langemar ut till Lassagården och kom tillbaka med hela årskullen efter “Fashion Blaze”. Uffe var faktiskt imponerad av Epona Pärup och det verkade som att vi nu hittat en blivande stjärna.
Året efter flyttade Uffe Nordin till Frankrike och jag hamnade ute på Drottningholm med Stall Rosas två springare. Epona Pärup hade blivit en riktig kanon om inte hennes högra framknä satt stopp. Jag tog min licens med henne och körde även mina första lopp med Epona. Tyvärr så blev det bara ett fåtal starter innan hennes framknä gjorde att vi fick lägga ner hennes tävlingskarriär. I aveln lämnade Epona några "riktigt fina hästar" varav Tarzan köpte den första.
Count´s Pride blev sedan en av Sveriges bästa avelshingstar genom tiderna och redan i hans andra kull här hemma fanns en Derbyvinnare i form av, Jet Ribb! Två dagar efter att vi ropat hem Epona Pärup så står Bo W Takter i vinnarcirkeln nere på ett regnigt Jägersro efter att ha vunnit Svenskt Travderby med Micko Fripé…
____________________
Med dessa rader ber jag att få önska alla en fin Derbyhelg. Avslutar med två vinnare, en till lördagens V75a och sedan Dervyvinnaren. I femte avdelningen är det Jepson upp bakom Bergharns Las Vegas Sisu. Känns lite som att man blandar ner en flaska Tabasco i en temugg full av Absint! Vi får 12 gånger Spettekakan när man spolat bort grus och lera. På söndagen körs en medioker upplaga av Svenskt Travderby. Vinnare blir Bootsman med Per Nordström! En karamell som ger oss 42 gånger den berömda fejkmarängen! Håll i dig.
Visste du förresten att undertecknad vet vilka det var som tände på de bengaliska nödblossen bakom Solvallas indikator under sista loppet en gång på det tidiga 80 talet.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar