Tänk att en dammig, fuktig och kall vind kan generera så enormt mycket pengar och dyra travhästar! Nyligen flyttades hästen Call Me Gleipner från ett fabriksstall till ett annat. Johan Untersteiner fick vinka av pållen och Redén tog emot med öppen famn. Kan det här vara Malmrots första värvning till det bajsbruna stallet? Men alla kontakter som Anders skapat genom åren så tror jag att vi kommer få se flera spektakulära tränarbyten framöver där mottagaren är Stall Zet. Jag tror att många tränare idag känner sig lite skakiga i benen, vilket nog är befogat.
Tillbaka till dessa vindsutrymmen. “Gleipnergruppen” har som koncept att bland annat omvandla vindsutrymmen till lyxiga lägenheter, något som tydligen ger så pass mycket klirr i kassan att man kan satsa stort på travhästar. Men Gleipnergruppen är tvåa på bollen. För snart 35 år sedan så samarbetade min bror, med sitt åkeri, med en kille som heter Olle. Han hade dragit igång ett företag som bland annat specialiserat sig på att riva ur gamla vindar och bygga om dem till exklusiva och dyra lägenheter. Jag körde en del lastbil åt min bror, redan då, och vi var på många adresser i centrala Stockholm och skiftade containrar åt Olle och hans grabbar. Deras företag hette BLT-bygg och de växte snabbt. Jag har för mig att brorsan fick någon förfrågan kring att vara med i utvecklingen men att han valde att fortsätta i sin lilla skala (samma lilla skala som brorsans företag verkat under de senaste 47 åren). Min bror körde vidare medan Olle satsade. Världen är dessutom ganska liten. Olle och hans tjej Jenny bodde nämligen tre stenkast från mig här ute på Munsö på en mindre gård där de hade några travhästar. De samarbetade med en finne med bas i Boden och hästarna hette Sisu. Nu har det snart gått 40 år sedan vi var med vid dessa vindsrenoveringar och idag är Sisyfos en jätteindustri där man är en maktfaktor inom svensk travsport och även ägare av flera slott och andra exklusiva fastigheter. Olle och Jenny gick från koja till slott, brorsan och jag tog en försiktigare väg här ute på Mälaröarna. Men en sak kan man i alla fall lära sig av detta. Guldet kan finnas där du minst anar det, det viktiga är att leta och agera…
Med dessa rader så tackar jag för den här veckan. Förra helgen så small det fint på Ålandstravet, till glatt odds dessutom. Nu får du en till när Årjäng i helgen kör V75. I sista avdelningen är det dunderklart på Laredo Boko, vi får fem gånger värmlandskorven som tack. Njut av helgen så hörs vi igen nästa fredag.
Visste du förresten att undertecknad tillsammans med Dialekts halvbror, Demagog, lyckades ramma, och fälla, fotocellstolpe samt stege (inklusive startpersonal) vid 2 140 i volten på Årjängstravet från spår ett, efter att Demagog vägrat ta styrning med sitt nya helstängda huvudlag.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar