Tre sopsäckar på en vecka. Vi kan ta eländet direkt, V75 kastas ut och byts mot “V85”. Vi har sett det tidigare. “Snillen” som i akut avsaknad av fingertoppskänsla brainstormar fritt. Att de aldrig lär sig. Akrakas hobbyprojekt Top7 som av någon oförklarlig anledning fortfarande hänger kvar trots en omsättning lägre än en punkterad pilsnerbil på Powermeet borde ju kunna vara ett riktmärke på hur man INTE gör. Om man lyssnar på spelarkollektivet så är motståndet kompakt. Även bland de aktiva så är det tummen ner. Trots detta så ska man nu alltså slakta det bästa som ATG någonsin producerat. Lek med tanken att Svenska spel skulle göra om Stryktipset till att man ska ha 15 rätt! Eller att Vikingline skulle måla om sina fartyg i grönt och gult. Men som vanligt så är tondövheten total uppe i Silvergrisen…
Från härdsmältan på ATG till Anders Malmrot. Jag har alltid tyckt att Malmrot är en hyvens kille, jag tycker det fortfarande. Dock har jag de senaste 15 åren haft ett stort ifrågasättande kring själva “driften” på Solvalla. Kulmen nåddes när man lät luffaren och bedragaren Stefan Lundborg härja fritt på Solvallas kontor där mutor, pengar under bordet och andra “skumma transaktioner” pågick TROTS att många runt omkring var medvetna om allt ruttet som pågick. Åren gick och sportchef efter sportchef flyttade in och alla hade det gemensamt att de bara blev bleka kopior av de tidigare proffsen som styrt huvudstadsbanan. Jag kommer aldrig att glömma mitt samtal med Hans G Lindskog efter att han lämnat posten på Solvalla, min tes kring en vanskött travbana gick från “tes” till fakta. Åren har gått och Anders Malmrot har varit Solvallas Starke man. Om vi här försiktigt glider in på Elitloppet så finns det mycket att önska. Vilka hästar man bjuder in till detta lopp skapar naturligtvis alltid diskussioner, detta är både oundvikligt och uppfriskande. Men HUR man “bjuder in” är en annan femma. Daniel Redéns gräddfil har alltid luktat lite surt och härsket. Här finns en hel del man skulle kunna lägga upp på det berömda bordet men jag nöjer mig med att konstatera att Malmrot borde hålla mer av den berömda “armlängdens avstånd” som i det här fallet mer kan liknas med en neurosedynskadads. Man har knappt hunnit rulla ihop de cerisefärgade mattorna innan Malmrot packar ihop och tar anställning hos Stall Zet! Känns lite som när Stefan Lundborg drog från Solvalla och började på UNIBET. Vi kan nog förvänta oss att Redéns möjligheter till framtida Elitloppsuttagningar knappast försvagats…
Och sedan var det Stig H Johansson. Det har ju under lång tid varit känt att Stig H drabbats av Alzheimers. Känns lite konstigt att det fortfarande fungerar så i vår lilla ankdamm. Travsporten har alltid präglats av det faktum att det varit en “familj”. Men det här tassandet runt gröten har dessvärre alltid varit kutym. Det är synd, för det finns mycket av stöttning och uppmuntrande som går förlorat när det gängse är att “hålla tyst” trots att alla vet. Hur som helst, nu vet alla att Stig H fått Alzheimers och det känns naturligtvis väldigt trist. Men jag är övertygad om att han regelbundet blir påmind om att vi i ankdammen tänker på honom och att vi alltid kommer bära en enorm beundran över denna gigant inom sporten.
Jag har ju alltid haft en “alternativ syn” på det mesta i livet, så även inom travsporten. Jag minns som liten knatte i slutet av 70 talet när jag vid staketet nedanför gula ölcaféet stod och klappade händerna när ekipagen segerdefilerade. Den där Stig H var en sur en, tänkte jag. Lopp efter lopp vann han och bara några buttra nickar med huvudet. Jag minns att jag var inne i en butik på Drottninggatan där jag beställde en liten “knapp” med säkerhetsnål som jag satte på tröjan. På knappen stod, "Gonatt Sig H”. Tänk vilken liten fånig tjurskalle jag var då. Sedan gick det några år och plötsligt så jobbade jag i Sören Nordins stall och nog för att Sören fortfarande var “Mäster” men jag minns även att man oftare och oftare såg Stig H komma körande över stallbacken med en blombukett i handen när jag själv rullade ut Forsbysulkyn ur vårt stall efter att ha selat av en pålle som just fått stryk av den där “buttra” Stig H som nu kom körandes efter segerdefileringen. Så fortsatte det. Stig H dominerade totalt men nog var han väl ändå lite tjurig?! Och hans personal! Rolle Åslin, Åke Svanstedt och Reijo. Riktiga surgubbar allihopa! Ja, så tänkte man då på det tidiga 80-talet. Det FANNS undantag. Magnus Lillieborg och Steinar Hammersborg var två glada och roliga killar. Ja ja, så minns jag i alla fall det hela för LÄNGE sedan. Eftersom Stig H sällan åkte på “orten” för att tävla så möttes vi inte i loppen så värst ofta men jag har i alla fall två gamla minnen. Det första var på Solvalla den 11 augusti 1988. Min son var född tre dagar tidigare och befann sig med sin mamma på Västerås Lasarett samtidigt som jag selat ut Stall Rosas “stjärna” Coritz Harold. Catarina Lundström i vagnen och till 55 gånger degen skulle vi försöka slå en av Stig H:s kanonhästar. Den här gången gjorde Stig tävlingsdebut med storfavoriten Exclusive Lady! En märr som dessutom var helsyster med Big Spender. Redan i defileringsvolten så verkade uppförsbacken väldigt brant. Loppet då? Stig H till spets med Coritz Harold i dödens hela vägen. Genom sista sväng så såg det nästan ut som att det kanske ändå skulle gå. Visst, egentligen omöjligt, men ändå. Jag tänkte på min lilla knapp med “Gonatt Stig H” och höll tummarna. Mitt på upploppet så vinglar Coritzen ner lite i banan och Cattis får korrigera. Det KUNDE vara skillnaden på vinst eller torsk. Hur det gick kan du se på videon nedan som är av riktigt usel kvalité…
Stall Rosa v/s Stig H Johansson. Se videon här.
Mitt andra minne från en “kamp” mot Stig H var flera år senare. Jag var nere på Gotland med Jevelina som faktiskt hade vunnit några lopp och som var i toppform. Stig H var på besök nere på Skrubbs och var uppsatt på en hygglig häst som naturligtvis blev Megalampa. Distansen var 2 640m och som vanligt så satt Johansson i spets tidigt. Men nu hade ju jag en riktigt bra häst i tömmarna så jag tänkte att vi i alla fall skulle tävla. Typ 1 500m kvar så började jag att trycka på ordentligt. Stig sneglade lite kort utåt, sedan inte en min. Johansson svarade och jag fortsatta att gasa. Jag tryckte vidare och vi passerade linjen varvet kvar en bra bit före de andra. Full körning deluxe. In i näst sista sväng så kändes det som att vi kanske (väldigt KANSKE) skulle lyckas, men… Sista bortre långsidan och jag jobbar ordentligt på en allt mer trött Little Devil Flicka. In i sista sväng så är det tomt och jag kommer aldrig att glömma bilden framför mig. Stig H vrider på huvudet och tittar på mig genom sina kolsvarta glasögon, han viker försiktigt fram körspöet på sin häst och säger med ett försiktigt leende, “-är du färdig nu?”, innan han fösvinner iväg. Jevelina slutar oplacerad och när jag skrittar tillbaka bakom reklamskyltarna mot stallet så ser jag Johansson elegant hoppa ur sulkyn i vinnarcirkeln för att ta emot priser och publikens jubel…
Det där loppet glömmer jag aldrig! Oavsett Alzheimers så är jag övertygad om att Stig H glömt det loppet för mycket länge sedan. De som är Stig H nära och som kommer att titta till honom framöver, se till att han har det bra, han är och förblir vår lilla ankdamms gigant och förtjänar all respekt!
Jaha, nu får det räcka för den här veckan. Igår fyllde jag år, 60 stycken! Alltid samtidigt som Björn Borg, alltid samma dag som Sverige hyllas med flaggor, svensk kultur och svensk tradition! Allra sist kommer här en vinnare till Tingsryds V75a. Joakim Lövgren har äntligen fart på stallet och redan i första avdelningen så är det kalasklart på Ytowns Magnifik. Vi får 6 gånger smöret som tack. Ha en fin helg så hörs vi igen nästa fredag.
Visste du förresten att undertecknad haft en klasskompis som “på skoj” brukade rulla en cyanidkapsel (som han fått från sin morfar som var nazist) mellan tänderna när vi satt i skolan.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar