Fredagsbrev, arkiv

09 maj 2025

Skit ska skit ha...

De börjar bli många nu. Alla dessa muppar som dopar och fuskar gör mig ganska bitter. Det här är människor som har en sak gemensamt, de tycker inte om sina hästar. Att behandla djur som de gjort tyder på att de har problem med empati, så enkelt är det. Travsporten har de senaste 50 åren genomgått en bergochdalbana. När svensk travsport var i sin linda så var det böndernas arbetshästar som fick bli tävlingsindivider. På den tiden var man rädd om sina hästar, de var viktiga för gårdens försörjning och hade sin givna plats hos bonden. Sedan gick travsporten framåt och med varmbloden kom nya utmaningar. Det började pressas på allt mer och de "professionella" aktörerna visade vägen. På 70 och 80-talet så var det hård press på djuren. Det balanserades och blistrades i alla stall. Jag har själv många minnen från Solvalla under mina första år i stallen i slutet av 70-talet. Det luktade bränt uppe vid “kliniken” och doften av “kåda” spred sig i grannstallet när det irländska blistret tagits fram för någon stackars märr på gången. Uppe på stallfiket såg det ut om att 90 % kedjerökte, som min gamla morfar, men de gula fingrarna hade fått sin färg av allt jodblister som använts i stallen Alltid (10 %) och alltid “lite” för mycket borstande med borsten. Uppsvällda kotleder med varet rinnande blev en vardag. Drivningarna i loppen var inte roliga och överlag var den tiden “ganska tuff” för hästarna. In på 2 000 talet så kom en förändring. Det började (äntligen) ställas upp krav och kontroller kring hanteringen av hästarna och deras tillvaro förbättrades för varje år som gick. Sedan började det gå utför igen och de senaste tio åren har kantats av olustiga avslöjanden. Idag är det inte “drängar” som gnuggar blister, nu är det Googlande tränare som letar genvägar genom olika former av “medicinering” och liknande. Nu står vi här med luffare som Riordan, Dahlén, Tomas Malmqvist osv. Riktigt trist om du frågar mig. Och det allra värsta är att de aktiva och sportens staketkuskar inte verkar vilja ta avstånd från skiten. När Kristian Huselius hyllar Timo Nurmos på “X” och Mimmi Elfstrand försiktigt påpekar att Nurmos hästar många gånger kommit ut på banan i uselt skick så är det HON som får mesta skiten! Så ser det ut. Jag har bra kontakt med några av landets absolut största inom sporten men våra samtal sker med utlovad “diskretion”. De aktiva har fortfarande förtvivlat svårt att stå upp för sportens första och viktigaste utgångspunkt. Vi ska vara snälla mot våra hästar! Det är därför du aldrig ser kommentarer eller avståndstagare vid inlägg på till exempel Facebook där en tränare eller kusk ifrågasätts. Jag har fått massor med kommentarer “off the record” från tränare kring exempelvis Riordan och Malmqvist, men utåt så är det knäpptyst. Svensk travsport bygger fortfarande på ryggdunkande och fjäskande med gratissnittar och förmåner i fokus…

Från det ena till det andra. Alessandro Gocciadoro har åkt på en avstängning som verkar sträcka sig över Elitloppshelgen. Jag törs sätta min rosa Jeraldvagn i potten på att Malmrot och gänget “löser” detta…

Med de här raderna ber jag att få tacka för den här gången. I helgen så är det V75 på Umåker. 3e avdelningen är en sömnig Gulddivision där Jerka Sting står med tre ben, man och svans i mål. 5 gånger är ett ruggigt överodds. Katsa in lädret! Ha en härlig helg så hörs vi igen nästa fredag och då ska du få ett fett lir till Eurovision som INTE innefattar KAJ.

Visste du att undertecknad tidigt lärde mig av farmor att det krävs två kastruller samt två matknivar för att tillaga den perfekta risgrynsgröten HELT utan bränd botten.

Så får det bli… 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig