Vi är ju kvar nere på Phuket med vårt resegäng så man följer Svedala och svensk travsport “på distans". Men lite har jag i alla fall snappat upp.
Den senaste tiden har vi fått se en hel del tveksamma framträdanden i årgångsloppen. Många hästar har sett riktigt slitna ut och det är ganska trist att se. Det blir även tydligt hur omdömet hos tränarna skiftar enormt, här försöker en del aktiva pressa ut det sista ur hästarna för säsongen. Jag skulle kunna räkna upp ett tiotal hästar som den senaste månaden borde ha strukits före start, men jag besparar dessa hästars tränare den förnedringen…
En annan som har en enorm “formsvacka” just nu är ju Jonas Gylling. Jag tänker här inte börja peta i alla siffror och ekonomiska förehavanden men kan i alla fall konstatera att Gyllings “framtoning” knappast gjort saken lättare för honom. I travets lilla ankdamm finns ingen plats för “kaxpellar” som går utanför ramar och normer. Hade inte Lutfi Kolgjini lyckats så fantastiskt bra som han gjort så hade vår käre Alban varit en hackkyckling från den dag han satte sin fot på en svensk travbana till den gång han lämnat sporten för gott. Nu räddades Kolgjini av sin enorma kunskap och genom alla framgångar han skapat genom karriären.
Inom travet råder en dold “jante” där de flesta aktiva har en ganska klar bild av sina konkurrenters tillkortakommanden. Här skulle jag kunna leverera ett gäng kioskvältare som jag i förtroende fått ta del av från några av landets absolut största tränare och kuskar. Men även här låter jag det vila. Men när en tränare får frågor kring en häst som kommit i träning från ett annat stall så kommer flosklerna likt en ängslig socionom med tourettes. “-Vi har inte gjort så mycket sedan han kom, vi har bara tränat på”. Eller klassikern, “-hästen kom i mycket fin författning till oss”. Allt det här är ju bara dravel. Det är nämligen så att det är mer regel än undantag att hästarna ser bedrövliga ut när de kommer från ett storstall där tränaren misslyckats i sin jakt på att vrida ur degen på kortast möjliga tid. Inom svensk travsport råder en stor ängslighet att “sticka ut” och det har naturligtvis legat Gylling i fatet när det gäller hans trassel.
Att de aktiva behandlas olika känner ju de flesta till, det e sen gammalt. Förr fanns det stallfik som bara bjöd på fika och macka till “A-tränare”. Domarkåren har alltid haft två olika måttstockar beroende på vilken “kategori” tränare eller kusk som skall bestraffas. Det var ju inte så värst länge sedan som Robert Bergh, en av landets mest framgångsrika travtränare genom åren, var i klammeri med systemet. Nog lirkades det “en del” kring hans ärende. En annan historia som jag tror att svensk travsport i allmänhet och Åbytravet i synnerhet gärna lägger längst ner i byrålådan är HAJOMGATE. Här finns det “en del” som man nog kunde ha kikat lite extra på. Jag har väldigt bra inside där, redan när marken skulle exploateras och förvandlas till en travcamp var det många märkliga turer mellan Åbytravet och kommunen, hujeda mig . Sedan tror jag inte heller att själva upplägget kring hela affären mellan Bergh och Åbytravet varit en glasklar och transparent historia. Näe, här har man "improviserat" friskt kan jag lova. Nu är inte tanken att kasta skit på vare sig Bergharn eller Åbytravet, jag vill bara belysa det faktum att de aktiva inom svensk travsport har väldigt olika förutsättningar beroende på hur framgångsrika de är och hur mycket gratissnittar de serverat…
Från travet kan vi flytta fokus och ta en titt på Donald Trump. Nu börjar bygget för att återställa USA och jag måste säga att jag är imponerad av hur väl förberedd den där mannen är och har varit inför denna comeback. I media och på Facebook har de kraxande godhetsnarkomanerna tystnat, deras domedagsprofetior har ekat ut. Nu står de där, tårögda och imbecilla med dumstruten i ena handen och en skrynklig Prideflagga i den andra…
Med de här raderna så tackar vi för den här gången. Nästa Fredagsbrev levereras från Munsö där snön tydligen hälsat på. Ha en fin helg så hörs vi då.
Visste du förresten att Stefan Löfven som knatte trodde att “partaj” inte var en fest utan något killar gjorde tillsammans två och två.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar