Svensk aktivistmedia gör som de brukar, de skyddar konsekvent gärningspersonerna då de visar sig komma från MENA eller andra delar av världen där man har en helt annan syn på hur man skall vara som människa. I veckan som gick dömdes Hamse Abdi Omar till 12 års fängelse för ett antal bestialiska avrättningar. Aftonbladet blurrar, som brukligt, och vill man veta mer och få sanning samt verklighet får man söka bland alternativ media. Jag har under lång tid puffat för nyhetskanalen RIKS där man alltid får HELA sanningen och inte bara den som aktivistmedia vill dela. Du kan se inslaget om mördaren Abdi här.
Abdi inledde kvällen med att bryta sig in i en villa där han först avrättade en 40-årig småbarnspappa. Sedan avfyrade han ett flertal skott mot en mamma som hade ett litet barn i famnen. Båda skadades men överlevde. Efter dessa dåd fortsatte han till en artists hem, i närheten av Huddinge sjukhus. Artisten är med i gruppen Panetoz (om du undrat varför du inte sett dem på ett bra tag). Väl framme så sköt han ihjäl en 20-årig tjej som gick juristlinjen. Efter att ha skjutit ihjäl henne så mördade han även artistens 60-åriga svärmor. Abdi föddes i Somalia och kom till Sverige vid elva års ålder (en av alla dessa som, enligt Stefan Löfven, skulle bli “-en förtjänst lite längre fram”).
Nu döms han till 12 års fängelse för brott som kan ge upp till 14 års fängelse (för en gärningsperson i hans ålder). Man har alltså prutat 2 år och ändå kraxar batikhäxor, vänsterblivna, godhetsnarkomaner och ett gäng köpta advokater som tokar och hävdar att det är ett alldeles för hårt straff! Många menar att “4 års ungdomsvård” vore den rätta påföljden! Säga vad man vill men nu börjar skutan i alla fall att vändas. Packet skall in i fängelse och sedan skickas ut ur vårt land. Så till dig som tvivlade på SD och Tidöavtalalet säger jag bara, det här är bara början.
En del krummar på sig och ifrågasätter SD när man nu skall höja reduktionsdyngan igen. Naturligtvis inget som SD själva valt. Nu lyckades de i alla fall tvinga fram en skattesänkning som innebär fortsatt lägre bensinpriser. Snart har vi nog bensin för 16:- litern, tacka SD för det…
Vi lämnar de smutsiga odjuren som springer runt och skjuter, över till hästarna. Hail Mary till Svanstedt i USA. Trist? Ja visst, men något vi kommer att se mer av framöver. Gamla slitare som inte riktigt fungerar med det svenska reglementet där hästens mående står högst. Precis som för Click Bait, Aetos Kronos och tidigare även Ecurie D så väntar en palett av nya och “spännande” preparat som antagligen kan resultera i att man kan rida ur lite mer deg. Vad Aetos Kronos beträffar så tror jag dock att det är ett omöjligt projekt. Han är ju även totaltömd mentalt så där tror jag nog att det är färdigt.
På Solvalla rullar allt på i sin gilla gång. Malmrot är tillbaka på huvudstadsbanan där hans arbete framöver blir att fokusera på att spela det självspelande pianot medan Ola Lernå. Två tipnissar med väldigt få mil bakom skitkärra och obefintlig insikt i travsportens maskineri. Både Ola och Anders är hyvens killar med härlig Pyramidspels-Aura så nog kan de ratta administration, “event” och annat kring banan men jag kan inte sluta att förundras över det faktum att Solvalla under alla dessa år så konsekvent undvikit att ta in folk som har erfarenhet av att ha arbetet I SPORTEN! Men visst, jag önskar dem naturligtvis lycka till med de “utmaningar” de nu skall hugga tag i…
Som jag tidigare skrev i Fredagsbrevet så verkar Tarzan ha seriösa planer på en flytt till Baguettelandet. Hur han skall få med sig Cattis är förstås en helt annan historia.
Robber Bergh är tillbaka! Jag tillhör skaran som uppskattar att Bergh snart är med och rör om igen. Att han genom åren haft “en smula” svårt med ekonomi, affärsuppgörelser och liknande är ju ingen hemlighet. En person som självmant stänger av sig från ett statligt Casino har naturligtvis vissa problem. Men nu verkar Bergharn ha borrat ner sig bland papper, kvitton, lånedokument, avtal och liknande för att sedan genomgå en rensning alá Anna Skipper. F-skatten ordnad och licensen tillbaka. Nu kan vi förvänta oss en ordentlig leverans under höst och vinter, på köpet så blir det färre styrningar för Christoffer Eriksson, landets mest hängivna galopp-fetischist.
Det väntar Derbyhelg och som traditionen bjuder så kommer här den lilla berättelsen om när farsan luggade Bosse Takter på konfekten…
____________________
Året var 1983 och jag jobbade hos Uffe Nordin där jag hade pappas och min pålle, Bussig Pärup. Det var dags för Derbyauktion nere på Jägersro och när jag bläddrar i katalogen ser jag till min stora glädje att Doris Gunnarsson, Höör skall sälja Bussigs halvsyster “Epona Pärup”. Jag blev i eld och lågor och lade in en massiv kampanj på farsan som redan hade knepigt att finna förtjänsten i storebror Bussig. I Uffes stall jobbade även Mia “Tummen” Wahlberg och hon hade, precis som Åke Lindblom varit över i mattpiskarlandet och jobbat. Eponas pappa var, Count´s Pride. En helt ny hingst som kommit till Lassagården. Nu var det så fiffigt att Tummen sett hästen live i USA så hon kunde verkligen rekommendera honom som hingst. Sagt och gjort. Pappa bokade en resa till Kanarieöarna i samband med vår tågresa ner till Malmö. Min tjej Annette (japp, Annette Jansson från Solvallas sekretariat) och jag låg i sovkupén och lyssnade på farsans näsfanfarer som skulle få Nils Landgren så avundsjuk så han hade knäckt sin trombon över knäna. Väl framme i Malmö så kastade farsan in sin väska och tennisracket i en box på stationen och det bar iväg med taxi ut till Jägersro. Det var dags för en stor 2 årings auktion ute på Jägersro och ridhusläktaren var full med folk. Pappa hade redan hunnit med några bira och satt bra uppe på läktaren medan jag och Annette var nere vid boxarna och tittade på den fina 2 åring som var själva objektet. Vad vi inte visste var att denna flicka var identisk med den häst som Göran Edlund, bara några dagar tidigare hade lastat ner från Solvalla till auktionen på Jägersro.
Count´s Pride var ju ny och oprövad som hingst i Sverige och jag hade sagt till pappa att vi skulle hänga med till 20 000:- men inte längre. De startade på 17 000:- och det tog bara några rop innan vår limit var nådd. Jag gick besviken upp till pappa på läktaren och sa att det bara var att glömma affären och han höll med. Med hängande huvud gick jag ner till volten där man gick runt med den vackra Epona Pärup samtidigt som buden bara höjdes. Till slut var det två kvar som bjöd och den ena var Bo W Takter. Klart att den där trollkarlen ska få henne med, tänkte jag uppgivet. Det bjöds “-tjugofem” och Takter kontrade med “-tjugosex”. Direkt hördes “-tjugosju” uppe från läktaren och Bosse avvaktade lite innan “-tjugoåtta” blev bjudet. Så där höll det på tills Takter ropat “-trettiofem”. Man hörde “-första, andra" och……. "-trettioåtta”!
Epona Pärup gick iväg för 38 000:- men det blev INTE Bo W Takter som köpare. Jag gick upp till läktaren där farsan satt med en ny öl. “-Hon blev i alla fall på tok för dyr så det är inget att deppa för”. Farsan nickade förstående och svarade, “-ja, vi hade ju satt 20 000:- som max så det var inte mycket att göra”. Det blev tyst en kort stund sedan säger pappa, “-men jag vet vem som köpte hästen” . “-Vem då?” undrade jag. “-Jag måste ta en taxi till stationen och hämta väskan och tennisracket, jag skall vara på Kastrup om en timme, du och Annette får ordna med en transport hem för vår nya häst”.
Farsan hade alltså bestämt sig för att Epona skulle komma med hem till sin storebror och hade Bo W Takter inte en chans! Du kan nog ana hur stolt och glad Stall Rosas unga tränare var när vi beställde transport upp till Solvalla av Sören Persén. Väl uppe på Solvalla så ville Uffe Nordin gärna provköra vårt nyförvärv. Ulf hade ju en förkärlek för Lassagårdens hingstar (vem har väl glömt när Uffe hade med sig Langemar ut till Lassagården och kom tillbaka med hela årskullen efter “Fashion Blaze”. Uffe var faktiskt imponerad av Epona Pärup och det verkade som att vi nu hittat en blivande stjärna.
Året efter flyttade Uffe Nordin till Frankrike och jag hamnade ute på Drottningholm med Stall Rosas två springare. Epona Pärup hade blivit en riktig kanon om inte hennes högra framknä satt stopp. Jag tog min licens med henne och körde även mina första lopp med Epona. Tyvärr så blev det bara ett fåtal starter innan hennes framknä gjorde att vi fick lägga ner hennes tävlingskarriär. I aveln lämnade Epona några "riktigt fina hästar" varav Tarzan köpte den första.
Count´s Pride blev sedan en av Sveriges bästa avelshingstar genom tiderna och redan i hans andra kull här hemma fanns en Derbyvinnare i form av, Jet Ribb! Två dagar efter att vi ropat hem Epona Pärup så står Bo W Takter i vinnarcirkeln nere på ett regnigt Jägersro efter att ha vunnit Svenskt Travderby med Micko Fripé…
______________________________
Med dessa rader så ber jag att få tacka för den här veckan. Ha en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Fame and Glory vinner Derbyt plättlätt till 4 gånger spettekakan och till lördagens V75a har jag fått in en bomb! I sista avdelningen skriker de som galningar kring Cubalibre Jet. Vi får 5 gånger snapsen bara för att vi åker med. Puffa in ordentligt.
Visste du förresten att Stefan Löfven aldrig kunde åka Bergochdalbanan “RADAR” på Gröna Lund som ung då de efter åket ropade, “utgång sker på HÖGER sida”.
Så får det bli…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar