Money, money, money...

Allt och alla har ett pris. Detta är ett faktum men med det följer massor med aspekter. Etik, moral, omtanke, empati osv. De flesta som håller på med hästar älskar sina djur, det kan man med säkerhet utgå ifrån. En del bryr sig mindre och en del bryr sig inte alls. Det finns till och med de som beter sig riktigt illa mot djur. Jag vill nog hävda att jag själv tillhör den kategori som verkligen älskar djuren och hästarna. Min första egna travhäst var Bussig Pärup. Redan från första dag så visste jag att han alltid skulle vara under mitt beskydd genom hela sitt liv. När han som som 26 årig pensionär fick somna in här ute på Munsö i sin favorithage så var det en självklarhet att han skulle begravas under den ek han nästan alltid stod under när solen sken över Stall Rosa. Det skulle visa sig kosta nästan 10 000:- att få Bussig kremerad ensam så jag skulle kunna få hans aska. Jag fick låna pengar för att ordna detta, en självklarhet för en fattig hästälskare med båda fötterna fast förankrade i breddsportens frodiga mylla. Bussig behövde aldrig lämna vare sig Munsö eller mig. Många år har nu gått och jag somnar fortfarande med ett gott samvete och ett varmt hjärta när jag tänker på Bussig, min första egna häst…

Bussig Pärup vilar ute på Munsö.

Tarzan har jag känt i typ 45 år. Redan på det tidiga 80-talet korsades våra vägar på Solvallas myllrande stallbacke. Tarzan gled runt kring Kackes stall och jag smorde mina första 500 selar hos Sören Nordin. Åren gick och våra liv och karriärer löpte parallellt i “lite” olika riktningar. Jag och min brorsa jobbade en del ihop med Stefans pappa “Lövis”. En hedersman som hade entreprenadverksamhet, något som även min bror hade (och fortfarande har). Jag minns en kväll på Solvalla då jag hade satt upp Catarina Lundström på min starka Armbro Harold knatte, Coritz Harold. Coritzen stod i 55 gånger såsen medan Stig H Johansson hade Big Spenders helsyster Exclusive Lady till 1, 71 mellan skalmarna. Stig H till ledning och Cattis upp utvändigt med Coritz Harold. När Johansson in i sista sväng vred så där nonchalant på huvudet för att se när han åkte ifrån Coritzen så blev det inte riktigt så. Curre stred hela upploppet ner och blev knappt slagen som tvåa. Jag var jättenöjd och Tarzan gled förbi och sa, “-bra tränat pojken”. Några år senare så köpte Stefan en märr ePontcaral av mig, men det är en helt annan historia…

OK, nu har vi då 2024 och Click Bait är såld och skall deporteras till Italien och “gul kusk”. Det här har skapat en hel del diskussioner och jag sitter nu och velar fram och tillbaka. Vilken väg ska jag ta? Ska jag välja den som leder till spott och spe, där de rika aktörerna bara räknar pengar och struntar i själva hästen? Eller ska jag välja den väg där jag blir tvungen att ta hänsyn till verkligheten, förutsättningar och pragmatik? Jag väljer nog ändå att luta lite åt det sistnämnda men några kängor kommer min fuxiga vän nog ändå tåla.

Stefan och Cattis har genom åren byggt upp en enorm verksamhet där gården i Tillinge är själva navet. Miljoners miljoner har plöjts ner och visst, det har ju trillat in “några kronor” under alla dessa år. Men även Melander måste ju samtidigt se om sin verksamhet och livsverk. Idag tränas ett trettiotal hästar och till dags dato så har de sprungit in dryga sex miljoner. När vi pratades vid för några veckor sedan så har jag för mig att Tarzan sa att han lade mer än en mille per år bara på spån och hantering av gödseln! En annan sak som gör Tarzans verksamhet lite unik är att han varje månad endast kan skicka iväg noll fakturor! Alltså inte en enda krona in från hästägare (möjligt att det finns någon närmast sörjande delägare eller liknande som får bidra med kaffepengar). Det måste helt enkelt komma in lite mer deg i firman, det är nog ett faktum. 

Då kommer vi till det oundvikliga faktum att hästar MÅSTE säljas. OK, själv hade jag nog tagit med mig Clicken "hela vägen” om jag vore i Tarzans träskor, men jag är jag och Stefan är Stefan. Men, och ett stort men. Varför i hela friden släpper han iväg sin ögonsten till ett stall som drivs av en människa som bevisligen inte tycker om sina hästar och som flera gånger behandlat dem mycket illa?! Där fattar jag mig inte på Tarzan, inte ett dugg faktiskt. Med lite tur så kanske tävlingskarriären inte blir så värst lång och avelsarbete blir ny syssla för den fina hästen. Hur blir det då med Tarzan framöver? Om jag får gissa lite fritt så kommer Tarzan och Cattis en “vacker dag” slå sig ner i Frankrike där han kan fortsätta att “leka”. 

Vi lämnar detta och kliver in i OS-bubblan. En algerisk snubbe som lajvar tjej höll nyligen på att nästan slå ihjäl sin kvinnliga motståndare i boxningsringen! Hur i hela friden har det kunnat bli så här sinnessjukt? Woke-idioter och godhetsnarkomaner har fått gå bananas och Svenne Banan har lydigt tittat på. Hög tid att städa bort galenskapen…

Den här snubben slår just nu sönder tjejerna i boxningsringen, OS 2024.

Med de här raderna så önskar jag dig en fin sommarhelg och jag gör det med en klaring till Rättviks V75a. I sista avdelningen smäller Troels dit Kinky Boots till 37 gånger snapsen. Dunka in! 

Visste du förresten att Stefan Löfven alltid trott att gotlänningarna kastar harpa.

Så får det bli…