Uppåt framåt, uppåt framåt...

Rörigt kring Bergh, igen. Att Robert Bergh genom åren kört sin verksamhet och karriär i vagnen längst fram på en skranglig bergochdalbana, uppställd av random bulgariskt ambulerande tivoli är väl känt. Bultar har lossnat, rälsen har gungat betänkligt när han farit fram med säkerhetsbygeln fritt fladdrande framför honom. Nu är det trassel igen och precis som vanligt har staketkuskarna och förståsigpåare tagit plats i skyttegravarna. “-Bergharn är en rufflare som aldrig gör rätt för sig”. “-Sicket skitsnack, Robban är överlägsen”. “-Det finns hästägare som lurat honom”. “-Han får skylla sig själv”. Alltid detta svart eller vitt. “Nyans” har alltid varit ett avsaknat tillstånd i travsportens lilla ankdamm. Jag är antagligen inte ett dugg bättre, (jo, det ÄR jag nog ändå) hamnar ofta själv på ena sidan. Hur som helst, i avsaknad av F-skatt så är det tydligen rödljus enligt ST. Annat var det förr, men det är en helt annan historia. Bergharn har hur som helst tuffa tider just nu. Två gårdar på halsen innan han till slut fick slumpa bort gården vid Sundsvall till underpris. Detta har naturligtvis varit tufft, sedan är ju alla människor olika och att Robert hanterar ekonomi, papper och liknande ungefär på samma sätt som Dynamit-Harry hanterar pilsner är ju ett faktum. Så de som krupit ner i den gyttjepölen har nu öppet mål, bara att kasta dyngan på honom. I den andra gropen ligger försvaret som i alla fall kan konstatera att Robert Bergh är en av landets överlägset bästa travtränare och dessutom en som vågar säga vad han tycker. DEN kombinationen är en bristvara inom svensk travsport. Kämpa Bergharn, “-det löser sig, det gör det alltid” som en godhetsskadad trallare från Lund en gång sjöng…

Från travets värld till EU-valet. Aldrig någonsin har ett EU-val varit så viktigt som just nu. Speciellt viktigt är det för alla oss som egentligen vill att man stänger ner hela spektaklet. EU glufsar i sig mer makt för varje dag och alla de som sitter där nere med sina höga löner, arvoden, traktamenten och bjudmiddagar klamrar sig fast vid det här monstret likt en dåre kring en Palestinasjal. Jag hoppas och förväntar mig att du, kära Fredagsbrevsläsare, har eller kommer rösta i detta EU-val!

Med de här orden så “tar vi helg” som den där ruggugglan Marianne Mörck bräker utanför matbutiken som Gud glömde. Må gott så hörs vi igen nästa fredag. Som avslutning kommer här en bomb till helgens V75a uppe på Östersund. Tysken börjar få stil på grejerna här ute på det gröna reservatet och i sista avdelningen så är det klart på Narita till 29 gånger messmöret. 

Visste du förresten att Stefan Löfven ville spela skinnbanjo i musikskolan som grabb.

Så får det bli…