Idag har vi fredag och även Midsommarafton! Detta innebär att jag kommer fokusera mer på kall snaps, god sill och umgänge med nära och kära. Därför kommer som traditionen bjuder min lilla berättelse från den "dragspelsturné" jag genomförde med min far som 13 åring. Många av er har nog redan tagit del av den här anekdoten men här nedan följer den, och efter den så kommer även veckans klaring till Kalmars V75a. Njut nu av en fin midsommarhelg i det svenska härliga Sverige...
------------------------------
Jag var sju år när jag spelade dragspel med Hasse Tellemar i ett SVT-program som hette ”Musik på spel”. Inspelningen gjordes på Nalen. Det blev ”Johan på snippen” så det dånade! När jag bara var några år så brukade jag släpa upp pappas gamla dragspel på sängkanten och sedan knuffa ner själva bälgen på dragspelet och spela på pianosidan så länge som det kom ljud ur dragspelet. Sedan var det bara att kånka upp dragspelet över sängkanten och börja om. När jag fyllde fem år så fick mamma en ny symaskin och pappa ville att jag skulle öppna lådan som symaskinen låg i. Det var ingen symaskin, det var ett dragspel, mitt första egna dragspel! Pappa och jag spelade sedan runt midsommarstången på Degerby, Svartsjölandet varje midsommar från det att jag fyllt fem år.
Min faster är gift med Håkan Sterner, en man som jobbat som artist, med
artister och som dessutom arrangerat konferenser och stora kickoff-fester långt innan ordet var uppfunnet. Håkan klev in i Guinnes rekordbok när han en gång ordnade världens längsta smörgåsbord på Kungsgatan i Stockholm. Håkan Sterner var och är en legend inom showbiz. Nu hade han fått ett problem. Håkan, som på den tiden drev Club 33 på Ving, hade fått ett STORT problem. Man hade glömt boka upp dragspelare till semesterfirarnas midsommarfest. Både pappa och jag tyckte att det kunde vara roligt att byta ut Mälaröarna mot en liten turné på “kontinenten”. Vi skulle först spela på Mallorca på midsommarafton och sedan flyga över till Ibiza till midsommardagen. Spelningarna skulle vara små och intima tillställningar, hade Håkan sagt. Det var dags för avresa. Vi åkte över till Mallorca på onsdagen före midsommar. Det var mycket trevligt på Mallorca och på det ”Club33” hotell där vi bodde så var väl egentligen ingen av oss representativ. Jag var för ung och farsan för gammal. På midsommaraftons morgon skulle jag ta fram dragspelet på rummet och köra igenom "räven raskar över isen" och "Jänta och jag". Dessa låtar hade rätt mycket svarta tangenter och de var
alltid knepigast att nå med fingrarna. När jag skulle knäppa upp locket så såg jag en röd dekal på dragspelslådan. Tullen hade gjort en narkotikakontroll på flygplatsen. När jag fick upp dragspelet så "låg" alla pianotangenter ner! Alla toner lät när jag drog i bälgen och katastrofen var ett faktum. Hur lätt är det att hitta ett pianodragspel på Mallorca en Midsommarafton?! Pappa och jag lyckades plocka isär dragspelet och såg att alla små fjädrar och gummiband som höll upp tangenterna hade lossnat när de flinka tullarna hade farit fram. Med en liten skruvmejsel och en bläckpenna lyckades vi till slut lyfta tillbaka fjädrar och gummiband. Några var förstörda och jag fick klämma in tandpetare
under dessa tangenter och helt enkelt låta bli de tonerna.
Vi tog en taxi till spelplatsen, ett litet ställe för Vingresors gäster, hade Håkan sagt. När vi kom fram så stod där ett tiotal turistbussar och vi hade kommit till en gigantisk grisfest! Farsan blev ordentligt skakis, det här var lite annat än midsommarstången ute på Svartsjölandet hemma! På en stor scen skulle vi lira och det tog en bra stund och några Whisky innan farsgubben var i fas. Det hela gick riktigt bra och spelningen inför alla dessa människor fick nog anses som mycket lyckad. När vi kom tillbaka till hotellet sent på kvällen så gjorde farsan en bejublad entré ner i poolen med linnekostymen på och alla hotellgäster hakade på. Det blev lite tjafs med vakterna på hotellet men det hela lugnade efter en stund ner sig. Egentligen så var ju farsan och jag som sagt för unga och för gamla för Club33 idén men vi fick i alla fall stanna kvar på hotellet…
Från Grisfesten på Mallorca 1978.
Morgonen därpå så skulle det bära av till Ibiza, en liten flygtur på dryga halvtimmen. Det var här skräckfärden som skulle tvinga mig till total avhållsamhet från alla former av flygning de kommande 22 åren startade. Flygplanet var en gammal DC 8a med sliten inredning och trötta flygvärdinnor. På planet satt ett trettiotal spanjorer och min sovande pappa. Vid denna tidpunkt var jag mycket flygintresserad och hade flugit massor med tomma taxiflyg från Bromma då jag hade en vän till min bror som jobbade där. Jag hade alltså ganska bra koll på checklistor, rutiner och annat. Jag kan väl säga att dessa piloter bröt mot de flesta regler under denna flygning. Jag skall inte gå in på detaljer men jag var i alla fall skräckslagen när vi till slut hade landat. Spelningen på Ibiza gick jättebra och jag fick även smak på Lumumba där! Efter att ha spelat klart så var vi lediga.
Jag gick till en liten strandbar där de serverade kall choklad. Farsan och jag var ju “artister” så vi fick gratis. Jag pekade på ett glas och sa att jag ville ha en likadan. Killen i baren log och fixade min kalla choklad. Jag märkte direkt att den var “spetsad”. Om jag minns rätt så smög jag i mig två eller kanske tre lumumba innan jag satte mig vid palmen nere på stranden igen. Det snurrade lite i huvudet. Då kommer farsan tillbaka och säger att vi blivit ombedda att spela “ja vi elsker dette landet” åt ett gäng norrmän som nu firade med midsommareld en bit bort. “-Men va faan, e du full” säger pappa argt. Jag berättade om “chokladen” och vore det inte för att pappa själv inte kunde “ja vi elsker dette landet” så hade jag fått sitta kvar och skämmas. Nu fick han i stället ta mitt dragspel och fösa mig framför sig till gänget med norrmän. Jag spelade galant och alla var nöjda. Efter detta så fick jag en stillsam utskällning av pappa. Hur som helst, spelningen på Ibiza hade flutit på bra och vårt arbete var slutfört.
På natten när vi kom till hotellet så satte jag min plan i verket. Jag plockade ur passen från pappas väska och gömde dem under mattan på hotellrummet bara för att säkerställa att det inte skulle bli någon flygning nästa dag. Min tanke var att vi skulle bli tvungna att ta en båt till fastlandet och sedan med buss och tåg ta oss hem till Sverige igen. Hade jag nämnt detta för min pappa så hade han antagligen inte nappat på mitt förslag till ny resplan mot Sverige. Nästa morgon åt vi frukost och tog en liten sväng innan det var dags för hemresa. Vi åkte ut med packning och dragspel till flygplatsen där vi checkade in vårt bagage. När vi närmade oss passkontrollen så tänkte jag att, nu är det i alla fall stopp. Farsan kommer naturligtvis att bli vansinnig men det får det vara värt, inget mer flyg för Dennis, så får det bli. När vi kom fram så började min pappa att gräva efter passen i sin väska och döm om min förvåning och fasa när han elegant slänger fram två pass på disken! Den förbannade städerskan på hotellet hade hittat passen och gett dem till min pappa, så vi höll således god min båda två när vi gick mot passkontrollen. Nu började jag springa och fick snabbt farsan efter mig. Inlåst på en toalett så försökte jag gömma mig efter bästa förmåga. Ganska omgående lyckades till slut pappa och en vakt få ut mig. Min farsa var faktiskt själv lite flygrädd och han hade alltid med sig farmors gamla valiumtabletter i reserv när han flög. Vanligtvis så brukade det dock räcka med att stötta upp sig med några stadiga whisky. Nu kom valiumtabletterna i alla fall till användning. Pappa tryckte i mig två stycken och lät mig skölja ner med lite Lauder's Whisky! Jag blev sedan buren ombord och jag blev ganska snabbt "trött". Det blev snabbt svart i SAS planet och jag minns inte mycket av flygresan hem. Jag vaknade till när vi precis påbörjat inflygningen mot Arlanda. Jag sa ingenting, inte pappa heller. Landningen gick bra och precis när jag klev ut från planet så vände jag mig om och tittade in igen och skrek högt, ”- aldrig mer att jag flyger!”Detta höll jag som sagt i 22 år sedan började jag flyga igen och med detta så kom vi även igång med våra resor...
------------------------
Med dessa ord återstår bara karamellen till Kalmar på söndag. I fjärde avdelningen smäller det ordentligt när Gotlands svar på Johnny Takter, Martin Malmqvist, sätter dit Notorius Zon till 39 gånger snapsen. Boom!
Visste du förresten att Stefan Löfven fortfarande kallar midsommarstången för majstång.
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar