Finne ljuset i mörkret...

 

Jag kanske låter tjatig men det var, på många sätt, bättre förr. Jag har sett trav sedan jag var fem år gammal, jag har jobbat med trav från 14 års ålder och har tränat hästar i mer än tjugofem år och kört ungefär 700 lopp. I och med detta så tycker jag mig ha en viss överblick över svensk travsport sedan mitten av 70-talet. Det som absolut var bättre förr var själva loppen! Visst, aveln har flyttat fram sporten enormt och det går jättefort i loppen men om det betyder “bättre” vet jag inte. När jag idag sitter och tittar på ett travlopp så störs jag av flera saker. En del beror på ett ändrat regelverk och en del beror på att de som kör hästarna idag är betydligt sämre på just konsten att KÖRA. Jag skall förklara lite tydligare vad jag menar.

Vi börjar med inledningen av loppen. Det här otyget att man får gå ner och sno andra ekipage positioner är totalt värdelöst. Det här har lett till att man mer och mer börjar “släppa ner” konkurrenter framför sig i parti och minut. Idag verkar häståkarna livrädda för att ta dödens. I och med detta så ser man nästan samma typ av körning in i första sväng i alla lopp. Ledaren får, in i första sväng, tryck utanför. Motivet till tryckaren är bara för att kunna krypa ner i rygg. Inget konstigt med det, men det blir parodiskt när man då ser att det tredje ekipaget som redan har rygg ledaren måste tokgasa och köra hästens huvud upp i hjälmen på häståkaren i ledningen för att ha en chans att behålla sin position. Är det bara någon dryg meter upp så går dödenshästen bara ner med hjulet och täpper till. Bara att vackert backa och släppa ner. Skulle det vara så att rygg ledaren kör fram för sin position så kraxas det genast om att “sticka dit benen” och annat trams. Överlag så följer denna körstil hela loppen. Om du går på i tredjespår 1 200 m kvar så behöver du sällan pressa dig fram till dödens. Bara själva tempoökningen gör att det oftast blir en lucka på någon meter mellan dödens och andra ytter, bara att trycka sig ner. 

Vid de ytterst få tillfällen som dödenshästen testar för ledning genom första sväng så blir det genast femväxlat för filurerna i vagnarna. All logik och sunt förnuft är som bortblåst. Till och med Sobrilström hamnade nyligen i en sådan situation där de som höll i tömmarna hade sina huvuden fast förankrade under armen. Så trist att se. Var finns feelingen? Var finns de taktiska dispositionerna? Näe, nu för tiden kör man på ETT sätt och när någonting går utanför detta så blir det rörigt och stimmigt.

En annan trist sak jag kunnat konstatera är alla dessa galopper ur sista sväng och in på upploppet. Häståkarna ligger tillbakalutade med tömmarna hängande längs sidorna på hästarna. Trots tre inmundigade starkpilsner och en liten blomma på bordet som skymmer en del av TVn så ser jag klart och tydligt att hästen börjar bli kortare i steget, blir rulligare och har plötsligt fem ben. Är det Jorma, Torbjörn eller någon annan elitkusk i vagnen så är det lugnt. Då bärs och hjälps hästen över upploppet. Men jag kan räkna upp ett tiotal häståkare i toppskiktet som inte har en susning om att hästen är på väg att galoppera. Ta en titt på Bollnäs lopp 5 torsdag när Magnus A Djuse lallar bort dunderfavoriten Fniss. Hade aldrig skett med en KUSK i vagnen. När du ändå är inne på atg.se så kan du kika på loppet innan, lopp 4. Även där kör Magnus A Djuse sin häst i galopp i utgången av sista sväng.

OK, då har den gamla gubben fått gnälla lite till då. Varför då inte passa på att även kasta lite skit på smutstidningen Aftonbladet. Alla som följt med och kanske till och med scrollat runt på AB vet hur vänsterorienterade de är och då med lika stor förutsägbarhet som flathet basunerat ut snyfthistoria efter snyfthistoria kring alla de människor som befinner sig olagligt i landet. 

Allra smutsigast blir det när man slänger in baaarnen med de tindrande ögonen. Här nedan har vi ett praktexempel på hur tidning och illegal flykting samverkar. Bilder tas där hela bunten av barn skall se “sorgsna ut”, med en “stackars” mor som är helt i händerna på ett kallt och “kränkande” samhälle. Naiela berättar om sin fruktansvärda uppväxt där hon som sjuåring “tvingades” bära slöja! Idag, 27 år senare med sju illegala år i Sverige så bär hon FORTFARANDE slöjan. Ja, alla dessa “tvång”. Naiela fick alltså avslag på sin asylansökan för sju år sedan men befinner sig fortfarande olagligt i landet. Då gör Aftonbladet ett, i högen, av alla sin snyftreportage med en stilla förhoppning om att kunna blidka alla “rasister”, fascister” och “blå/bruna” som har en sådan fäbless för att vilja “kasta ut” “stackars” flyktingar som vägrar lämna landet trots att ett av världens mest rättssäkra (ja, jag tror nog ändå att vi fortfarande är det) länder bedömt att de INTE skall stanna i Sverige (en av de längsta meningarna jag skrivit, tror jag). Det skall tilläggas att när Aftonbladet frågar de små telningarna om vad de ser för framtid (en självklar och naturlig fråga till barn som precis slutat med napp) så vill de naturligtvis knega på och bidra i Svedala. En vill bli “konstnär” medan de andra vill bli, trumvirvel, brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr, krasch, “läkare”. Jajamän, inga konstigheter här inte…

Har jag inte NÅGOT bra att säga den här fredagen då? Nja, jag skulle nog även villa ge en känga åt svenska damlandslaget som i slutet av Japanmatchen såg virrigare ut än en transperson på maskerad. Den sista kvarten av japansk dominans visar hur lite det behövs för att sätta de svenska tjejerna och “tjejerna” ur balans…

Men, nu får jag väl ändå försöka?! OK. Då passar jag väl på att hylla Jorma Kontio som nyligen firat sin 70 års dag. En av världens ABSOLUT skickligaste kuskar som nog bara har en enda liten svaghet, springspår. Här nedan har vi den mytomspunna hyllningen med text av M.A. Numminen, fritt översatt av Bengt Sändh.

 

Med dessa rader så ber jag att få tacka för den här gången. Vill tipsa om Berlin och Breeders Crown, en helg du INTE vill missa. Sedan börjar det även ramla in bokningar till kommande Prix dÁmeriqe resa. Missar du DEN så får du skylla dig själv. Det kommer att bli en legendarisk upplaga, var så säker. I helgen avgörs Åby Stora Pris. Denna gång en sömnig historia där vi ändå har fått in en megavinnare. Rackham till 9 gånger smöret! Jag får dock rysningar över hela kroppen när jag ser Christoffer Eriksson på väg in i första sväng. Det blir nästan som när Bullen Pettersson huserade i startlistorna på Solvalla då det begav sig. Bullen var på sin tid en notorisk galoppör i vagnen, speciellt då man närmade sig första sväng! Som tränare och hästkarl var han dock riktigt skicklig. Christoffer Eriksson är nutidens Bullen. Galoppen ligger ständigt på lur, det spelar ingen roll hur stabila hästar han än kör, nog kan han leverera en brasa oavsett. Det spelar med andra ord ingen större roll om nämnde Rackham faktiskt ÄR lite svårkörd, det hänger mer på Christoffers “feeling”. Allra oroligast skall man bli när man ser hur Eriksson liksom hukar sig framåt med tömföringen tätt mellan händerna. Då ser det nästan ut som att han blundar och håller tummarna, mer än tömmarna. Hur som helst, en felfri Rackham sopar rent på lördag, var så säker. Ha nu en underbar helg så hörs vi igen nästa fredag. Må gott…

Visste du förresten att Stefan Löfven aldrig tar bort platsen på ostskivorna när han gör hamburgare.

Så får det bli…