Fredagsbrev, arkiv

24 februari 2023

Det svenska sättet...



Den vidriga tystnaden skördar offer. Polisen Mats Löfving tog sitt liv i veckan. Det här är så ruggigt trist och obehagligt. Bakgrunden till tragedin är egentligen ganska ovidkommande. Om låtsaspolisen Linda Staaf talar sanning eller bara agerat sugardejtare vet vi ju faktiskt inte. Hon har i alla fall krokat upp en ny Sugardaddy i form av landets överbefälhavare Micael Bydén, så någon form av dragning till “gubbar med makt” verkar hon ju i alla fall ha. Personligen tycker jag att det skaver lite kring Fröken Staaf. Känns lite som riksdagens genom tiderna mest falska kvinna Annika Strandhäll, av en del i korridorerna kallad Madrassen. Hon har i alla fall mycket mörker och sorg på sitt samvete. 

Tillbaka till Löfving. Han har säkert agerat högst tveksamt under en stor del av tiden som chef inom polisen, det gör de ju alla. Det som är så vidrigt är hur situationer likt den kring Löfving hanteras av media i allmänhet och samhället i synnerhet. Vi har blivit drillade till att tystnad, skam och exkludering är standardförfarandet så fort det handlar om något det blåser kring. Martin Timell kastades ut i kyla och mörker, Billy Butt likaså. Vår lille chilenska tenor Tito Beltran knuffades ner i det svarta hålet, perverst påhejad av den onda och falska Maria Lundqvist. En annan polis som fått smaka på detta är Peter Springare. En av Örebros skickligaste poliser. Peter som efter att ha pekat på problemen i staden och kopplat detta till invandringen genast förpassades till samhällets bakgård. I Peters fall så lyckades han dock resa sig och har nu en lysande karriär som politiker i Örebropartiet där han åter kan verka för stadens bästa och med all önskvärd tydlighet kan beskriva verkligheten som den är. Mats Löfving sattes på “isolering” med en stor fet munkavle och fick ställa sitt hopp till bland annat Rikspolischefen Anders Thornberg. När han nu fick höra att tokerierna och lögnerna fick ligga till grund för att han nu skulle omplaceras eller sparkas så förstår jag att det blev nattsvart. Löfving skulle naturligtvis aldrig varit tyst och lytt sina chefer. Han skulle istället fört ett herrans liv och stått upp för SIN sanning och SIN uppfattning kring historien. Det hade naturligtvis kunnat sluta med att han fick gå ändå, men då i alla fall med högt buret huvud. Nu slutade hans liv istället i mörker och total ensamhet. En mycket tragisk historia och nu hoppas jag verkligen att man städar upp ordentligt i polisledningen och att man omedelbart plockar av vapnet från låtsaspolisen Linda Staaf. Vill hon ha tillgång till vapen så får hon väl fixa det genom sin nya “Terminator”...

I veckan som gick fick vi i “Aktuellt” höra historien en ukrainsk tjej berättade kring sin flykt till Sverige. Hon har varit i Sverige i knappt ett år och gjorde intervjun på svenska!



Lite trav på det. Idag har lunchtravet avgjorts nere på Kalmartravet där banan varit mycket krävande. Nu var det kanske inte högsta klass på loppen men så mycket mer utslagsgivande loppen blev. Här räckte det inte med att glida till ledning, packa ihop lite lagom och sedan brisa undan till slut. Näe, här blev det stumma ben på flera pållar redan 700m kvar. Det är ju så travsporten BORDE vara. Starka och tränade hästar skall få utdelning på sin kapacitet istället för att spårlottning och sedermera första 400 meterna avgör 90 % av loppen. Jag kör min käpphäst igen, harva upp banorna 3-5 sekunder! Förutom att de bäst tränade hästarna får mer utdelning så tror jag vi på samma gång ger djuren möjlighet att hålla lite bättre när de slipper springa 10 tempo på betongbanor…

Över till Mellon! Förra helgen vet jag inte riktigt vad som hände. Många har snackat om röstfusk och att spelbolag gått in och manipulerat omröstningen. Hur röstningsgrupp 75+ kunde lägga sin “tolva” på studsbollsknatten Paul Rey är något som INGEN kommer kunna förklara på ett logiskt sätt. Jag har själv gjort en högst ovetenskaplig granskning med hjälp av Svea Travels 75-plussare och Paul Rey hamnar då i botten. Nu är det fjärde och sista deltävlingen som gäller och här är det löjligt lätt att tippa.

1: Kiana. Det här barnet sjunger faktiskt riktigt bra och låten är helt OK. Dessvärre så är den här typen av bidrag en dussinvara i Melodifestivalen. Tror dock hon tar sig vidare till andra chansen.

2: Signe & Hjördis. Med Gullan Bornemark i stamtavlan och ett bidrag som doftar Timoteij och Sarek borgar väl för att det blir kanon?! Nja, låten är lite släpig och slapp. Ska det vara fioler och ursvensk knätofs så skall det vara “all in”, här blir det lite ängsligt. Jag hoppas dock på andra chansen för dessa ursvenska blondiner…

3: Smash Into Pieces. Varje gång som det skall “rockas” i Mellon så görs det med blöjan på. Jag ser dock många manliga småbarnsfäder som söker efter NÅGOT att hålla på under kvällen och är de tillräckligt många så KAN det bli andra chansen.

4: Mariette. Jo då, hon e med igen. Ständigt denna Mariette. I början av IDOL där hon medverkade tyckte jag att hon var en frisk fläkt i den produktionen. Nu, många Diggiloos, Uppesittarkvällar och Pridefestivaler senare så har Mariette till slut formats till den trista och ytliga ultrafeminist hon nu är. Låten är naturligtvis sämre än de flesta hon tävlat med tidigare men det spelar nog mindre roll, i landet Sverige suktar Svenne Banan alltid efter PK och en åsiktskorridor att klämma sig igenom. Final väntar.

5: Emil Henrohn. Ytterligare en sån där Tiktok-filur typ Theoz som ingen över 25 någonsin sett eller hört talas om. För mig så brusar det bara förbi men får barnen vara uppe så finns risken att det blir andra chansen för detta betongplatta bidrag.

6: Axel Schylström. Axel kommer från Idolfabriken och har varit med flera gånger i Melodifestivalen, både som artist och som låtskrivare. Med det här bidraget slår det inte gnistor om Alex direkt (ursäkta skämtet, Schylström fick svåra brännskador efter att, en aning IQ-befriat, klättrat upp på ett tåg och fått en kyss av elledningen). Låten skulle lika gärna kunnat framföras av Måns Zelmerlöw men hade inte räckt, en så. Tyvärr Axel, tyvärr…

7: Loreen. Så kom den då till slut, Melodifestivalens megalampa! I samma sekund som Loreens produktionsbolag valde att skicka in henne i tävlingen igen så var det på något sätt klart. Det här skall ju vara en av de klaraste vinnarna under många år. Men är det verkligen så där klart? Loreen har ju trots allt “Euforiastämpeln” indunkad i skinkan och den får hon ju alltid bära. Årets bidrag är absolut bra men naturligtvis långt från Euforia. Men om hon nu inte krånglar till det med för mycket tyg och vita flaggor och inte heller har för många “Statement” så har hon ju deltävlingens förstaplats elegant nedstoppad i sin A-kupa BH. 

Till final: Mariette samt Loreen.

Andra chansen: Kiana samt Smash Into Pieces (varning Signe & Hjördis).

Med de här orden ber jag att få tacka för den här gången. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en straffspark till helgens V75a som avgörs på Rommetravet. I femte avdelningen så lastar vi in på Kimi Di Quattro. Trots att tränaren själv inte sitter i vagnen så är det glasklart, vi får 9 gånger såsen. Må gott min vän.

Visste du förresten att Stefan Löfven tycker att Tomtebloss är läskigt.

Så får det bli…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig