Äntligen Mello!

Äntligen är Mellon igång igen! Det här är sista året som Christer Björkman står som ansvarig för produktionen. Nästa år är det tänkt att überfeministen Karin Gunnarsson skall ta över och då kommer det kantra ordentligt, var så säker. Karin var den som hittade på kravet att hälften av bidragen skulle skrivas av kvinnor. Fin tanke men detta fick man ganska omgående gräva ner då de “bästa” låtarna i nio fall av tio fortfarande levereras av “G:son, Jimmy Jansson, Joy Deb och de andra Mellogiganterna. Nästa år när Karin står som ansvarig är jag rädd för att Melodifestivalen tar en ny vändning mot mer genusanpassad produktion, då är Mellon snart död. Men, men. Tillbaka till årets upplaga där veteraner blandas med “spännande” artister. Som traditionen bjuder så kommer jag naturligtvis att presentera bidragen här i Fredagsbrevet. Jag kommer även att leverera sköna lir till tävlingen. Nu i helgen är det Annexet vid Globen som gäller. Lena Philipsson är inkallad vilket borgar för hög kvalite på programledaruppdraget. Kvällen till ära backas hon upp av självaste Björkman himself. Här nedan följer fakta kring helgens omgång.

1: Kadiatou, One Touch. Kadiatou var med i Idol där hon föll i Globen under finalkvällen mot korvisen Sebastian Walldén (näe, du har aldrig hört honom sedan dess). Nu i helgen levererar hon en dussinlåt med refräng utan sång. Kläderna ser lite “spända” ut och sånginsatsen har en del att önska. Jag tror inte att hon går vidare, ens till andra chansen men där KAN jag ha fel.

2: Lillasyster, Pretender.

Hårdrock I Mellon brukar sällan gå hem. Det hela beror egentligen bara på att denna genre inte är speciellt PK-kompatibel. De minst inkluderande och “öppna” individerna” är just alla de där Mellofjollorna som med boa och roliga hattar viftar med flaggor. De SER gulliga ut bild, det SER ut som att de verkligen TYCKER att alla har lika värde osv. Egentligen är de militanta och accepterar endast sin egen sort, de andra skall liksom bara bort. I och med detta så får Lillasyster svårt i helgen. Det som talar FÖR dem är sångaren Martin Westerstrand som har sina rötter i det fantastiska Göteborgsbandet LOK! Dessa filurer skrek på sitt debutalbum “Naken blästrad och skitsur”, “-LOK står när de andra faller”. Det här borgar för tre minuters betong och bröl. Kanske andra chansen trots allt?

3: Jessica Andersson, Horizon.

Det är något märkligt med Jessica, hon är vacker som få och har “den där” blicken, ändå räcker det inte. Om hon inte fick vinna med en av Mellohistoriens bästa låtar “Kalla nätter” där hon ålade fram på en pall iklädd sidenshorts och top så gör hon det INTE i helgen heller. 14 meter tyg kommer inte att hjälpa…

4: Paul Rey, The missing piece. 

Jag förstod honom inte senast när han struttande och studsande framförde ett blekt bidrag och jag förstår ännu mindre den här gången. Bye, bye.

5: Arvingarna, Tänker inte alls gå hem.

Ja men då så! Härlig schlager med hundraprocentig sång är alltid ett säkert kort. Det här funkar för både Lillasysters vänner och de flaggviftande filurerna! Det här är en direktbiljett till finalen och väl där så räcker de långt.

6: Nathalie Brydolf, Fingerprints.

Här har vi ytterligare en musikgymnasist som suttit på kammaren och klippt ihop en pastisch av hur det skall låta 2021. Det är helt OK men väldigt opersonligt. Andra chansen inom räckhåll.

7: Danny Saucedo, Dandi dansa.

Med en textrad som lyder, “-Ta en tugga det är fine. Det är livets äppelpaj. Men det finns en gräns för allt och vi är way over the line” så blir jag skakig. Alltså, här har vi grabben som gjorde “Amazing” med LED-lampor insydda i kläderna och ändå inte vann! Visst, Loreen var i en klass för sig men räckte inte den låten så känns “Dandi dansa” som en tåpaj ut mot läktarplats. Det här är kvällens stora favorit och det är möjligt att Danny som artist räcker men låten är som en semla som fått stå i sin kartong fyra dagar i kylen innan den tas ut. Blir KANSKE final trots allt.

Avslutar med att leverera två sköna lir. Dryga 2, 20 på varje. Arvingarna direkt till final och Lillasyster till andra chansen, dunka in min vän…

Över till annat. I veckan kunde vi höra landets Statsminister meddela att “papperslösa” personer som befinner sig olagligt i landet skall få förtur på Coronavaccin. Bara i Sverige, bara i Sverige.

I Finland skall det visst gå fint att använda Propulsion i aveln! Redén och rufflaren får således igen alla pengar med råge. Att de halverat travsportens anseende tror jag inte att de bryr sig så värst mycket om. 

Björn Goop vann programenligt Prix dÁmerique igen med Face Time Bourbon förra helgen. Att det krävdes en bredsida i loppet diskuterades ganska flitigt ute i stugorna och jag kan till viss del förstå kritiken, samtidigt så kördes loppet inom den gräns som gäller där nere. På samma sätt som vi fått bevittna Åke Svanstedt mata enhandare borta i USA så är det väl bara att tugga i sig det faktum att olika regler gäller beroende på var man kör. Faktum kvarstår dock att INGEN annan svensk kusk skulle ha lyckats på samma sätt som Goop förra söndagen. Vad kuskar beträffar så väntar jag med stor spänning på att Johnny skall hoppa upp i jollen igen. Planen är tydligen att vara Muggen Samuelsson behjälplig framöver. Ser fram emot detta samarbete med tillförsikt. Tills dess får man väl njuta av Jörgen Sjunnessons leveranser i sulkyn. Snygga styrningar, väl avvägda och levererade med mjuk och varsam hand. proffs!

Med dessa rader tänkte jag packa ihop för den här gången. Se nu till att ha en skön vinterhelg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en karamell till Solvallas V75a som avgörs på lördag. Redan i första avdelningen har vi ett smaskigt lir. Galactica var nyligen ute i världens största montélopp där hon försvann med en gunga. Nu får man ändå 18 gånger såsen på märren! Kasta in och och håll i. Tack för kaffet!

Visste du förresten att Stefan Löfven endast har körkort för automatväxlad bil.

Så får det bli...