Det är väl ungefär 40 år sedan jag mötte honom för första gången. Jag var ute och gick med en häst på Solvallas stallbacke och han cyklade långsamt fram på en skranglig cykel iförd rutig keps.
Jag höll till hos Nordin och han hade tagit båten upp från Gotland för att jobba extra hos Olle Hedin. Pär är en av väldigt få vänner jag haft i livet som jag ALDRIG blivit vare sig osams med eller irriterad på. Åren har gått och det har runnit massor med vatten under de berömda broarna. Då, den där gången på Solvallas stallbacke började allt med att Pär erbjöd mig att ta med min häst, Bussig Pärup, ner till Gotland för ett sommaräventyr. Skulle jag här nedan redogöra för allt som vi genom åren upplevt tillsammans så skulle du ha läsning för månader framåt.
Ett starkt första minne var när jag sedermera kom ner till Gotland den där försommardagen med min häst och Pär i sin orangefärgade VOLVO 240 skjutsade mig till mitt “sommarboende” som Pär ordnat. Jag blev avsläppt vid en villa i närheten av Säveskolan. Här skulle jag få bo i källaren hemma hos en av “bröderna Andersson” hela sommaren. Det sista Pär säger när jag lite nervöst kliver ur bilen för att knacka på dörren är, “-du Dennis, en del säger att han är lite, så där, speciell. Men det är inget att bry sig om, han är jättesnäll”. Jag gick fram till dörren och knackade på. Dörren slås upp och där står husägaren och tillika en av bröderna Andersson solbränd och endast iklädd ett par tighta röda Speedobadbyxor! Jag fick bo nere i källaren där även den äldre fadern bodde. Många var de kvällar och nätter som han låg och ondgjorde sig över att man släpat in en fastlänning till källaren. Det blev en “händelserik sommar” i det det där huset men vilda lammgrillningsfester och ett herrans hålligång, men som de säger, “-what happens i Säve, stays in Säve”.
Under mina första besök på Gotland så bodde Pär med sin bror hemma hos pappa Bengt Hassborg, Furugatan 66 om jag minns rätt. Jag bodde även där flera gånger och det var alltid mycket välkomnande hemma hos Hassborgs. Det enda pappa Bengt var stenhård med var att han ville se Speedway när det var på TV och att vi höll oss lite tysta när han gått och lagt sig. Bengt var till vardags cyklande brevbärare och gick således upp svintidigt varje morgon. Ute i stallet som låg vid utgången av första sväng nere på Skrubbs så var fikastunderna heliga. Ute vid det mytomspunna stallet har jag sett växellådor bytas mot Gotlandsdricku, hölass mot utemöbler och mycket mycket mer. Det finns underlag till en hel bok bara kring dessa fikastunder.
Tiden gick och Pär hade nu flyttat till egen lägenhet. Jag bodde hemma hos pappa Bengt tillsammans med Pärs bror Roger. En sen kväll som nog övergått i natt kommer Bengt rusande i lägenheten och slår upp dörrarna till mig och till Roger. “-Kom igen, det verkar vara ett rån eller inbrott hos Pär! Vi måste dit, fort”. Jag tror faktiskt även att klassikern “-vi har ont om tid, det kan gälla livet” kom. Vi rusar ut ur lägenheten och kastar oss in i Bengts mossgröna 144 och sedan bär det iväg. Det är möjligt att alla år som gått har saltat historien en smula men jag ser än idag Miami Vice framför mig när vi alla tre rusar ut ur bilen som med öppna dörrar och motorn på blir kvar vid porten. Vi springer upp till första våningen där vi mycket riktigt ser att “något är på gång”. Det visar sig att det är en polsk tjej som bor i lägenheten bredvid som ringer på och på engelska ropar i Pärs brevlåda i hopp om att få låna en väckarklocka då hon skall med morgonbåten till fastlandet. Pär ropar genom dörren för att säkerställa att det är vi som är på plats innan han försiktigt öppnar densamma. Det hela klarnar ganska snabbt och vi kan till slut åka tillbaka till Furugatan 66 för ytterligare några timmars sömn. Än idag så är Pär inte helt överens med vår beskrivning av händelsen men det är honom förlåtet…
Det blir fler somrar och Pär byter nu lägenhet. Kring denna boplats kommer det att hända en hel del. Mycket är preskriberat och annat låter vi vila i historiens trygga famn. Det fanns i alla fall bland annat en gul gummianka som hade en mycket viktig funktion för alla oss som var inneboende hos Pär under den här tiden. Om gummiankan stod på trappan utanför ytterdörren så var det dambesök inne i lägenheten och vi fick helt enkelt avvakta en eventuell entré. Vid ett annat tillfälle så föll det sig så väl att ett en travtjej från fastlandet (vi nöjer oss med att titulera henne så här). Pär hade ett litet gästrum, ett sovrum, ett vardagsrum med några extrasängar samt soffa. Vanligtvis så sov jag i en gästsäng medan Pär naturligtvis sov i sin egen dubbelsäng i sovrummet. Om det var gäster som lånade sovrummet så tog Pär naturligtvis extrasängen och jag soffan. Men här hade Pär en genialisk plan. Det hela gick ut på att den söta tjejen skulle få ta Pärs sovrum och då skulle jag ju fått tagit soffan medan Pär valde extrasängen. Men här hade han som sagt någonting på gång. “-Du kan ligga kvar i extrasängen, jag tar soffan”, säger Pär. För mig så var detta lite förvånande men så fick det bli. Dagen kom då tjejen flyttade in och tackade naturligtvis artige Pär som lånat ut sitt sovrum till henne medan han själv tog soffan. Det gick en natt, det gick två nätter och på tredje natten så bad till sist Pär mig att byta så att jag fick ta soffan och han extrasängen. Vet inte om du har snappat upp poängen ännu men planen var att tjejen efter några nätter skulle få lite dåligt samvete av att se Pär ligga som en fällkniv i soffan och istället erbjuda Pär en del i dubbelsängen! Och med tanke på att han låg “så illa” i soffan så var det kanske inte helt en utopi i alla fall. Men den blonda tjejen var obeveklig, hon behöll dubbelsängen för sig själv. Det hela blev ännu tydligare när hennes pojkvän efter någon vecka kom ner till ön och tog plats i dubbelsängen. Gott kämpat Pär. Vi är även många som avnjutit kulinariska luncher i den där lägnenheten. Trogna knattar förutom jag själv var glutenklene "Douglas" Ogestad som till vardags mest knaprade majsbröd. Björn Röcklinger har även han fått uppleva Pärs måltider. En klassiker var att han öste upp 2 påsar pommes frites på en plåt och sedan lades 20 partajgrillare ovanpå. Hög värme och in i ugnen. När kunde man tänkas att denna rätt var färdiglagad? Jo när Pär hunnit somna i soffan, vakna efter ungefär tjugo minuter tittat på klockan och ropat, "-nu måste vi äta". Vi lärde oss med tiden att ställa värmen för bästa resultat. Antingen körde vi med hög värme vilket resulterade i sotade korvar med i alla fall varm pommes. Det andra alternativet var lägre värme vilket i sin tur gav fint färgade korvar men med pommes i spannet halvfrusna till ljummet sladdriga. Det var härliga tider.
När Pär skulle gå tränarkursen (vilket han gjorde med bland annat Stefan Hultman) så bodde Pär självklart hemma hos oss i Sumpan. Själv hade jag just flyttat till Sala har jag för mig. Mamma och Pär hade många trevliga tekvällar när de tittade på serien “V”. När det senare var dags för lillebror Roger att gå kursen så bodde även han hemma hos mamma på Vattugatan 16.
Som sagt, det har genom alla år varit en fantastisk upplevelse i Hassborgs sällskap. Jag minns en gång när Pär låtit Roger Malmqvist plocka ut en “bra starthäst” till mig och några vänner på ön. Jag tog Bengts gamla Bedfordlastbil till Kalmar där jag hämtade över den 12 åriga hingsten Chap Scott. Hästen visade sig vara opererad och skruvad i ett bakben vilket resulterade med att vi fick börja med tre kvalförsök innan banveterinär Ringmar till sist släppte igenom honom. Idag kan vi nog konstatera att Dragster var ett mer lyckat val av Roger än Chap Scott.
Varför skriver jag dessa rader just idag då? Inte har väl min gode vän Pär kilat vidare?! Nej, absolut inte. Men Idag på årets första dag går travtränare Pär Hassborg i “pension”. Det unika med Bengt, Pär och Roger är att de alla genom ALLA år varit så enormt inkluderande och tillmötesgående. De har väldigt sällan haft de bästa hästarna på ön men de har ALLTID haft (och har) massor med människor kring sig vid stallen där en helt unik trivsel hela tiden sprids! Pär har även genom åren alltid varit behjälplig mot allt och alla. Jag skulle här kunna lista massor av aktiva som på ett eller annat sätt fått hjälp av Pär! Han har hämtat, skjutsat, fixat boende och hjälpt till på alla upptänkliga sätt och jag förväntar mig att Pär Hassborg av Visbytravet kommer erhålla någon form av hederspris för alla sina år han tjänstgjort inom svensk travsport i allmänhet och gotländsk travsport i synnerhet! Vad jag nu har fått höra är att den knäoperation som Pär genomgick för ett antal år sedan blev ett fiasko och att han inom någon månad skall genomgå en ny avancerad variant. Vi håller alla tummarna och hoppas att det blir en lyckad operation. Lyckligtvis så knegar Roger Hassborg vidare och han levererar med jämna mellanrum fina prestationer från stallet. Kämpa Roger.
Två saker du inte visste om Pär!
1: Han tål verkligen inte stark mat, och då menar jag "babystark.
2: Han blir jättedålig av urblåsta sterinljus...
Med dessa ord vill jag önska alla en god fortsättning på ett nytt bättre år! Avslutar med en klaring till lördagens V75a som avgörs på Kalmartravet. I femte avdelningen får vi 36 gånger raketerna på Kung Edward, elda på! Må gott så hörs vi igen nästa fredag.
Visste du förresten att att det inte var tillbehör till en rakapparat som Stefan Löfven köpte i julruschen, det var en burk saltpeterfoundation.
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar