Buljongen. Bland mina första minnen från Solvalla kring 1970 så ser jag fortfarande de små stånden med buljong framför mig. En del har berättat om smörgåsar till men jag minns bara just buljongen. En kall vinterkväll ute på Solvallas läktarplats så var en mugg buljong ett perfekt val. Enkelt, billigt, gott och värmande, med betoning på VÄRMANDE! Buljongen var alltid fruktansvärt het och tungan brände man exakt varje gång. Men det var en speciell känsla att stå där med muggen i händerna som värmde så skönt samtidigt som man vid staketet bredvid pappa och tittade på loppen. Jag minns inte riktigt när buljongstånden försvann men nog var det ett smarrigt alternativ ute på läktarplats.
Gula ölcaféet. Där den gräsligt fula kongressen nu står låg tidigare Solvallas mytomspunna ölcafé. Här tillbringade jag alla onsdagskvällar under flera år i början av 70 talet. Mamma var på Friskis & Svettis föregångare “jazzbalett” just på onsdagarna vilket innebar att farsan fick vara “barnvakt” vilket i sin tur betydde Solvalla varje onsdagskväll. Pappa hade ett stambord hos servitrisen Ulla där vi alltid satt. Ulla var faktiskt med som gäst tillsammans med pappa på mitt Cowboy Bröllop 1989 i Arboga. Om det nu var så att Ulla av någon anledning inte jobbade en onsdagskväll så var det “Fru Svensk” som serverade, även hon en mycket trevlig kvinna. Solvallas gula ölcafé ger än idag kristallklara minnesbilder. Jag glömmer aldrig de tunga glasdörrarna som med ett skrammel slog igen när man väl orkat få upp den och gått in efter att ha sett ett lopp nere vid staketet. Röken låg tät och man hörde de enarmade banditernas plingande och rasslande när någon lyckats få “Bally-Bally-Bally”. Matsedeln innehöll inte så jättemånga rätter men det som fanns var alltid fantastiskt gott. Räkmackorna var helt underbara när de serverades på vita tallrikar med en generös hög av färska räkor ovanpå. Var man hungrigare så var en klassiker den gräddstuvade pyttipannan. Krämig och god med de krispiga rödbetsskivorna som delikat tillbehör. Måltidens höjdpunkt var nog ändå desserten! ALLTID vaniljglass med varm chokladsås som serverades i silversnipa. Solvallas gula ölcafé är saknat...
Finrestaurangen ovanför E-läktaren. Enda gångerna som vi var där och åt var när det vankades söndagstävlingar. Man gick in genom en ingång från skogsentrén. Det gick en snirklande trappa med räcke och buskar från gula ölcaféet upp till finrestaurangen. Där minns jag att vi ofta åt biff med löksås, även det en smaskig måltid.
Hamburgerrestaurangen. Under A-läktaren låg i slutet av 80 talet en “riktig” hamburgerrestaurang. Där nere på “källarvåningen” bakom en ståldörr fanns även EAP, Einar Andersson Pressbild. Just den här hamburgerrestaurangen var ofta det givna tillhållet för Frank Andersson när han gästade Solvalla. Utanför huvudentrén stod Franks Jaguar med tillhörande chaufför läsandes tidningar under tiden Frank var inne på Solvalla! Den här hamburgerrestaurangen var av enkel sort där man först tog en bricka, plockade på pommes frites och en pappersinslagen hamburgare innan man fyllde på en mugg med läsk. Det var enkelt men förvånansvärt gott.
Hästägarrestaurangen. Inne på A-läktaren fanns en del avsedd för Solvalla hästägareförening. Där fanns även en trappa “in bakom” läktaren där man kunde lägga sina spel men även hitta något att äta. En gång i tiden så fanns en liten “genomgång” över till gula ölcaféet. Från hästägarerestaurangen har jag däremot inga speciella måltidsminnen annat än te och kanelbulle.
Gudruns korv. En given favorit var den smörstekta korven med senap. Inte grillad utan just precis smörstekt. Man kunde se när det lades upp ett gäng korvar på stekbordet innan en ordentlig kluns med smör daskade ner över korvarna. Där fick de rulla fram och tillbaka innan de serverades. Senap lades på med klassisk senapspinne i trä..
Caféet vid upploppet. Precis in på Solvallas upplopp låg en inglasad läktare som vintertid led svårt av usel isolering och var ständigt rå och kall. Under densamma låg en liten pärla i form av ett café. Här serverades kaffe, smörgåsar och smarrigt fikabröd.
PREGO. Så enkelt men så gott. Idag heter restaurangen “Pershing” men på 90 talet var det PREGO som gällde. Jag tror den kostade 20:- och och var av flera anledningar en favorit. En tunn bit lövbiff som stektes hastigt, en uppskuren liten baguette som penslats med någon oljig sås och sedan dask ner på en papptallrik. Sedan fick man själv lägga på sallad och rödlök. Eftersom jag är stor älskare av just rödlök så kunde jag där vräka på med lök så det stod härliga till. Jag minns mannen som stekte, tog betalt och lämnade ut papptallrikarna mycket stressad och vresig. Men gott var det…
Travernan. Stallbackens klassiska restaurang som hade en systerrestaurang vid namn Sigismund ute i Spånga. Uppe på Travernan var man i princip varje morgon och köpte frallor med ost och prickig korv som man tog ner till stallet för att avnjutas under fikat. Både i Sörens och sedermera Uffes stall så var detta en daglig morgonrutin. Det hände ibland att “Farbror Walle” hade med sig lite extramackor men annars var det alltid frallor från Travernan. Det fanns några typiska kännetecken på att det var frallor från just Travernan. Det första var att smöret oftast var nedtryckt som en klump i mitten av brödet samt att osten nästan alltid hade svettats vilt uppe i glas-skåpet innan inköp. Sedan var det lunch. En klassiker är när kocken skulle ropa ut maten man beställt. Vi fick en dag känslan av att han var på gott humör och ville muntra upp oss lite. Det knastrar till i högtalaren sedan hör vi, “-e ni glaada?!” Varpå vi snabbt ropar tillbaka, “-ja vi e glada!”. Det går någon minut innan det är dags igen, “-e ni glaada?!”, denna gång nästan skrikande. Vi skrattar glatt och ropar genast tillbaka, “ja, vi ÄR glada! Jätteglada!” Vid tredje utropet hör vi plötsligt vad det är han ropar, “en ägglåda!” På tävlingsdagar var det ganska vanligt att man åt middag på Travernan, om man inte hade starthästar lite utspritt, då fick det bli Tonys Grill på hemvägen. Beroende på vad man hade för bugdet så fanns så fanns två snarlika middagsalternativ att välja på. Var det stabilt i pluskan så var en fläskfilé Hawaii ett säkert kort. Fläskfile med en syrlig ananasskiva på toppen, frasig pommes och till detta en generös klick med bearnaise. Om det var tunnare i lädret så fick det bli reserven, rundbiff. Här var det pressat kött som skulle likna en lövbiff, samma goda bearnaise och pommes dock utan ananas. Det var härliga tider på Travernan vill jag lova. Ulla med det diskreta underbettet (som hon faktiskt senare opererade bort) hade en övernaturlig känsla för att skapa dålig stämning. Ingen kunde som Ulla med sitt kraxande vid kassan sänka stämningen till absolut nollpunkt. Egentligen vet jag inte riktigt vad det var för fel på henne men ingen Travernan utan Ulla!
Korv & hamburgare. Ända sedan Solvallas historia med maffialiknande metoder vid upphandlingar har det varit knepigt att få en chans till att driva verksamhet inne på området. Tarzan fick under en tid fota utifrån läktarplats för att på så sätt hållas borta. SABIS som en gång i tiden hade monopol på maten använde sig av mycket tveksamma metoder och många är de sedelkuvert som diskret lämnats till de styrande på Solvalla genom åren. Tillbaka till korv och hamburgare. Utanför staketet bredvid Stig H:s stall inne på Solvallas stallbacke ställdes en vagn upp där man genom staketet kunde beställa korv och hamburgare. Än idag saknar jag deras gudomligt goda pepparkorv. Idag har man fått flytta in på stallbacken men det är inte alls samma kvalité nu. Ja, det var tider det. Idag är verkligheten något helt annat och är det något som var bättre förr så var det väl ändå maten på Solvalla, eller?!
Med dessa ord vill jag tacka för den här fredagen. Ha nu en härlig helg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en karamell till helgens V75a som avgörs på Örebro, banan där jag vann mitt första lopp en kall höstkväll för ganska exakt 36 år sedan. Förra helgen blev ju Guldloppet en runda av blufftyp. Får man köra 18-19 i högsta klassen så hjälper det inte att man sitter i kön med Heavy Sound, det e kööört. Nu har vi i alla fall fått en godisbit att lyfta in lönen på. I sista avdelningen väntas stallkörning från Untersteiners och enligt källor så är det bestämt att pappa skall vinna med Heart Of Steel. Lite trist med uppgjorda lopp men när det nu blir vanligare och vanligare så är det väl lika bra att ta del av det istället för att gnälla. Vi får överoddset 5, 35 som tack för stödet. Tjohooo. Må gott och på återhörande.
Visste du förresten att Stefan Löfven ända sedan barnsben har ticset att slicka på 9-volts batterier.
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar