Fredagsbrev, arkiv

18 oktober 2019

Guilty or not guilty...

Det här hur man uttrycker sig i sociala medier är ett knepigt kapitel. Många skriver saker de aldrig skulle sagt direkt till berörd person, det man skriver ger dessutom aldrig HELA bilden. Ditt ansiktsuttryck, röst och kroppsspråk utgör ungefär 73 % av det du säger. Jag har själv oändligt lång erfarenhet av att "uttrycka mig" i text. Jag säger inte att jag gör det bra, jag säger bara att jag gjort det länge. Det har inneburit en hel del genom åren må jag säga. Jag har haft tidigare Bergsåkerstränare på telefonen som säger att barnen haft det "tungt i plugget" efter mina alster i Fredagsbreven. Det fanns en tid då Kolgjini troligtvis gladeligen skulle ha sänkt mig utanför exempelvis "Etage" nere i Malmö om chansen givits. En gång blev jag uppkallad till STC (nu ST) och deras licensansvariga. Här hade man för avsikt att dra min licens då det eventuellt fanns grund till att jag "allvarligt skadat travsportens anseende". Efter diskussioner och en översyn över vad jag skrivit så lugnade det dock ner sig. Det jag, i "ganska" skarpa ordalag, tagit upp var några kuskars vidriga drivningar där hästar fått utstå rejält med spö så det där med att "skada travsportens anseende" flyttades istället över på utövarna. Man kan alltså konstatera, det blåser där ute...



Som sagt, det ÄR knepigt med nätet och att man sitter "skyddad" bakom en skärm när man skriver. De lärda brukar säga att man skall tänka lite extra INNAN man publicerar osv. Å andra sidan finns ju ett bubblande civilkurage inombords och för min del tar detta ibland över. Titta bara på travsportens media. När lärlingen hos Roger Walmann hade betett sig väldigt illa (fälldes senare i tingsrätten) som han gjort i stallet så tassades det runt i sockiplasten må jag säga. Dagen efter att jag  i ett Fredagsbrev skrev om händelsen, vad jag tyckte om detsamma och även skrev vem det gällde så var det plötsligt "fritt fram" för de ängsliga. Lite på samma sätt som media och "de anständiga" politikerna gjort och gör. När SD ville förbjuda det organiserade tiggeriet stod riksdagspolitiker tillsammans med extremvänstarn och kastade tomater på affischerna, idag är det sanning, även för dem. När SD tidigt förklarade att en restriktivare migrationspolitik var ett måste så var de "rasister" och "nazister", idag är det en realitet för ALLA partier. Återkommer till politiska läget strax, nu tillbaka till det här med vad man skriver, och HUR man skriver på nätet. Travtränare Robert Skoglund visade nyligen prov på hur det kan se ut när man INTE tänkt hela vägen. På Facebook söker han nu ny personal, inget konstigt i detta. Som slutkläm på "annonsen" framgår det dock att anledningen till det uppstådda personalbehovet är att man tvingats säga upp en anställd pga. "stora problem med aggressivitet". I och för sig framgår det inte om det är arbetsgivaren eller den anställde som har dessa problem men vi kan väl anta att det avser arbetstagaren. OK, om man nu formulerar annonsen på detta sätt så kommer ju nyfikenheten genast smygande, vem är "galningen". När man då tittar in på Robert Skoglunds hemsida och ser informationen om "anställda" så blir det ju knepigt. Enligt hemsidan så har Skoglund endast TVÅ anställda och då kan vi välja på en 23 årig tjej och en 31 årig kille! Vem är nu så "aggressiv" att man tvingats bort från arbetsplatsen?! Som du märker, det kan ibland bli "lite knepigt" när man inte tänkt hela vägen. Nu har man visst tagit bort annonsen men "skadan" är ju redan skedd. Jag hoppas och tror att både anställda och arbetsgivare kan kliva vidare i livet även efter detta men nog ger det oss möjligheten att fundera lite extra hur vi uttrycker oss. Och absolut, gå gärna igenom tidigare Fredagsbrev och du kommer finna högvis med exempel på klavertramp, jag hävdar absolut inte att jag skulle vara bättre...

Om vi lämnar vår lilla ankdam och kliver ner i den större dammen som kallas "politiken". Den senaste tiden har det hänt något i det politiska landskapet. SD trummar vidare med sanningen och verkligheten som ledstjärna medan "de anständiga" nu plötsligt springer efter och försöker finna sin sittplats på tåget som tuffar på i allt snabbare takt. Annie Lööf försöker i och för sig fortfarande streta emot med falska floskler och verklighetsfrånvända påståenden. Och ja visst, Svetsarn kastar ibland ur sig rasisttramset och brunsmetnngen men det faller nu oftast mest till marken som en sladdrig pannkaka ur en flottig TEFLON-panna. Heder dock till kommunisten Jonas Sjöstedt som vilt viftande med den röda fanan attackerar SD och snart 30 % av svenska folket med sina smått sinnesförvirrade påhopp. Jonas har ju trots allt en liten liten skara körkortslösa veganer och blandmissbrukare som vill ha någon att hålla i handen och då får Jonas vara mannen för dem. Slutsatsen av denna analys är följande. Nu kommer det att hända saker och det ganska snabbt. SD fortsätter naturligtvis att öka i samma takt som det svenska samhället håller på att rasa ihop bit för bit. Vi kommer snart att stå inför ett extraval och det är egentligen bara Liberalernas Nyamko Sabuni man väntar på. Samma sekund som hon släpper sargen så har vi ett block på en bra bit över 50 % Vi har då således en majoritetsregering som kan starta upp återuppbyggnaden av vårt land. Statsminister då?! ja, det brukar väl ändå vara den som leder det största partiet?! Host, host host...
Här nedan en liten videoillustration som visar lite hur det ser ut i dag kring den politiska arenan.


Nu mina rosa trevliga vänner så önskar jag er en härlig hösthelg. Vi fortsätter nere på Phuket och närmast på programmet står romprovning hos fransyskan Marine och hennes unika destilleri. Avslutar med en favvo i repris. Romme är värd för helgens V75a och vi går åter in på Doctor Doxey Zenz! Redan i andra avdelningen är det dags. Vi hoppas att kusken tagit sin rehabtid på rätt sätt och nu nyktert och fint sitter still i åtminstone ETT varv. 18 gånger är ett helt OK odds. Ta rygg!

Visste du förresten att Stefan Löfven redan som 12 åring började behålla pappret längst ner på pinnen när han åt glass.

Så får det bli...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig