De svenska brudarna mötte USA i Frankrike och reseultatet (0-2) speglade inte matchen ett dugg. Hade Trumps gäng släppt handbromsen och laddat på så hade vi hamnat på Thailandssiffror. Sveriges damlag är överlag rätt uselt, i jämföresle med en del andra ÄNNU MER usla lag så står de sig hyggligt men redan på måndag är det skarpt läge och vi säger tack och hej till de ystert falsettskrikande flickorna...
Just nu är det ganska intressant läge kring gul kusk. Han har dopat sina hästar och jag har från en del olika håll fått indikationer på att det snart är klart för kungörande. Under tiden startar han på som om inget hänt...
Över till vår vän Sobrilström. Han och Pasi visar med all tydlighet att det är preparé som hittills gällt för Who's Who. I veckan räckte den passiva styrningen i alla fall till enkel seger. Med äldre hästar har jag full förståelse för att man väljer ett sådant upplägg i några lopp men på lite "grönare" hästar är jag mer tveksam på hur bra det är. Nu är väl Who's Who inte direkt grön och ung men han har ännu mest fått säkra, stillsamma lopp vilket säkert är bra men när det helt plötsligt blir ett stentufft lopp där en motstånader bjuder upp till kamp så kan en sådan häst som Who's Who plötsligt bli lite fundersam, va, skall vi tävla nu? Plötsligt åker man dit så det smäller om det. Det här är bara mina egna lallarteorier men jag vill ändå tro att riktiga klasshästar måste blåsas ur mentalt NÅGRA gånger i lopp för att få den psykiska styrka som skall göra dem till världsstjärnor...
En annan stjärna som man fortfarande, med gasol, svetsaggregat och blåslampa försöker tändas upp igen är Nimbus C.D. Jag har tjatat om den här stackars hästen i flera år nu och tycker att det fortsatta tävlandet efter Hultmans briljanta matchning är galenskap och girighet i trist kombination. Han har gått sönder flera gånger samtidigt som stridslusten är i vivå med en saft&bulle polis i orten. Nu har han gått sönder igen men ägarna hoppas och TROR att han kanske kan komma igång och tävla, ett varv till!
Näe mina härliga vänner, nu skall jag fixa en lyxig skagenröra till eftermiddagens första måltid.
Som traditionen bjuder så kommer här en tillbakablick på en av de midsomrar jag fått uppleva.
En helg med Lumumba, Valium och dragspel…
-----------------------------------------------------------------
Jag var sju år när jag spelade jag dragspel med Hasse Tellemar i ett Svt program som hette ”Musik på spel”. Inspelningen gjordes på Nalen. Det blev ”Rosa på bal” så det dånade! När jag bara var några år så brukade jag släpa upp pappas gamla dragspel på sängkanten och sedan knuffa ner själva bälgen på dragspelet och spela på pianodelen så länge som det kom ljud ur dragspelet. Sedan var det bara att kånka upp dragspelet över sängkanten och börja om. När jag fyllde fem år så fick mamma en ny symaskin och pappa ville att jag skulle öppna lådan som symaskinen låg i. Det var ingen symaskin, det var ett dragspel, mitt första egna dragspel!
Pappa och jag spelade sedan runt midsommarstången på Degerby, Svartsjölandet varje midsommar från det jag fyllt fem år. Min faster var gift med Håkan Sterner, en man som jobbat som artist, med artister och som dessutom arrangerat konferenser och stora Kickoff fester långt innan ordet var uppfunnet. Nu hade han fått ett problem.
Håkan Sterner som på den tiden drev Club 33 på Ving hade problem med att hitta dragspelare under en midsommarhelg. Både pappa och jag tyckte att det kunde vara roligt att byta ut Mälaröarna mot en liten turné på kontinenten. Vi skulle först spela på Mallorca på midsommarafton och sedan flyga över till Ibiza till midsommardagen. Spelningarna skulle vara små, intima tillställningar hade Håkan sagt.
Det hade blivit dags för avresa. Vi åkte över till Mallorca på onsdagen före midsommar. Det var mycket trevligt på Mallorca och på det ”Club33” hotell där vi bodde så var väl egentligen ingen av oss representativ. Jag var för ung och farsan för gammal. På midsommaraftons morgon skulle jag ta fram dragspelet på rummet och köra igenom "räven raskar över isen" och "Jänta och jag". Dessa låtar
hade rätt mycket svarta tangenter och de var alltid knepigast at nå med fingrarna. När jag skulle knäppa upp locket så såg jag en röd dekal på dragspelslådan. Tullen hade gjort en narkotikakontroll på flygplatsen. När jag fick upp dragspelet så "låg" alla pianotangenter ner! Alla toner lät när jag drog i bälgen och katastrofen var ett faktum. Hur lätt är det att hitta ett pianodragspel på Mallorca en Midsommarafton?! Pappa och jag lyckades plocka isär dragspelet och såg att alla små fjädrar och gummiband som höll upp tangenterna hade lossnat när de flinka tullarna hade farit fram. Med en liten skruvmejsel och en bläckpenna lyckades vi till slut lyfta tillbaka fjädrar och gummiband. Några var förstörda och jag fick klämma in tandpetare under dessa tangenter och helt enkelt låta bli de tonerna.
Vi tog en taxi till spelplatsen, ett litet ställe för Vingresors gäster hade Håkan sagt. När vi kom fram så stod där ett tiotal turistbussar och vi hade kommit till en gigantisk grisfest! Farsan blev ordentligt skakis, det här var lite annat än midsommarstången ute på Svartsjölandet hemma... På en stor scen skulle vi lira och det tog en bra stund och några Whisky innan farsgubben var i fas. Det hela gick riktigt bra och spelningen inför alla dessa människor fick nog anses som mycket lyckad. När vi kom tillbaka till hotellet sent på kvällen så gjorde farsan en bejublad entré ner i poolen med linnekostymen på och alla hotellgäster hakade på. Det blev lite tjafs med vakterna på hotellet men det hela lugnade efter en stund ner sig. Egentligen så var ju farsan och jag som sagt för unga och för gamla för Club33 idén men vi fick i alla fall stanna kvar på hotellet…
Morgonen därpå så skulle det bära av till Ibiza, en liten flygtur på dryga halvtimmen. Det var här skräckfärden som skulle tvinga mig till total avhållsamhet från alla former av flygning de kommande 22 åren startade. Flygplanet var en gammal DC 8a med sliten inredning och trötta flygvärdinnor. I planet satt ett trettiotal spanjorer och min sovande pappa. Vid denna tidpunkt var jag mycket flygintresserad och hade flugit massor med tomma taxiflyg från Bromma då jag hade en vän till min bror som jobbade där. Jag hade alltså ganska bra koll på checklistor, rutiner och annat. Jag kan väl säga att dessa piloter bröt mot de flesta regler under denna flygning. Jag skall inte gå in på detaljer men jag var i alla fall skräckslagen när vi till slut hade landat. Spelningen på Ibiza gick jättebra och jag fick även smak på Lumumba där!
På natten, när vi kommit till hotellet så satte jag min plan i verket. Jag plockade ur passen från pappas väska och gömde dem under mattan på hotellrummet bara för att säkerställa
att det inte skulle bli någon flygning nästa dag. Min tanke var att vi skulle bli tvungna att ta en båt till fastlandet och sedan med buss och tåg ta oss hem till Sverige igen. Hade jag nämnt detta för min pappa så hade han antagligen inte nappat på mitt förslag till ny resplan mot Sverige. Nästa morgon åt vi frukost och tog en liten sväng innan det var dags för hemresa. Vi åkte ut med packning och dragspel till flygplatsen där vi checkade in vårt bagage. När vi närmade oss passkontrollen så tänkte jag att, nu är det i alla fall stopp. Farsan kommer naturligtvis att bli vansinnig men det får det vara värt, inget mer flyg för Dennis, så får det bli.
När vi kom fram så började min pappa att gräva efter passen i sin väska och döm om min förvåning och fasa när han elegant slänger fram två pass på disken! Den förbannade städerskan på hotellet hade hittat passen och gett dem till min pappa, så vi höll således god min båda två när vi gick mot passkontrollen. Nu började jag springa och fick snabbt farsan efter mig. Inlåst på en toalett så försöket jag gömma mig efter bästa förmåga. Ganska omgående lyckades till slut pappa och en vakt få ut mig. Min farsa var faktiskt själv lite flyrädd och han hade alltid med sig farmors gamla valiumtabletter i reserv när han flög. Vanligtvis så brukade det dock räcka med att stötta upp sig med några stadiga whisky. Nu kom valiumtabletterna i alla fall till användning. Pappa tryckte i mig två stycken och lät mig skölja ner med lite Lauders Whisky! Jag blev sedan buren ombord och jag blev ganska snabbt "trött". Det blev snabbt svart i SAS planet och jag minns inte mycket av flygresan hem. Jag vaknade till när vi precis påbörjat inflygningen mot Arlanda. Jag sa ingenting, inte pappa heller. Landningen gick bra och precis när jag klev ut från planet så vände jag mig om och tittade in igen och skrek högt, ”- aldrig mer att jag flyger!”
Detta höll jag som sagt i 22 år.
-------------------------------------------------------------
Ha en underbar midsommarhelg så skall jag ge dig en fet snaps till söndagens V75a från Kalmar. I sjätte avdelningen så är visst Elliot Coger nästan redan i mål. Vi som lirar får 7 gånger snapsen på det hela och det är bara att ösa!
Visste du förresten att du borde hänga med mig och ett litet trevlig gäng till Ålands travweekend 5-7 juli?!
Åland Summerboost, klicka här.
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar