Fredagsbrev, arkiv

24 februari 2017

En fotograf säger mer än tusen ord...

Fredag igen och jag vet inte om jag skall börja med upploppen i Rinkeby eller våldtäktsmännen som fått stora skadestånd. Just nu verkar Sverige vara i fritt fall och när Donald Trump nämner vårt land som ett exempel på hur illa det kan gå om man bedriver en sinnessjuk migrationspolitik så börjar vänstermedia, PK-knarkare och andra allmänt inskränkta kraxa så de blir hesa. “-Näe, så illa är det väl ändå inte i Sverige som Trump beskriver det?” Nej, det är ännu värre. Ända sedan Palme snurrade igång vansinneskarusellen “experiment-Svedala” så har vi alltid blivit itutade att vi skall hålla tyst om allt som skulle tyda på att experimentet inte fungerar. Åren har gått och det har alltid varit samma visa. Ifrågasätter du migrationspolitiken så är du per automatik en inskränkt smygrasist, och du behöver inte “ta i” speciellt mycket för att få stämpeln. Vem har väl glömt när hedersknyffeln Lars Leijonborg satt som partiledare för Folkpartiet 2002 och föreslog att man skulle erbjuda flyktingar gratis svenskundervisning med tillhörande språktest. Det blev ett fasligt liv och man fick genast backa från detta “kränkande” och “främlingsfientliga” förslag. Så här har det sett ut sedan dess. SD har under många år stått upp för en ärlig och sund politik vilket för varje år blivit allt svårare för de kuvade, falska och ängsliga att ducka för. Media har under hela resan stått på “den goda” sidan vilket har resulterat i allt från förvrängda fakta till rena lögner. Men i tisdags så förändrades allt! SVT (Sveriges public serviceföretag som fortfarande kör med DDR-grå teknikbussar) som alltid lutat sig åt vänster kunde till slut inte hålla emot. Peter Springare, polisen från Örebro som beskrev sin vardag som yrkesman satt i samtal med Leif GW Persson. Där åkte korken ur! Nu kommer det att hända saker, var så säker… 

Nu är jag så där arg igen och det blir svårt att rulla över till travet men jag gör ett försök. Vi kan börja med banorna idag 2017. Förr i tiden var det vanligt med “tunga banor” när vädret var på det humöret. Idag verkar man vara tvungen att ställa in så fort det blir lite knepigt väder. Man kan ju undra om jakten på SNABBA underlag gör att banorna blir mer känsliga? Märkligt är bara förnamnet i alla fall.

Kanal-75 lämnar Solvalla och flyttar ut till Värtahamnen där nya studion ligger. De flesta mediabolag har ju sina lokaler där ute och det är kanske inte så märkligt att även travets egna mediabolag vill haka på. Just det här att lämna Solvalla känns ganska signifikativt för huvudstadsbanans öde. Det ser dystert ut, minst sagt. Jag vet i alla fall en som gnisslar tänder över flytten och det är min gamla vän Lasse “Bladis” Jakobsson. Lasse är den ständigt leende fotografen som du alltid ser med kameran kring hästarna i vinnarcirkeln under tävlingarna runt om i Sverige. Lasse och jag har ingen direkt kontakt idag men han är och har alltid varit min absolut bästa och närmaste vän. Det finns så mycket jag skulle kunna berätta om vår tid tillsammans. Vi träffades i Uffe Nordins stall när Lasse kom dit och skulle “Prya”. Vi hade en fantastiskt rolig tid tillsammans på Valla på den tiden och  jag tror att vi under en tid hade “alla stalltjejer” på Solvalla runt omkring oss (vilket naturligtvis INTE var fallet). I Sven “Ludde” Karlssons stall hade vi Annette och Myran. Två brudar med lite olika “approach”. Annette var tjejen vars mor körde in i baken på min mammas Folkabubbla i korsningen på Ulvsundaleden en eftermiddag på det glada 70talet. Lyckligt nog hade Annettes mamma och pappa Mobilmacken vid Bromma flyg (det var i den korsningen hon körde på min mamma) så bilen kunde repareras. Annettes pappa hade en häst vid namn Cracementa som var en riktigt bra märr. Idag, mer än 30 år senare så har de flesta nog sett Annette på Solvallas inskrivning eller kanske som ekipagekontrollant på huvudstadsbanan. Myran var en filur som jag har för mig att Lasse var lite förtjust i. Men det blev inget av på den fronten och många år senare så fick hon barn med en hyrkusk vid namn “Ulf”.

Lasse och jag hade även siktet inställt på Magnus Åhls stall där vi tyckte att vi “hade klart” på de flesta tjejerna i det stallet. Maria, Pernilla, Charlotta och Lee ingick i det Åhlska utbudet. Jag minns de där gamla “Maratonrock-programmen” som gick på TV sena lördagskvällar där i början av 80talet. Vi såg dem ofta nere i Åhls stall. Rock-SM där EUROPE vann såg vi i vaktkuren på Solvalla. Trots våra tafatta försök fick vi inte till det riktigt. Lee började med ridhästar, Charlotta “försvann” från Radarn och Pernilla vars farsa körde Elitloppet med Horns Hooter fick ihop det med en travtränare och “speaker” från Sundsvall och är kvar där än idag. Det var i alla fall en rolig tid när travsporten var som roligast och Solvallas stallbacke full med hästar, tränare och stalldrängar…

Häng med på travkryssning till Tallinn i maj!

OK, det var lite utsvävningar, tillbaka till Lasse. Vi umgicks som sagt dagligen men Lasses intresse för att JOBBA med hästar tog sig aldrig riktigt. Jag minns att både Norse och Chrille Magnusson var betänkliga kring Lasses förehavanden i Uffes stall. Men Lasse valde en annan väg inom travsporten. Några år senare stod han ett stenkast från Solvalla i källaren på Tarzans villa och spikade ramar till de tavlor som Tarzan senare så förtjänstfullt sålde. Efter ett tag så började Lasse att fota och det blev sedan flytt till “Einar Andersson” där fotograferandet fortsatte. Einar Andersson blev sedan P&R och Lasse hamnade uppe i Silvergrisen. När det sedan började snackas om förändringar där “Kanal75” kom på tal så delade man upp sig bland fotograferna. En del tog steget och startade eget vilket blev “ALN” medan Lasse satt kvar i den båt som senare blev Kanal75. 

Under flera år brukade jag åka med Lasse när det skulle fotas Rikstoto. En gång uppe på Östersund när Zoogin slog Copiad (1995) hjälpte jag till att fota och fick faktiskt med en bild i tidningen. Jag stod längst ut i banan…

 

En gång lyckades jag i alla fall övertala Lasse att köpa egen häst och träna. Pållen köptes från Ola Samuelsson men det blev ingen direkt succé. Näe, det var och är som fotograf Lasse gör sig bäst. Åren har gått och Lasse är Kanal75 trogen och nu kommer vi tillbaka till det där tandgnisslandet. Lasse har i över 25 år haft sin arbetsplats på precis samma ställe och nu – plötsligt – så skall man flytta! Det kommer att bli en enorm omställning för Lasse. Så när ni nästa gång ser Foto-Lasse i någon vinnarcirkel så kanske ni kan se en viss förvirring i hans ögon, förändringen kan ha satt sina spår. Kom ihåg att det var Lasse som uppe i Åre tillsammans med mig sprang ner till affären då vi  försökte hitta ett par tjejer och då noterar att han sprungit ut i snön utan skor. Samma Lasse som en dag skulle ta båten mellan Visby och Nynäshamn och väl framme konstatera att han var i, Oskarshamn. Lasse “Bladis, legenden. En gång kastade han sig in i nöjesindustrin och visade sin dolda Hip-Hop talang. Tillsammans med Micke Nybrink och kollegan Robert Okpu blev de riktigt “Gangsta”. Avnjut videon här.

You, motherfucker…

Vi lämnar Kanal75 och Lasse och glider över på den sista omgången av årets Mello. I helgen skall Loreen “bredda” det hela igen. Senast hon sågs i Mellon, då som mellanakt, var det med tejpade bröstvårtor och ett “djupt” budskap. Nu ställer hon åter upp i tävlingen och det är ett “Statement” som heter duga. Vi får se när “det goda” (de som blundar för verkligheten i Sverige) slåss mot “det onda” (alla vi “rasister” som tröttnat på alla våldtäkter, brinnande bilar och allt annat elände som följer i migrationshaveriets spår). Det är barnkör, flaggviftande och “suggestiv” musik, tänk BJÖRK fast utan hjärta, hjärna eller uns av kvalitétsinsikt. Jag spyr på eländet och lägger istället degen på Jon Henrik Fjällgren som den här gången jojkar ihop med skönsjungande blondinen Aninia! Spelar gör du enklast här. Vi skall även avsluta med en skön vinnare som revansch på förra helgens dito där Lonely Star tyvärr fick tidig dödens och sedan “bara” höll till pengar. Nu i helgen lägger vi in lasset på Tenzing. Ulf Eriksson hjälper oss till seger och vi får fina 11 gånger majsen!. Dunka in min vän. Nu får det räcka för idag, må gott så hörs vi igen nästa fredag.

Visste du förresten att delfiner vilar bara ena hjärnhalvan i taget för annars glömmer dom bort att andas och drunknar.

Så får det bli…

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig