Fredagsbrev, arkiv

07 juni 2013

Dagen efter…

Igår var det ett himla fladdrande med flaggor över hela landet och det tog några år innan jag förstod att min födelsedag den 6 juni inte var SÅ speciell. När jag var liten så sa mamma alltid att hon varit uppe jättetidigt på morgonen för att sätta upp flaggor på bussar och flaggstänger runt om i Sundbyberg. Min födelsedag skulle ju vara något “extra”. Jag var nog 6-7 år när jag började genomskåda bluffen. Mamma var en hejare på att “lura” mig som barn. En annan gång gällde det svindyra Puss&Kram jeans.

Simma gjorde jag innan jag fyllt tre år. Vi var i Ronneby på semester och pappa lärde mig snabbt att simma och hoppa från 1meters svikten. Jag tog mig elegant till kanten och upp med någon typ av hundsim. Övriga badgäster såg imponerat på. Röjdykarna var även där på utbildning och av dem så fick jag ett fint tygmärke som det var en groda på där ”röjdykarna” var inbroderat. Det märket har jag faktiskt kvar än i dag. Min bror simmade i SIK (Sundbybergs idrottsklubb). Naturligtvis så ville jag börja där direkt. Jag var väl typ sju år när jag hade börjat vara med i lite simtävlingar. Min tidighet gjorde att jag låg långt fram och vann ofta loppen. Jag fick ibland tävla med äldre killar och vann även där.


En gång skulle vi åka över till Åland och tävla i nordiskt mästerskap. Jag var livrädd för att åka båt så jag hade tidigt bestämt mig för att stå över. Hur som helst så följde jag med min mamma till Stadsgården när hon skjutsade min bror till båten. Hela simlaget mötte upp. Båten hette Baronessan och var randad i Ålands färger rött, gult och blått. Vår tränare frågade om jag och mamma ville följa med upp och titta på båten innan den skulle avgå.
Det gjorde vi förstås. Vår tränare visade hytterna och restaurangen det var jättehäftigt. Vi gick ut på översta soldäck och tittade ut över Stadsgården. Där nere stod nu min mamma och vinkade. Paniken spred sig snabbt då jag såg hur vi sakta gled ut från kajen. Jag minns inte riktigt något mer från själva båtresan men från tävlingarna på Åland kommer jag ihåg allt. Jag vann mitt försök och tog silver i finalen. Vi tävlade i en bassäng med saltvatten!
Att min mamma skulle visa sig vara en stygg mor ibland, var något som jag kom att märka fler gånger.

Gröna linser utan styrka för endast 1 kr


Vi hade ett samarbete med en norsk simklubb. Ena året åkte vi till Norge och tävlade och nästa år kom de hit. Vi bodde hos värdfamiljer i klubben. Detta år skulle vi resa över till dem. Bussen med alla glada SIK simmare avgick från Klarabergsviadukten en tidig höstmorgon. Destinationen var ett litet samhälle i Norge som hette Hönefoss.


Det var nu 70tal och min mor tänkte än en gång vara slug. När mina barn idag talar om Canada Goosejackor för femtusen kronor så talar jag snabbt om hur löjligt jag tycker att det är med detta vansinniga jagande efter märkeskläder när det finns lika fina kläder i postorderkatalogerna. Jag brukar förtränga den syn jag själv som barn hade.


Nu till detta 70tal och aktuell bussresa. På den tiden fanns det några extremt viktiga jeansmärken. ”Gul och Blå”, ”Sgt Pepper” samt de tuffaste av dem alla, ”Puss och Kram”. Att äga ett par P o K Jeans var liksom det ultimata. Min bror hade faktiskt lyckats med konststycket att tigga till sig minst två par. Märket på dessa jeans var otroligt läckra. Det var en broderad örn med logotypen, Puss och Kram som ett band över. Varje jeansmodell hade egna häftiga neonfärger på märket. Nu ville naturligtvis även Dennis vara ägare till dessa unika byxor vid avresan mot Grannlandet. Familjen Eks ekonomi var vid denna tid inte speciellt ansträngd, men att kasta ut 600:- (typ 1975) på ett par jeans till en liten knatte som jag kändes nog rätt långsökt.


Hur som helst kom dagen då vi skulle iväg. Det var en mycket stolt Dennis som i bussen tufft visade sina nya byxor med det fina örnmärket på. Många avundsjuka blickar riktades mot mig. Det tog faktiskt en bra stund innan dolkstöten kom. ”-Det där är ju inte Puss och Kram jeans” sa Patrik.” ”-Det är det ju visst, ser du inte örnmärket” svarade jag snabbt. ”-Varför står det då Silver Dollar på knappen fram då?”. Mamma hade varit listig igen! På den här tiden så fanns det ett lågprismärke som hette just Silver Dollar. Byxorna salufördes av Domus och man fick med en käck nyckelring i hällan i form av en dollar. Morsan hade helt enkelt köpt ett par Silver Dollar tagit bort nyckelringen, sprättat bort ett Puss och Kram märke från min brors avlagda byxor och helt enkelt sytt fast detta på de lågprisjeans som jag just nu bar. Den kränkningen svider än i dag, kära mor.

Från min mamma till travsportens senaste sparpaket. Det skall klippas bort i alla ändar och tydligen skall onsdagssändningarna på tv bort. I onsdags var det i alla fall spenderbyxorna på med 4 nyllen i studion plus de ute på banan! Jag hoppas nu att man tar tag i mediabiten ordentligt och det är hög tid att Kanal75 får en ordentlig urblåsning på bestämmandeposterna. In med nytt och bättre folk. Det här med besparingarna tror jag egentligen inte är det STORA problemet som travet står inför. Nej, vi måste få in nya AKTIVA. Det är minst lika viktigt som att jaga in mer spel i kassan.

Jag hoppar snabbt vidare och konstaterar att årets upplaga av Jämtlands Stora Pris är ljummare än en autist med köldskador. Amaru Boko som föll platt i Elitloppsförsöket är favorit ihop med formlös valack utan seger under hela året. Suck…

Söndagens lopp nere i Köpenhamn ser betydligt bättre ut och det snackas om att CC nu är nervsnittad från bogen och ned. Heja, heja.

För ett tag sedan lade Daniel Redén upp några bilder där han innovativt STOG på vagnen och körde. Coolt tyckte en del medan andra hörde av sig till mig och frågade efter förlagan. Håll tillgodo.

Full fräs…

Nej mina vänner. Hinner inte mer idag. Ha en skön helg och lira Exclusive Zon i 5e avdelningen.

Så får det bli…

3 kommentarer:

  1. Snygg vinnare!
    Tackar...

    SvaraRadera
  2. Såg i AB att du var ute med brandsläckare! Hästar som behandlas skall väl inte starta va? SUCK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo om behandlingen skett inom angiven tid...

      Radera