Media vill ha dina pengar...

Undertecknad är just nu i Thailand, närmare bestämt Phuket. Som du säkert hört så drabbades Myanmar av ett jordskalv i fredags. Här på Phuket märktes absolut ingenting och allt rullar på som vanligt. I Bangkok så föll ett husbygge ihop och det skall även ha blivit mindre skador på en del gator. Det stora eländet drabbade ju Myanmar men det verkar inte media fokusera speciellt mycket på. Aftonbladet jagar klick och skriver om “skyskrapor” som rasar när det, som sagt, egentligen var ett bygge, långt ifrån färdigbyggt, som rasat. Det är förstås illa nog, flera byggnadsarbetare har ju dött och skadats när bygget föll ihop. Men som sagt, det gäller att ju att få läsaren att klicka och då blir det till att felfokusera, överdriva och ljuga. Egentligen blir man ju inte speciellt förvånad, vi är ju vana med att media har en egen agenda och inte jobbar för att dela en riktig bild av verkligheten. Det är väl knappast många som läst i Aftonbladet om galningen som högg ner tyskar med kniv nyligen? Näe, det stämmer inte in i medias agenda, så illa är det. Hur som helst, i Thailand är det lugnt men i Myanmar jobbar man stenhårt för att försöka rädda människor och byggnader. 

Från ett soligt Phuket till Svensk travsport som åter visar sin brist på handlingskraft och sunt förnuft. Det senaste lågvattenmärket är tåtassandet kring luffaren Jonas Bergdahl som gjort sitt bästa för att smutskasta svensk travsport. Spiken i kistan blir det faktum att nu diskat Önas Spartacus i V75-loppet den 25 e januari. Detta innebär att man då delat ut vinstpengar till de som spelat på en diskad häst och att de som hade den häst som nu står som vinnare blev blåsta på degen. Det här belyser den galenskap som Svensk Travsport oftast har som rättesnöre i ärenden likt ovanstående. Åke Svanstedt (som hade tränat häst med grisfösare) sitter i flera rättegångar, samtidigt låter man Åke tävla med hästarna. Affärerna kring Tomas Malmqvist, Jerry Riordan och Magnus Dahlén är andra exempel på hur värdelösa och fega ST är när det gäller att städa i sporten. Vi behöver inte alla dessa fuskare på våra travbanor, ska det vara så svårt att förstå?! Och de som nu vann pengar på diskade Önas Spartacus, de ska väl betala tillbaka sina pengar?! Jag har naturligtvis skickat tillbaka mina…

Mer trav, nu med sol i fokus. Min vän Johnny Takter har suttit på kammaren och putsat boots och hjälm länge nog. I torsdags var det äntligen dags för comeback. Johnny är och förblir ett unikum inom svensk travsport. Han är fortfarande en av världens skickligaste kuskar och dessutom en kusk som tycker om hästar, inte alltid en självklarhet i vår sport idag. Lågmäld och elegant gled han in i startlistan till Åbys tävlingar med två försiktiga styrningar. En snygg tredjeplats med Beawinner men tyvärr galopp med Gilmore Trot som inte VILLE trava. Fler lopp för Johnny väntar och jag håller tummarna…

Med de här raderna så ber jag att få tacka för den här gången. Nu väntar Karon beach och till kvällen middag på “Larb”, vår dolda restaurangpärla i Karon. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en klaring till helgens V75a som går på Solvalla. I sista avdelningen är det klarre på Rupie med Per Linderoth i vagnen. Man delar ut 23 gånger såsen som tack!  

Visste du förresten att undertecknad åkt stora godshissen på Kongressen ute på Solvalla med min Galomirkompis Bussig Pärup.

Så får det bli…

Lätt fånget, lätt förfånget...

Sent Fredagsbrev. Detta beoende på att vi precis håller på att packa ihop inför Phuket där vi ska ta emot ett glatt resegäng inom kort. Kan i alla fall kommentera några saker lite snabbt. Jonas Bergdahl har nu bestämt sig för att krypa tillbaka för gott och lämna den sport som han så sorgligt smutsat ner. Priset från Örebro/Linde-Galan togs tillbaka och det känns ju först både självklart och bra. Sedan kommer följdfrågan smygande, hur kunde han få priset från början över huvud taget?!

Läste även att man på prov ska ta bort defileringarna till loppen vissa tävlingar. Å ena sidan så kan man ju förstå tanken när det ibland endast är 9 personer på platserna när loppen går. Å andra sidan så är det med garanti ytterligare en spik i travsportens kista. Kan man inte ens lyckas hålla kvar traditionerna i vår unika sport så är det snart inte mycket till sport kvar att rädda.

Precis innan detta sena Fredagsbrev skrevs så fick man uppleva svensk breddsport när den är som vackrast. En avstängd takläggare som inte kan köra en Elitloppshäst på Kalmartravet en blåsig fredagskväll ersätts av en 18 årig “gröngöling” (förvisso mycket duktig) i vagnen. Heder till en av travsportens riktiga eldsjälar.

Med de här korta raderna så tackar jag för den här gången. Nästa fredag så kommer Fredagsbrevet från varmare breddgrader. Ha en fin helg. Nere på Åby vinner MadisonSquare Kiss med Goop i vagnen. Vi får 6 gånger vårlöken.

Visste du förresten att undertecknad bytt om i samma omklädningsrum som Lili & Susie, samtidigt!

Så får det bli...

Välkommen till våren!

Snart drar Visbytravet igång! Det finns inget som ger mer vårkänslor än när det börjar dra ihop sig för årspremiär nere på Skrubbs. Man har nu äntligen lyckats förlänga säsongen en bit och det är naturligtvis en bra morot för gotlandstränarna att gnaga lite på. Tävlingar från april till november är jättebra för de aktiva på banan. 20 tävlingsdagar är ett steg i rätt riktning men tyvärr så är det bara 7 kvällstävlingar. Det finns ingenting som slår en sommarkväll när solen efter sista loppet börjar så ner och det i högtalarna spelas “gotländsk sommarnatt” samtidigt som sista loppets hästar sakta skrittar mot stallen. Fast den känslan jag nu vill minnas är kanske mest är byggd på nostalgi. På den tiden kunde det bli grillning på stallbacken, kanske en tur ner till Pelles grill vid Söderport eller för de som haft framgångar väntade natten på “Bur”. På den tiden var en resa med häst till Gotland något speciellt. Det var mycket ovanligt att man körde hästar fram och tillbaka för tävlingarna. Nej, skulle man ner till Gotland så föregicks det av noggrann planering för hästens uppehälle och kanske även tillfälligt boende för en själv. Båten från Nynäshamn gick vid midnatt och om man inte släpade själv så var det till att planera med Sören Persén. På hans vita bussar fanns typ 6 platser + tre “extra”. De där tre extra innebar att du själv körde in hästen till Solvallas tävlingar och där lastade över vid Perséns buss. Dessa tre platser gick för en femhundring styck. Väl nere på Gotland väntade en sommar full av spänning, förväntan, trivsel och umgänge. Idag är det något helt annat. Idag drar de hästarna fram och tillbaka samtidigt som kuskarna flyger ner på en halvtimme. Jag kommer till samma slutsats varje gång, det var bättre förr! Hur som helst så önskar jag Visbytravet och de aktiva hemmatränarna en härlig säsong, förhoppningsvis kommer jag och hälsar på…

I helgen börjar Let's Dance på TV4. Det här är ett program som jag aldrig följt och det blir ingen skillnad i år. Snubbe med löstuttar tävlar mot Junior och då slocknade det utbrunna intresseljuset direkt. Vinner Let's Dance gör Ferry Svan.

Med de här raderna önskar jag alla fina vänner en fin helg. Avslutar med en vinnare till helgens V75a som avgörs i brunostarnas högsäte. I första avdelningen är det skrik på Belgique med Goopen i vagnen. 7 gånger smeten väntas!

Visste du förresten att undertecknad varit ljudtekniker åt Ernst Hugo Järegård.

Så får det bli…

Dream on...

Jag ska villigt erkänna att jag inte följt turerna kring Jägersro speciellt mycket de senaste åren men av vad jag ändå snappat upp så har det, som brukligt, varit brandväggar mellan travsporten och galoppen. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Travsporten är som ett Socialdemokraterna anno 1981 eller SD idag medan galoppen hela tiden haft sin cementerade grund bland Gösta Bohmans reliker där scarfar, loafers med tofs och käcka  quiltade västar varit en standarduniform. Att det då krockade direkt när planen kring en flytt av Jägersro började ta form känns inte speciellt förvånande. Det fanns en tid (för länge sedan) som undertecknad puffade för ett stort hästcenter för både trav och galopp när Täby skulle rivas. Naturligtvis så fanns viljan till detta inte alls och anrika Täby galopp blev “Bro Park” ute på ett gärde i Upplands Bro. 

Men nu är de igång nere i Skåneland och nog är det allt “visioner” och “flärd” som står i fokus. AI-genererade bilder med en ljus och "fräsch" läktarbyggnad som andas, ja vad då? Läser man lite bland alla floskler och punchlines så verkar det som att Nya Jägersro skall bli något “i hästväg” (ursäkta). En anläggning som ska kunna ta emot 25 000 personer, jo jag tackar. Plötsligt hör jag historiens vingslag slå här ute på Munsö. Ingen har väl glömt “visionerna” kring Solvalla. Först var det gangstern Stefan Lundborg (han, den där kriminella som tömde Solvallas kassalåda och sedan även dömdes för ekonomisk brottslighet). Idag äger han hästar i världsklass. Det känns ungefär lika rättvist som när man knycklat ihop sin ruttna Bingolott och på TV får höra en “Astrid” som kommit fram på Färgfemman och vinner en bil. Astrid berättar då att hon faktiskt vunnit en bil tidigare i Bingolotto och nu även hade en dubbellott! Som sagt, Ja e inte bitter…   

Tillbaka till luffaren Lundborg. Här skulle man då flytta Solvalla 300 meter och lägga upploppet under Bromma flygplats inflygningsbana. Bara en mutad bulgar skulle komma på något så vansinnigt. Mycket pengar under bordet när detta vansinnesdåd planerades. Som tur är så drog Tant Grön i handbromsen och Solvalla fick vara kvar. Sedan hade vi ju den där spexiga planen då Solvalla skulle byggas ihop med ett “sportcenter”, hotell, köpcentrum osv. Naturligtvis bara gallimatias, men de försökte i alla fall. Nu är det Jägersro som skall utvecklas till något gigantiskt och detta sker EXAKT samtidigt som svensk travsport är på riktig dekis. Jag ler i mjugg när jag ser AI-bilderna från nya Jägersro, lycka till…

Nu när jag ändå är på gång så måste jag passa på att ifrågasätta Olgas lilla springpojke, igen. Redén tycker visst INTE att breddsporten skall sponsras. Pengar är inte det viktigaste, det måste finnas ett intresse. Han jämför ett inköp av ett billigt pingisrack med att driva en hobby med travhästar. Daniel relaterar även till den gång han tog moppen från Enköping till Rättvikstravet för att titta på trav. Som om det skulle vara en unik företeelse för en travnörd? Själv minns jag när jag och Solvallas eldsjäl och tillika ekipagekontrollant Annette Jansson som skitungar köpte en enkelbiljett (fanns ingen retur) med tåg till Mantorp för att se kvällstrav och samtidigt träffa Pär Hassborg som hade starthäst. Det slutade med att vi blev hämtade av en släkting till Annettes pappa som skjutsade oss till Skinnskatteberg på natten där vi fick sova innan Annettes pappa “Mack-Åke” (Mobil/Hydro, Bromma) kom och hämtade oss. En annan gång tog jag buss till Borlänge för att se Lass Victory starta med Berra Fredlund. Sov då i ett förråd bredvid Lång-Einars stall. Vid ett annat tillfälle i samma ärende så blev jag stående på stallbacken på Romme en iskall vinterkväll och Jim Frick lyckligtvis såg mig och gav mig skjuts i sin Diesel-Merca till Östuna där det sedan blev hästtransport vid tvåtiden på natten till Solvalla med Prekat i bussen. Tillbaka till Redén. Att ha ett brinnande intresse för travsport som ung är naturligtvis en förutsättning för att ha en möjlighet att kliva in i sporten aktivt, men om man inte satsar betydligt mer på breddsporten (de som är sist i mål och som ger sina pengar till er i fabriksstallen) så är det god natt. Jägersros hybris och Redéns naivitet är naturligtvis behjärtansvärda inslag men knappast något som kommer rädda vår sport…

OK, skicka hatmejlen den vanliga vägen. Nu tänkte jag ta helg och jag gör det genom att dra av en bit Krakow-wurst från min korvrulle. Avslutar med två fina lir. Melodifestivalen har jag varit helt rätt på varje lördag och ni som tagit rygg har ett fint netto. Nu i helgen kliver jag in med hjärtat mer än skallen. Måns och KAJ slåss om segern men jag kommer ändå lasta in på SCARLET! Ett av de bästa bidragen på många år. Det går även att spela Annika Wickihalder topp 5. Nere på Axevalla är upploppet anledningen till att vi kan trycka in en bra slant på Cubalibre och Jet Wilhelm Paal i sista avdelningen. Vi får sju gånger konfettin som tack! Må gott så hörs vi igen nästa fredag.

Visste du förresten att det var min bror, och inte jag, som släppte ut snokarna i bassängen i Solnabadet när det var pensionärssim den där kvällen.

Så får det bli…  

Bonanzan startar...

Så var det dags igen. Efter en vinter med stabila pållar och, en aning, mer sansade lopp så är det dags igen. Nu skall det ryckas skor! Likt ivriga barn med mastiga bokstavskombinationer i en godisbutik så åker skostolar och bräcktänger fram. Som de har väntat, som de har längtat. Så länge det inte finns någon annan statistik än den kraftiga ökning av galopper som nu står för dörren så är jag fortfarande tveksam till huruvida merparten av landet tränare förbättrar eller försämrar hästarnas chanser i loppen när de nu kommer att gasa barfota. Det finns naturligtvis aktiva som har full koll och hästar som är väldigt gynnade av att gå barfota men på gruppnivå så tvekar jag som sagt. Redan nu i helgen så kan vi inleda vår analys. Jag tippar på en ökad galoppfrekvens med MINST 10 % nu nere på Halmstad. Vi får återkomma nästa fredag när vi har färska siffror.

Fick nyligen hem min rulle ölkorv! 3, 5 meter mumsig korv av yppersta kvalité. I helgen ska jag testa den, naturligtvis kommer en utförlig recension. På Svea Travels hemsida kan du beställa din egen rulle…

Vi har i helgen den femte och sista deltävlingen i årets Mello. Det var här som jag trodde att jag hade mitt skrällspel, men det verkar som att brudarna är storfavoriter så jag får tänka om. Scarlet har varit med tidigare, då med en riktigt bra låt. Som brukligt så är årets bidrag lite sämre men duger gott ändå. Det här vore ett befriande bidrag att skicka till Eurovision. Men nu är de alltså favoriter att gå till finalen nästa helg och då får jag leta bland skrällarna. Arvingarna SKULLE kunna gå till final för lång och trogen tjänst men låten är för dålig. Nu är en knatte som heter Arwin tydligen favorit ihop med Scarlet men där går vi då emot. Lasta in en peng på Saga Ludvigsson till final, du får nästan fyra gånger såsen. Saga har briljerat i Idol och var mycket lyckad i Diggiloo. Den där stackars trean som ska “kvala” ihop med, bland annat, Doggystyle är chanslös att nå final. Enligt min plan så är det Arvingarna eller Arwin som får genomlida detta antiklimax på lördag kväll…

SCARLET!

Med de här raderna så ber jag att få tacka för den här gången. Ha nu en trevlig helg så hörs vi igen nästa fredag. Sist av allt två tips till. Först vill jag, som vanligt, puffa lite för höstens travweekend i Berlin. Det blir en kanonhelg törs jag lova, hoppas vi ses där. Sedan har jag fått en stening till Halmstads tävlingar. I sista avdelningen så har Flemming gnuggat på med L'Amiral Propul, en häst som faktiskt är gynnad av att gå barfota!. Om nu Lövgren inte klabbar till det så får vi 5 gånger pölsen som tack för att vi stöttar dansk dynamit.

Visste du förresten att jag som 7 åring, i bussen från Klarabergsviadukten med destination Ullånger, tvingade min farfar att spela Monopol ombord. Redan vid Järva krog så låg “Hötorget”, “Södra Station”, en tärning, tre chanskort och den lilla hatten på golvet under våra säten ihop med diverse sedlar.

Så får det bli…

Leveransen har inletts...

Nu skakar det ordentligt. PK-muppar, vänsterstörda, godhetsnarkomaner och övrigt ängsligt folk skriker i falsett. Den galna mannen i röd keps är nu igång, precis som han lovade sina väljare. Här hemma i Svedala hörde jag nyligen lådvinskonnässören och tillika tidigare utrikesminister Ann Linde förfasas över just detta, att Trump gör det han sa att han skulle, citat: “-det värsta är att Trump nu verkar göra sak av det han sa innan valet”, slut citat. Tänk nu efter lite, vad är det hon menar? Den största faran för demokratin är alltså en politiker som GÖR det han lovat sina väljare?! Vi är alltså förvisade till politiker som vänder kappor efter vinden likt en blottare med tourettes. Det är de som står upp för sin politik och löften som är de “farliga”...

Tillbaka till Trump. Han kallar Volodymyr Zelenskyj för “diktator”, skyller kriget på Ukraina och har samtidigt mage att tala med Putin utan att “Europa” får vara med vid bordet. Klart att de globalistiska staketkuskarna går i taket när Papa Trump dunkat igång sin Caterpillar och nu lagt in växeln. 

Men vi kanske skall stanna upp en smula och bena isär det här lite. Att Donald Trump kallar Zelenskyj för “diktator” tillhör naturligtvis pokerspelet. På samma sätt som Bert Karlsson och Ian Wachtmeister åkte runt med ölbackar på lastbilsflak för att förtydliga Sveriges vanvettiga migrationspolitik och dess enorma kostnader. Det var ett “spel” för att röra om, även om det som Nydemokraterna saluförde, i och för sig, var korrekt. Trump är ingen politiker, han är en spelare och affärsman. Det är precis den typ av människor som borde ta över styret i de flesta västländer där det idag mest sitter gratissnittare och broilerpolitiker med skev verklighetsuppfattning och begränsad yrkeslivserfarenhet. Tillspetsade  “oneliners” och överdrivna “hot” är, både typiska och vinstgivande, tillvägagångssätt för personer med pondus som skall in i förhandling. Det är därför Stockholmsliberalen Jan Jönsson aldrig någonsin kan kännas trovärdig när han kraxar om att han skall “-knäcka gängen”. Det krävs lite mer för att lyckas och då hamnar vi hos Trump igen. 

Ända sedan den dag som de ryska pissråttorna startade kriget mot Ukraina så har både Ukraina och Europa ropat mot USA för att få stöd och uppbackning. Åren har gått, Biden har suttit vid rodret i Väst och kriget har fortlöpt. USA har inte fått slut på något krig. Ukraina har inte heller haft en chans och Europas veka och ängsliga uppbackning har inte hjälpt till närmelsevis. Donald Trump har knappt hunnit riva ut rullstolsramperna och halkskydden ur Vita huset och redan så har det börja hända saker. Att han nu ordnat samtal med ryssarna är det första steget och jag tycker att både “Europa” och Ukraina snällt ska ta rygg och lyssna på chefen. För man kan tycka vad man vill, man kan måla upp vilka förvridna lögner som helst kring Trumpadministrationen, men faktum kvarstår. Det råder nu vapenvila i Gaza och den här veckan skrevs de första avtalen som snart kommer leda till fred i Ukraina. Trump gör jobbet och på köpet får vi en vice President som åker till München och kastar sanningen kring Europas havererade migrationspolitik och den inskränkta yttrandefriheten i ansiktet på de teatergråtande globalisterna som ängsligt flackar med blicken. Mums filibabba!

Över till trav. Per Linderoth gör bokslut och kliver in som dräng hos Goop. Per är trots allt en av de större profilerna inom vår sport, norr om Gävle, och det här känns lite trist. Jag har inga som helst problem med hur Per tänker. Han har gnetat på under många år och kommer naturligtvis inte kunna utveckla sin verksamhet ytterligare, så varför inte en nystart? Han kommer så klart bli en tillgång för Björn och man kan nog förvänta sig lite bättre snurr på materialet ute på Lökene framöver. Om vi skall vara ärliga så känns det väl ändå lite som att Goopens tävlingsverksamhet på hemmaplan går lite på tomgång under vinterperioden då Frankrike tar både tid och fokus. Allt väl således? Nja, det som är det trista i kråksången är det faktum att detta är ett ytterligare bevis på att svensk travsport mår dåligt. När även “de större” aktörerna slår igen stalldörrarna så är det illa. Travets breddsport har ju under massor av år vanskötts å det grövsta och när även “mellanskiktet” börjar svikta så är det illa. Jag vill ju inte vara bitter, men det ser mörkt ut för svensk travsport. Tappar vi ytterligare 15-20 % småtränare och amatörer samtidigt som fabriksstallen sväller ännu mer så kommer det att gå fort, rätt som det är… 

Näe, nu får vi pigga upp oss lite innan jag lämnar er för den här veckan. Det får bli några tips som kan förgylla din tillvaro och, kanske även plånbok. Först vill jag puffa lite för höstens travweekend i Berlin! Där blir det både breddsport och toppsport törs jag lova Det är Breeders Crown Finaler på Mariendorf och vi får en helg full av tysk skummande pilsner, härliga currywurstar och en trevlig gemenskap i ett glatt gäng! Hoppas vi ses där och då. 

Mellofesten rullar vidare och det fortsätter i samma spår. En fantastisk produktion med kalasbra programledare bestyckade med manus från Edward af Sillén samsas med riktigt usla låtar. Mina tips sitter dock säkert vecka efter vecka. Annika Wickihalder gick direkt till final, precis som jag sa. Men jag trodde inte att Doggystyle skulle behöva gå omvägen via kval till finalen, men så blev det. Den där sliskiga snubben av skinn och ben som lajvade “popstjärna” lämnar mig kall, fullständigt iskall. Nu är vi inne i vecka fyra och det är här Måns Zelmerlöw kliver ut. Här har vi vinnaren i årets Mello, enligt expertisen vill säga. Jag vill här vifta ordentligt med ett varningens finger. För det första så är den här fjärde omgången betydligt tuffare än de tidigare. För det andra så är Måns låt inget vidare alls. Hans nummer blir en blek kopia av det fenomenala bidraget han sopade hem hela Tjottaballongen med för tio år sedan. Han är naturligtvis megalampa i helgen att gå direkt till final, och det gör han så klart men! KAJ som badar bastu ville jag först sopa undan som trams, (vilket det, i och för sig, är) men det svänger! Vi har hört EPA-dunk och vi har redan Hooja, men det här blir mer som Leif & Billy i kostym, och det är ju klass! I övrigt så får vi country igen, denna gång med Tennessee Tears som dock hade ett bättre bidrag förra gången de var med. Andreas Lundstedt har en ganska bra låt och burkabruden Amena (som var med i Idol för några år sedan) har en riktigt bra låt. Tyvärr så har hon sjungit falskt under repetitionerna och sedan har jag alltid haft svårt för trygga tjejer i Sverige som manifesterar förtryck och elände för kvinnor i välden. Helst hade jag velat se Amena i “Masked Singer” på TV4. “-AV MED BURKAN, AV MED BURKAN!”. Men åter till spelet. Dunka in på KAJ till final, nästan två gånger pengarna för detta kassaskåpssäkra spel. På ovalen i Sundsvall denna helg är det klart på Apomorfin i sista avdelningen. Sobrilström får ju inte segerdefilera lika ofta längre men här blir det en behaglig åktur till 9 gånger groggen. Skål. 

Med de här orden så tackar jag för den här veckan. Väl mött nästa fredag och se nu till att ha en fin helg.

Visste du förresten att undertecknad har småhånglat på Raymond Ströms vardagsrumsgolv.

Så får det bli…

Sanningen kommer oftast fram...

Sanningar brukar alltid krypa fram, till sist. Nu har en ljudfil från ett polisförhör med Lisbet Palme efter mordet på hennes man, Olof, plötsligt dykt upp. Lisbet blev specialbehandlad under hela den polisiära och rättsliga processen efter mordet. Man lovade, bland annat,  henne att hon skulle slippa få sina förhör inspelade och istället endast lämna dem som skrivna vittnesmål. Naturligtvis så valde polisen att även spela in förhören, utan hennes medgivande. Vi har ju hela tiden fått höra “snacket” om att Lisbet ifrågasatt konfrontationen med, “-man ser ju vem som är missbrukare” osv. I rättegången så pekade Lisbet, utan tvekan, ut Christer Pettersson som gärningsperson men när vi nu får höra ljudfilen så hävdar hon med bestämdhet att skytten var BLOND! Vi kan nu konstatera det faktum att utredningen och sanningen kring Palmemordet är långt ifrån korrekt och att det fortfarande finns massor som man mörkat…

Över till masskjutningen i Örebro. Jag spekulerade ju tidigare kring att de skjutna hade invandrarbakgrund (vilket det, i och för sig, visade att de till stor del hade). Men detta är ju knappast märkligt då det skedde på en vuxenutbildning via Komvux och inte på någon skola. Inom Komvux och liknande vuxenutbildningar så har 86 % av de inskrivna utländsk bakgrund, det e sen gammalt. Skytten, som tidigare gått på utbildning i aktuellt lokal, verkar nu ha haft ett motiv som går att finna inom den socialtjänst som han hade regelbunden kontakt med tidigare. Oaktat detta så är det riktigt obehagligt att se hur vänstermedia ändå gör allt de kan för att vrida det till ett “rasistdåd”. När de skjutna nu offentliggörs så vill media med all önskvärd tydlighet peka på att de hade “invandrarbakgrund”. När man i dagarna lyckats plocka in och häkta en syriansk 18-åring som precis skulle genomföra ett terrordåd i Sverige så kallas han av nämnda media som “svensk medborgare”. Det är så de jobbar, de “goda”. Är de offer så har de “invandrarbakgrund” men när de är gärningspersoner så är de “svenska”. De är sjukligt drivna i att saluföra detta falska narrativ för det svenska folket, och folket i de lydiga leden lapar i sig lögnerna som naiva får…

Inom SD så är man oense kring vapenfrågan som det nu pladdras om. När Richard Jomshof lämnar sin plats som Justitieutskottets ordförande så går vänstermedia bananas. Personligen så känner jag mig trygg. En politiker som står upp för sin åsikt, vi behöver fler sådana makthavare. Lex: Olof Johansson. Själva frågan kring det halvautomatiska vapen som nu hamnat i skottgluggen (ursäkta den usla ordvitsen) kan man se från olika håll. Å ena sidan så förstår jag dem som ifrågasätter den förväntade begränsningen kring vapnet. För det första så var vapnet inte med vid den aktuella skjutningen och för det andra så är det ju mycket sällan som jägarnas vapen används vid dåd likt detta. Å andra sidan så har jag även förståelse för Åkessons tankar om “Rambovapen”. Det KAN inspirera tokstollar och psykiskt instabila som till vardags hinkar Jolt-Cola och spelar pang pang-spel på sina datorer. Det är ju knappast Åsa-Nisses hagelbössa som används när mupparna sitter och spelar Counter-Strike framför skärmarna. Och om du tittar på dagens jägare så är det mycket “army”, camouflage, prasselkläder, stadsjeepar och liknande. Dagens hobbyjägare är betydligt med “macho” (tror de i alla fall) än den gamla hederliga jägaren med hagelgevär och fickplunta, och detta kan naturligtvis, tillsammans med det omstridda automatvapnet, innebära en ökad risk att udda kufar med alternativt intellekt kan bli lite fuktiga om läpparna. Hur som helst, det här är en nonsensdebatt som snart blåst över…

Om vi nu tittar in i vår egen lilla värld så verkar det nu till slut som att man verkligen VILL slå i den sista spiken i travsportens kista. Att plocka bort V75 är lite som att McDonalds skulle lyfta ut hamburgarna ur sitt sortiment. Det här är så sinnessjukt galet att det blir svårt att greppa. Att spelet hela tiden måste utvecklas är nog alla överens om men att kasta ut travets absolut största spel, V75, ligger bortom allt vett och sans. Det finns väl ingen som tror att Svenska Spel skulle släcka ner Stryktipset bara sådär?! Nu var det ju, i och för sig, länge sedan jag tappade hoppet om Silvergrisen och de stollar som innehar de flesta stolar där men det här känns ändå mer vansinnigt än lovligt.

Årets upplaga av Melodifestivalen är märklig. Bidragen är hittills fruktansvärt usla, med några få undantag. Däremot så är programledarna och mellanakterna fullständigt lysande. Det märks så tydligt att  Edward af Sillén är tillbaka! Melodifestivalen höll på att döden dö när man för att antal år sedan tog bort Edward och satte dit pannluggade batikhäxor tillsammans med könsförvirrade “Örebroinvånare” i produktionen. Nu är ordningen återställd och jag ser redan nu fram emot vad vi ska få se, mellan bidragen. Mina tips rullar ju in stabilt (även om jag valde fel mellan Kaliffa och Snygg-Erik” förra helgen. Den här gången tror jag att, tidigare Idoltjejen, Annika Wickihalder går direkt till final. Inte för att låten är speciellt bra (hennes tidigare bidrag var betydligt bättre) men utstrålningen räcker långt, och täcker upp bra för lite flåsig och svajig sång. Sedan är jag rädd för att de där Doggystyle tar den andra platsen. Trots att låten är usel, att ingen från ursprungliga gruppen är med och att framträdandet är patetiskt så kommer knattarna rösta sönder växeln. Där har du lite att lasta in på, under kommande helg. Igår fick jag ett samtal från en person som gav mig en megalampa till helgens V75a från Åbytravet. Flemming har tydligen styrt upp  High Five D.K. och vi får 13 gånger pölsen bara för att vi stöttar upp. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Och förresten, du har väl inte glömt att boka upp dig på vår resa ner till Berlin i höst där det vankas Breeders Crown?! 

Visste du förresten att undertecknad som 12 åring cyklade runt i Solna och Sundbyberg för att köpa upp alla Hubba-Bubba som fanns. Sedan hade jag egen försäljning i skolan.

Så får det bli…

Allt hänger ihop, dessvärre...

Hur hamnade vi här?! Vi börjar med lite perspektiv. Tio personer med utländskt ursprung (min fria spekulation) blir ihjälskjutna på en KOMVUX-skola i Örebro och hela landet (med rätta) lamslås. Det har nu gått några dagar och vi har matats med fakta, skvaller, nonsens, spekulationsbattles och allt däremellan. När vi i slutet av detta år gör bokslut så kommer dessa tio döda bara vara en liten del av alla skjutna med utländskt ursprung. Gängskjutningarna blir, nu för tiden, bara notiser som snabbt ögnas igenom. Ett liv är liksom ett liv, oavsett om det kommer i “klump” eller utspritt. Nu kan man väl, i och för sig, tänka att det är viss skillnad när oskyldiga människor drabbas mot att aktivt kriminella blir skjutna. Oavsett vad, så är det fruktansvärt, vårt land ÄR verkligen i förfall. Som vanligt så ligger stor skuld hos styrande politiker och nickedockande godhetsnarkomaner i samhället som lydigt tittar på. Gängskjutningarna beror till 100 % på den sinnessjuka migrationspolitik som Palme startade upp. Vad stollen i Örebro beträffar så ligger 48 % av orsaken, även där, i en rubbad migrationspolitik där Henrik Schyffert, Malena Ernman, Jan Guillou, Jonas Gardell och de andra “goda” varit med och byggt upp ett motiv som är starkt nog för att få en psykiskt störd person att begå en masskjutning. Övriga femtiotvå procent i “orsaksbilden” är fördelat enligt följande. 33 % ligger på det faktum att Sverige tidigare bestämde sig för att lägga ner psykvården i sin traditionella form. Idag är Beckomberga ett litet “pittoreskt” bostadsområde där lyxiga barnvagnar delar utrymme med miljöbilar och annat “mysigt”. Långbro sjukhus är historia och idag förknippas Rålambshov med fotbollsfester och skateboardåkande ungdomar. Man bestämde att de psykiskt sjuka skulle ta till sig vården “på egen hand”, lite som när Magdalena Andersson erbjöd slöddret i orten några veckors vapenamnesti i förhoppning om att gängskjutarna skulle stå i kö för att få lämna tillbaka vapnen. Vi har alltså sedan lång tid en havererad psykiatri där människor lämnas därhän. De sista procenten, närmare bestämt 19, lägger vi på vårt störda samhällsklimat där de som är “inne”, och inte längre kan säga “i”, önskar sig en framtid som “influenser” eller “jobba med media” och där utseende, bekräftelse och någon form av gemenskap är en total förutsättning för ett “lyckat” och “lyckligt” liv. De som inte passar in är körda direkt! Det blir då till att låsa in sig vid datorn och konsumera livet på egen hand, helt utan chans till att komma in. Även på min tid hade vi kufar och andra “eljest” betingade klasskamrater (i vissas ögon var säkert jag en av dem) men de hade i alla fall en hygglig chans att ta sig in och finna en egen väg till gemenskap och ett sammanhang. Idag är detta totalt omöjligt, nu gäller bara snabb bekräftelse och ytliga ideal, något som en “annorlunda” och udda person från Örebro aldrig lyckades “ta sig in” via. 

Summering. Strax innan personen från Örebro gick banans så kunde han på sin dator läsa om hur en människa som ifrågasatte islam avrättades av imbecilla islamister. Personen från Örebro har naturligtvis under lång tid tagit del av våra politikers och “de godas” förehavanden där all form av ifrågasättande av vår migrationspolitik förkastas och bespottas. Det finns inget som gör mig så arg och frustrerad som just hanteringen av migrationspolitiken i allmänhet och hatandet mot de som ifrågasätter den samma i synnerhet. Jag, som tycker mig vara i “hyggligt” psykisk balans, nöjer mig med att, som en försoffad rättshaverist, knappa ner “arga ord” och “påhopp” på de sociala plattformar som erbjuds. Jag har även en fäbless för att starta diskussioner kring släktmiddagar och gärna slänga ut mina tankar och funderingar lite FÖR högt och tydligt kanske.  Personen i Örebro gick längre, betydligt längre. Visst, han hade kanske även kunnat meja ner fastlimmade muppar från Våtmarkskollektivet, bibliotekarier som arrangerar dragqueensbonanza eller liknande, men jag är tveksam. Näe, ett av vårt lands största misslyckanden gjorde att personen i Örebro fick kortslutning.

Till sist. Jag försvarar naturligtvis inte på något sätt det som inträffat och jag är fullt medveten om att den där personen från Örebro var en tickande bomb. Men jag står fast vid att vårt lands misslyckade migrationspolitik ligger till grund för massor av elände, och vi har bara sett början är jag rädd…   

Vi lämnar mörkret och tittar in i vår egen ankdamm. En skrivelse undertecknad av ett gäng aktiva inom vår älskade travsport är just nu aktuell. Det fokuseras på vilka som egentligen skall sitta och styra sporten. Skall det vara slipsnissar och rufflare (läs Stefan Lundborg) eller ska vi ha travälskande visionärer med fötterna fast förankrade i halmen? Det här är naturligtvis behjärtansvärt men jag blir ändå tvungen att rynka lite lätt på näsan. För det första så kommer INGEN av de som skrivit under brevet stå bakom en ordentlig satsning på travets BREDDSPORT. Sänka prispengarna i diverse storlopp och lägga till flera matlappar i de vanliga loppen till exempel? Näe, så vill de naturligtvis inte ha det. De skriver även följande: “- vi som undertecknat denna artikel representerar travsporten över hela fältet”. Jo hejsan! De “fattigaste” av tränarna som skrivit under är typ Markus B Svedberg med dryga sju mille in till stallet förra året samt Maria Törnqvist som till stallet nästan hade tio miljoner in. Och bland uppfödarna är väl Hasse Backe den mest “lågavlönade” som efter försäljningen av delägde Greenshoe för 140 miljoner riksdaler ändå ligger snäppet över de flesta. Näe, de representerar INTE “hela fältet”. Och så länge breddsporten hamnar i skuggan så spelar det ingen som helst roll vilka som sitter på stolarna i Silvergrisen, sporten kommer döden dö, oavsett…  

Den här veckan var det tänkt att jag skulle gå igenom helgens Mellobidrag men eftersom även veckans gäng är lika klent som förra så, står jag över. John Lundvik och Maja till final förra helgen satt i och för sig klockrent så ett tips kan du ju i alla fall få. Klara Hammarström och Kaliffa till final. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Sist av allt en karamell till Solvallas tävlingar som avgörs på ett ganska uselt underlag, tror jag. Sjätte avdelningen till Mika Forss bakom Lake's Diana. 11 gånger smeten.

Visste du förresten att undertecknad har blivit skjutsad av Gnagarna Kenta Nilsson, Mats Hessel och Pelle Lindbergh när det begav sig. Två av dem hade varsin gul Renault 14 och en körde en vit Lincoln Continental med reservdäck på bakluckan.

Så får det bli…

Tack alla resevänner för en härlig helg i Paris!

Trav e trav, som en dalmas en gång sa. Nere på Vincennes i söndags fick vi ett tydligt exempel på vad det egentligen innebär. Det spelar ingen roll hur väl du än planerar och förbereder dig, allt, precis allt, måste stämma till 110 % Sedan skall man ha i åtanke att San Moteur är en knepig kille, faktiskt knepigare än vad många kanske tror. Men det finns ändå lite funderingar man kan ha kring matchningen av San Moteur. Nu är ju både Arvidsson och Björn ruggigt rutinerade killar men min egen erfarenhet av knepiga och högst begränsade hästar med tveksamt psyke är trots allt så pass omfattande att jag törs drista mig till att spekulera lite, speciellt med facit på hand och lätt framåtlutad över staketkuskens svajande träslanor. Jag har, som sagt, själv tragglat en hel del med hästar som har lätt att stressa upp sig och krångla till det. En kille med Super Mon som pappa vid namn Union Boxer blev verkligen något att sätta tänderna i. Jag byggde ihop en av sportens tidigaste elastiska checkremmar och bytte ut en vass gomtryckare mot denna konstruktion. I tidigare lopp hade Boxarn knäckt checkar i parti och minut och även lämnat körande Jan Ivan Eriksson liggande på banan uppe på Östersundstravet en solig sommarkväll. Min konstruktion fungerade riktigt bra och jag vann faktiskt ETT lopp med Union Boxer. Min första häst i egen regi var en mycket knepig valack eGalomir (ni som är vuxna vet vad jag menar, dagens kusktopp har naturligtvis ingen susning om hur upplevelsen bakom en sådan häst kunde vara). Några “vassa” ston har även funnits med på repertoaren genom åren. Hur som helst, nu gällde det ju inte mina gamla hästar utan San Moteur. Det finns tre saker som JAG skulle ha gjort annorlunda, om jag, för en dag fick vara en välbeställd bilhandlarson. För det första så är det vagnen! Varför i hela friden klabba runt med olika vagnar på hästen? En riktig sulky med sidostänger, alltså en VANLIG sulky, som hästen är van att gå i, borde vara det självklara valet. Sedan har vi trixandet med “limmade skor” osv. Även här skulle man (med Åbystarten i minne) bestämma sig för att köra med vanliga hederliga skor, sådana som hästen gått de flesta lopp med i karriären. Avslutningsvis så är jag lite tveksam till att, som uppladdning, ställa hästen under korkeken hemma och sedan åka ner och slänga ut honom mitt i infernot på Vincennes där hög musik, skrikande speaker, fyrverkerier och en gigantisk publik möter upp. Bevisligen blev detta inget vidare. Någon, eller några fler starter på Vincennes närmare Pda hade nog gjort hästen gott. Nu blev det som det blev och jag vet att Goop och Arvidsson har full koll, men jag kan väl ändå sitta här på vischan och spekulera lite…

Om vi lämnar helgen i Paris och istället vänder blicken in mot vårt eget samhälle så kan jag, just denna vecka, konstatera att vi kommit till den punkt min far förutspådde redan på 80 talet. Sverige är i förfall och nu är vi i ett riktigt allvarligt läge. Först har vi alla dessa vedervärdiga as som springer runt i Adidasuniformer och skjuter ihjäl människor (förvisso ofta andra as). De “goda” som traskat runt med sina barnvagnar och surdegslimpor i till exempel Kärrtorp, de som kallat alla som ifrågasatt den galna migrationspolitiken för “fascister”, “brunskjortor” och annat, har nu fått verkligheten nedtryckt i sina kraxande halsar. När de nu får dra barnvagnarna sick sack mellan utlagda handgranater på väg till sina Waldorfförskolor så var det inte lika enkelt att lajva “god” längre. Be om ursäkt och backa undan! Man kan tycka vad man vill om någon som står och eldar upp sina egna böcker under demonstrationer ute på gatorna. Personligen så förstår jag andemeningen men tycker nog ändå att agerandet hamnar snett. Vi får imbecilla islamister med förvriden verklighetsuppfattning att rusa tillbaka till medeltiden och skapa oreda, och det gynnar ju knappast oss civiliserade. Samtidigt visar det ju på hur rätt även denne man hade med sina varningar, han fick betala med sitt liv. Och nu kommer vi till det vidrigaste. När demonstrationerna pågick så var det inte bara muslimernas begåvningsreserv som blev galna, alla de “goda” tog rygg. Hur kunde man bara provocera på det här sättet, att bränna koraner var ju “fruktansvärt”. Nu, när han avrättats så kryper de fram ur sina hålor och börjar “stötta” yttrandefriheten osv. Det var samma sak med Lars Vilks. När konstnären, genom sina rondellhundar, ifrågasatte islam så fick, även han, ett pris på sitt huvud. Vilks behövde sedan personskydd dygnet runt, i det demokratiska Sverige. De “goda” ifrågasatte naturligtvis alla kostnader som personskyddet resulterade i och antydde att han med dessa “provokationer”, mer eller mindre, hade sig själv att skylla. Efter att Vilks mördats vid bilattentatet så blev det genast kappvändning deluxe. Nu stod de “goda” plötsligt och vurmade för yttrandefrihet och konstnärers rätt att få uttrycka sig. Man blir spyfärdig…

Nu står vi då här med ett land i fritt fall. Efter att vi gick med i NATO så har vi ju fått “världens” blickar på oss. Ett exempel är FRA (försvarets radioanstalt) ute på Lovön vid Drottningholm. En av Sveriges viktigaste militära platser som tidigare haft en vaktkur och skyltar på staketen med information om att det är ett “skyddsområde”. Efter inträdet i NATO så ser det helt annorlunda ut. USA har naturligtvis sett hur klent skyddet varit. Nu är det dubbla vaktposter, betongsuggor och en betydligt större kontroll. Jag är helt övertygad om att USA, nu med Trump vid rodret, tittar lite extra på vår bananrepublik. Om vi inte ens kan hålla afrikanska och arabiska “barn” borta från gator och torg samt plocka av dem ALLT utom deras hummus och pistaschnötter, hur skall vi då kunna försvara oss om “ryssen kommer”?! Näe, landet är nu farligt nära någon form av kollaps och det måste omedelbart ske stora förändringar. Det första de borde göra är att “stänga ner” förorterna och utfärda utegångsförbud kvällstid ihop med en militär närvaro som kan bistå polis med identitetskontroller och liknande. Det skall inte finnas en enda adidasflock på gator, torg och tunnelbanor en lång tid framöver. Sedan har vi det här med “heder”. Ett slitet uttryck som kan betyda lite vad som helst. Men en sak är säker, skulle man direkt utvisa hela familjen då någon familjemedlem begår ett grövre brott ska du se hur föräldrar "plötsligt" skulle styra upp sina slödder till ungar! Men som sagt, än så länge står vi och stampar. De som ifrågasätter blir avrättade eller brunsmetade, politikerna är apatiska och de “goda” har fullt upp med att hitta HBTQ+-certifierad sojamjölk i sina lokala butiker… 

Med dessa ord ber jag att få lämna er för den här gången. I helgen börjar Mellon och första helgens bidrag är förbluffande usla. När en sådan filur som John Lundvik, med sin 149e medverkan är stenklar till final så går det inte att hitta något bra lir. Maja eller Linnea, men hua så trist. Vi hugger tänderna i nästa helgs bidrag istället. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en klar till helgens V75a som avgörs på Kalmar. Långt upplopp och högt tempo borgar för J.J.Another Vinner i sista avdelningen. 22 gånger kroppkakan som belöning!

Visste du förresten att min farmor alltid vispade ihop en äggula med lite mjölk och hällde ner när hon gjorde mannagrynsgröt.

Så får det bli…

Bonjour.

Den här helgen är vi i Paris inför Prix d'Amerique! Ett härligt resegäng som vi trivs förträffligt ihop med. Detta innebär att veckans Fredagsbrev blir till en förkrympt post-it lapp. Ber att få återkomma med ett fylligt Fredagsbrev nästa vecka.

Lira San Moteur...

Så får det bli...

Klart som korvspad...

Ibland känns det bara så där löjligt självklart. Att anställa Erik Adielsson som domarbas blir lite som att sätta ett pappersark i händerna på en flink japan och be denna vika en svala genom origami. Adielsson tillhör ju en väldigt liten skara aktiva inom vår sport som har trovärdighet i alla olika läger UTAN att ha behövt blunda, äta gratissnittar och dunka rygg. Jag ser fram emot Eriks insatser i sin roll med tillförsikt. Det finns en hel del som behöver korrigeras i, och kring, loppen. Halvspårskörningen och de sena svaren (som vissa kuskar frekvent använder sig av när de kör lopp) bara MÅSTE bort. Ett annat stort problem, där en regeländring borde ske omgående, är ofoget att trycka sig ner i rygg på ledaren i loppen. Det har blivit nästan omöjligt att hålla rygg på ledaren in i första sväng. Om du inte bara brakar upp i vagnen framför så räcker det att ekipaget i dödens tar lite lätt i vänstertömmen så måste du helt enkelt ta upp och släppa ner! På Sundbyholm fick vi i onsdags se ett skolexempel på hur illa det är idag. Fransos från det gröna reservatet i matchande dress körde tysktränad pålle och in i första sväng så var det Mika Forss som fick ställa sig på bromsen för att undvika en olycka. Orkar inte höra kraxet kring att det skall finnas plats för “hela ekipaget” när förflyttning PÅBÖRJATS. Det skall finnas en lucka så att ingen störs, punkt! Jag hoppas och tror att Erik kommer göra en bra insats i sin nya roll…

Som du nyss läste så kan vi konstatera att Solvallas del av V86an gick på Sundbyholm. Ett patetiskt lågvattenmärke levererat av huvudstadsbanan. Att inte kunna presentera en tävlingsbana i acceptabelt skick efter att det varit minus tre grader, pyttelite snö och sedan några plus är ett monumentalt fiasko! OK, vi skall ju ha i bakhuvudet att dagens travhästar är mycket klenare och känsligare än på den gamla goda tiden. Detta i kombination med att dagens kuskar mer “åker häst” än KÖR dito gör ju sitt till. Men det spelar ingen roll. Att Solvalla fick ställa sina tävlingar och låta Sundbyholm (några mil västerut) ta över är och förblir patetiskt…

Nästa Fredagsbrev levereras från Paris dit vi nu tar sikte. San Moteur har verkligen chansen den här gången. Det finns inga svenska hot över huvud taget och de franska högdjuren är för sent toppade. Björn Goop är väl dessutom den enda kusk från Sverige som bemästrar de besynnerliga loppen på Vincennes. Det kommer bli en fantastiskt kul helg. Jag vill här passa på och tacka alla travvänner som har valt att resa med oss till Paris i år. Den här gången blev resan fullbokad tidigt. Vi ses.

Med de här raderna så tänkte jag packa ihop för den här gången. Ha en fin helg och glöm inte att bunkra upp chips och dip på måndag när “Papa” åter tar plats i det stora vita huset med de välvda väggarna! Avslutar med en stenklar som jag nyss fick in till helgens V75a som avgörs nere på en kladdig oval i Skåneland. I sista avdelningen skall visst Jepson vinna med starka Earnest. Att hästen “nyligen” tävlade i Åke Lindbloms regi ser jag som tokerier. Naturligtvis så skall hästarnas namn vara “låsta” betydligt längre. Muppar i Silvergrisen ligger alltid bakom stolligheter likt detta. Hur som helst, 11 gånger spettekakan är ett trevligt överodds på en stenklar kille.

Visste du förresten att jag var åtta år gammal när jag spelade dragspel på TV i ett program från Nalen med Hasse Tellemar som programledare.

Så får det bli…

Fuskarna ska bort...

Nu börjar det bli lite väl många luffare som hamnar i ljuset. Luffaren Jonas Bergdahl som, efter lite hockey och en tid i ett mopedgäng för killar på sniskan, en tid lajvat “travtränare” har nu lyfts bort i två år. För mig får han gärna stanna kvar bland hockey-bockey gubbsen och låta travsporten få vara ifred. I Frankrike är det Stall Bazire som påkommits med att dopa sina hästar. De goda vill skydda Jean-Michel och skylla på sonen, lite som att backa upp Fredrick Federley och lägga skulden på hans pedofila pojkvän. Skit vilket som. Nere i Italien är det Mauro Baroncini som ställs i depå efter att man dopat hästar för fulla muggar. De är många nu och det är dessvärre bara lite på ytan man skummat av. Vi väntar fortfarande på att de stora svenska tränare som inte tävlar med rena hästar ska åka dit, det är bara en tidsfråga…

Jag har under många år sagt att svensk travsport är på väg att dö och med ovanstående i bakhuvudet så verkar tesen mer och mer övergå till cementerad verklighet. Men, nu plötsligt så verkar något hända. Flera banor ute i landet rapportera om en försiktig ÖKNING av publik och en del “breddsportsaktörer” och föreningar säger sig se ett större intresse för sin verksamhet. Kan det ändå finnas hopp för vår sport trots allt? Jag, först och främst så måste ju städningen bland fuskarna utökas och sedan är det hög tid att vrida om fokuset kring de aktiva. Man måste försämra för de stora stallen och på klassiskt såssemanér stötta bredd och fotfolk. Mer pengar till “statisterna” och mindre till fabriksstallen! Detta är den ENDA framkomliga vägen om vi verkligen vill att svensk travsport ska överleva. Vi behöver fler Tom Hammarlundare som i TV törs säga att de varit missnöjda med stortränarna och vågar lita på sig själva. Nu kanske jag sticker ut hakan lite (jag är ju trots allt till vardags en försiktig general) men vad tillför Nurmos, Untersteiner och de andra fabrikerna sporten EGENTLIGEN?! Försök nu att förstå mig rätt. Är de verkligen de förebilder som en liten amatörtränare har i sitt idoga arbete som breddsportsrepresentant? Knappast va? Nej, frågar du någon av alla de som är och har varit stommen i svensk travsport, de som står för bredden, så är det sådana som Kent Knutsson, Elisabeth Almheden och liknande som är och förblir de som visar vägen. Frågar du en knatte som Wäjersten så har han garanterat haft sina förebilder bland fabrikstränarna och han kommer absolut bli en sådan själv, och naturligtvis lyckas bra. Men som sagt, toppen och eliten kommer alltid klara sig i svensk travsport men utan bredd så står de ensamma, utan de “statister” som föder dem. Mina egna framgångar som amatörtränare och kusk var inte mycket att skryta om (trots att jag nog i alla fall lyckats med en del “omöjliga” projekt genom åren) men som jag alltid har sagt. Vi som sitter där bak i fälten är de som betalar kalaset och på köpet får vi se mer av loppen “där bak”...

OK, filosofistunden är över för den här gången. Nu vill jag bara önska dig en underbar helg och gör det med att ge en klar vinnare till helgens V75a från Bergsåker. Kim Eriksson har smygform och i sista avdelningen så ger Niki Lauda 11 gånger snasket, mums!

Visste du förresten att jag fick mitt första SL-kort som 8-åring och med detta plöjde igenom tunnelbanan och pendeltågens alla linjer med papper, penna och tidtagarur.

Så får det bli…

Kanske, kanske...

Gubbarnas comeback! Nytt år och nya händelser. Kolgjini Senior har bestämt sig för att plocka ut licens igen! Det här är precis vad svensk travsport behöver. Det gamla gardet som rör om och plaskar i den lilla ankdamm som mer och mer tas över av knattar och “visionärer”. Svensk travsport håller bevisligen på att dö och i takt med att “de gamla” nu dessutom vandrar vidare, en efter en, så blir det extra tydligt. Om man tittar på Formel 1 idag så är det barn och ungdomar som tränat vid datorn som far runt med, i princip, radiostyrda bilar. Det här är något helt annat än hur det var på den “gamla goda tiden” när Niki Lauda och Ronnie Pettersson hade sina fighter. Till skillnad från travsporten så har denna modernisering och utveckling av motorsporten inte skadat nämnvärt. Intresset bland de intresserade är intakt och de som far runt i “datorbilarna” är fortfarande hängivna och fokuserade. Men med travsporten är det något annat. Det är och förblir en “bonnsport” där fotfolk, bredd, hängivelse och outtröttlig optimism är själva fundamentet. När jag idag ser intervjuer med Magnus A Djuse, Blom, Wäjersten och alla andra så ser jag mer en företagsledare för något suspekt “energiföretag” som skall svara på kritiska frågor i SVTs Agenda. Det här är ingen kritik, det är bara ett faktum. Det finns, som tur är, undantag. 

Jörgen Westholm vid mikrofonen = folksport.

Åke Lindblom = folksport.

Henrik Hoffman = folksport.

Osv, osv…

Vi behöver således mer av det gamla och trygga, utveckling och modernisering sker ändå automatiskt. Nu låter jag nog som den gamle man jag börjar bli men det hindrar mig dock inte från att ha fullkomligt rätt i min tes. Tillbaka till Lutfi Kolgjini. Jag har en känsla (kanske mer en förhoppning) av att vi kommer få se två av svensk travsports giganter i härlig symbios framöver! Johnny Takter dammar av dressen och drar igång ett hobbyprojekt med Ludde! En tränare i världsklass och en kusk som vrider av fingrarna på konkurrenterna bara genom sin existens i loppen. Johnny Takter är dessutom ett unikum. Å ena sidan så har Johnny på flera sätt alltid utstrålat en rejäl dos “energiföretagsledar-aura”. Å andra sidan med båda fötterna fast förankrade i stallets egna värld där hästen står i centrum och där det RIKTIGA livet pågår. Som sagt, kanske mer en dröm och förhoppning. Men nog vore det ordentligt uppfriskande för vår svenska travsport om Lutfi Kolgjini och Johnny Takter gör en remarkabel comeback!

Sent nu och jag önskar alla en fin helg i ett bedårande decemberväder. Ska vi satsa på att 2025 blir ett bättre år än 2024?! Snart har “Papa” åter tagit plats i det pampiga kontoret med de rundade väggarna. Avslutar med årets första V75 smäll. På Färjestad så gungar Björn Goop in Facetime Love i sista avdelningen. 9 gånger känns helt rättvist.

Visste du förresten att jag bara var två år när jag tillsammans med brorsan en vinter forsade ner med en “Bob” in i en tall och bröt nyckelbenet. 

Så får det bli…

Trist, trist, trist...

Nu börjar det bli riktigt trist. Sitter och ska få ihop ett Mellandagsfredagsbrev när jag får höra att Peter Granning farit vidare. Ingen anledning eller inspiration för att skriva något den här gången heller. Att människor föds och andra vandrar vidare är inget konstigt, det är ju helt enkelt livets gång. Men när personer som Peter och Ola lämnar så känns det både orättvist och ledsamt. Att det är orättvist råder det inga tvivel om, samtidigt så blir det en påminnelse om att livet inte alls ÄR rättvist. Tvärtom, det är fruktansvärt orättvist. Peter släpper taget och lämnar oss samtidigt som en person i USA precis vinner dryga 13 miljarder! Med detta i vårt medvetande så önskar vi Peter Granning allt gott där uppe på Himmelsvalla där jag är övertygad om att järntruppen står redo med öppna armar. Där uppe kan jag lova att det är glada toner när gänget, lätt tillbakalutade i sina solstolar, sitter på gräsmattan i sista sväng med varsin Gin&Tonic och skrävlar…

Nyligen så gick även en av Mälaröarnas skickligaste och mest kufiska veterinär bort. Carl Agner skulle kunna tillskrivas en hel bok, fylld av anekdoter och knasigheter. Första gången vi möttes var i ett stall på Lovön, Drottningholm, där han behandlade Epona Pärup i ett framknä med "Pallocine", jag minns det som om det vore igår. Genom åren har han även kommit hem till oss på Munsö för att hjälpa våra älskade djur när det blivit dags för den sista resan. Bussig Pärup ligger begravd under eken här borta. Vår gråa katt vilar vid röda vinvärsbuskarna medan Fuxkissen Nelson och vår spanska vovve Dino ligger intillvarandra här vid syrénhäcken. En cool travtränare, en hästtransportör av rang och en veterinär med elegant mustasch lämnar oss nästan samtidigt. Tristare här nere men samtidigt ett jäkla halabaloo "over there"...

V75 från Halmstad på lördag. Sista avdelningen är bestyckad med ett fett ASSA-ABLOY! Kendall Jackson med Adrian i vagnen, vi får sju gånger skinkmackan som tack. Ha nu ett fint slut på det här året så hörs vi igen nästa fredag, första Fredagsbrevet för 2025.

Så får det bli…

Eh? Jaha?!

Det är inte första gången som Solvalla hamnar i Brunostarnas land när de rusar över åar, sjöar och forsar efter vatten i sin jakt på “alternativa” objekt till maktpositionerna på huvudstadsbanan. Jag har ingen åsikt om “Jan Olav”, jag har ingen aning om vem han är heller. Vad jag VET är att Solvalla vägrar att leta i de egna leden när det skall tillsättas folk till banan. Skulle det inte, för en gångs skull, varit trevligt med en person som har sin själ och historia sprungen ur Solvallas stallbacke?! En enda gång, i alla fall. Näe, man tar samma omväg gång på gång. Hur som helst, jag önskar Jan Olav lycka till med jobbet…

En annan som nog behöver mer än ett “lycka till” på vägen är Mathias Andersson. Pokernissen har en minst sagt brokig historia och nu verkar det väl ändå som att verkligheten kommit ikapp och att halva Jehanders grustag ramlat ner i maskineriet. Vet faktiskt inte om vi verkligen behöver Andersson i travsporten alls…

Bland stugorna där man smaskar Spettekaka för glatta livet har men nu kommit till punkt kring ett eventuellt samarbete mellan travet och galoppen. Var hamnade man? Det gick ICKE! Den som är förvånad kan räcka upp en hand…

Vi närmar oss Jul och tänkte då passa på att köra en favorit i repris. Jag får fortfarande en del frågor kring “Svériges sämsta travhäst” och därför kör vi väl historien igen. Håll tillgodo.

__________

Berättelsen om Sveriges sämsta travhäst – Kapitel 1.

Historien om Smaragd Rosa börjar långt innan hon ens fanns, redan 1983. På den tiden jobbade jag i Uffe Nordins stall inne på Solvalla. Jag hade redan lyckats övertyga farsan om att vi skulle äga vår första travhäst tillsammans, Bussig Pärup – en häst som definitivt fått sin beskärda del av dramatik.

Bussig var en riktig karaktär. Han inledde sin karriär lovande och slog faktiskt svenskt rekord som tvååring hos Bengt "Samora" Nyholm på Mantorp. Men Bussig var också en orolig själ, en häst som hästlegendaren Calle “Hängselkungen” Holmström en gång nere på Skrubbs kom in i stallet och beskrev som sinnessjuk.  “-Den där hästen har koller, svettkoller. Du ser det på den blå ringen i ögat. Hästen är sinnessjuk”. Trots det älskade jag den hästen. Det fanns något sorgligt men ändå storslaget i hans vackra, melankoliska ögon.

Men nog om Bussig – den historien får vänta till en annan gång.

Auktionen som förändrade allt

En dag satt jag i fikarummet och bläddrade igenom katalogen inför Derbyauktionen på Jägersro. Plötsligt fastnade min blick på en tvåårig märr efter den nya, spännande hingsten Count’s Pride. Och som om det inte vore nog, var hennes mamma ingen mindre än Malla Sund – alltså halvsyster till Bussig. Det var som om ödet pekade ut just denna häst.

Jag lyckades lura med farsan ner till Malmö, och där började en budgivning värdig en travnovell. Bland annat hamnade vi i en kamp mot Bosse Takter, en historia som förtjänar sin egen berättelse. Det slutade dock med att vi gick segrande ur striden och kunde ta hem vår nya häst, Epona Pärup.

Epona – drömmar och utmaningar

Epona anlände till Solvalla, och till en början såg allt lovande ut. Uffe Nordin provkörde henne och var mycket nöjd. Men kort därefter packade Uffe ihop och flyttade till Frankrike, och jag fick flytta mina hästar till Lovön på Drottningholm. Det blev en tid fylld av minnen – från rosa travvagnar som skrämde dressyrhästar till intensiva träningspass.

Epona blev den häst jag tog min körlicens med och även körde mitt första lopp med. Men hennes tävlingskarriär fick ett abrupt slut när en återkommande knäskada satte stopp. Hon hann göra åtta starter, och det närmaste vi kom en framgång var en målgalopp på Gävle med Jim Frick i vagnen som trea.

Från tävlingshäst till avelssto.

Epona skickades till Gotland för rehabilitering, men snart fick hon en ny roll. Genom en serie lyckliga (och något mystiska) omständigheter hamnade hon hos Pontcaral ute på Sandemar. Efter en skada så skickade man hingsten till stuteriet där ett fåtal ston valdes ut till den första, något sena avelssäsongen. Av någon märklig anledning blev Epona, trots sin avsaknad av meriter ett av de utvalda stona. Ett år senare föddes Rosa Rubin på vår gård i Sala.

Rosa Rubin hade ju en minst sagt spännande stamtavla och det slutade med att Stefan Melander lade ett bud som inte gick att tacka nej till. Rosa Rubin hade en knepig aktion och blev “rapporterad” i några kvalförsök vilket gjorde att Tarzan bestämde sig för att betäcka henne.

Och här börjar historien om Smaragd Rosa.

Hennes historia är kantad av otroliga sammanträffanden, misslyckanden och en hel del skratt. Men jag tänker att vi sparar den fortsättningen till nästa fredag. Då ska jag berätta hur det gick till när Micke Demmers på något märkligt vis lyckades sälja sin betäckning hos Inbo Speed till mig under en nyårsfest hemma hos oss.

Fortsättning följer...

__________

Med de här raderna tackar jag för den här gången. Ha nu en fin Julhelg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en karamell till Åbys V75a. I fjärde avdelningen så har Peter G valt att sätta upp Jorma bakom Landing Field. Vi får 9 gånger tomtegröten på denna smäll!

Visste du förresten att Stefan Löfven aldrig förstått skillnaden på “stjärt” och “stjärn” gosse.

Så får det bli…

Plöstigt så blev denna decemberfredag ännu mörkare...

Har precis satt mig vid datorn för att skriva veckans Fredagsbrev när min sambo, som jobbar på Ekerö Systembolag, skickar ett SMS där hon berättar att hon precis träffat Emil Magnusson och att han säger att Ola Samuelsson avlidit. I och med detta så kan vi kasta veckans Fredagsbrev i soptunnan. Det här var fruktansvärt ledsamt att höra. Vi är många på andra sidan av “60” som levt mycket av vårt liv på Solvallas stallbacke som precis just nu känner en tomhet. För mig så var “Muggen” en riktig profil bland lärlingarna på Valla. Jag är ju några år yngre och när jag fick börja köra snabbjobb tillsammans med Sören Nordin så var ju Ola redan ute och körde lopp! Ola tillhörde en väldigt liten skara travtränare som nog aldrig skitat ner sig ordentligt. Ola, Jan Raumer och Roger Malmqvist var i en klass för sig när det gällde stil och finess. Vita körspön och de obligatoriska vita gummistövlarna vid skitig bana, Kjell Brandt körde förresten ofta i dessa vita fotbeklädnader. Idag kör kuskarna i “buffar” men när det blev “inne” att köra i vit polotröja så var Ola naturligtvis en föregångare, stil som sagt, stil…

Här skulle jag kunna dra en drös med härliga anekdoter kring Ola men idag känns det inte alls rätt. Det är naturligtvis alltid otroligt tråkigt när en vän i travfamiljen vandrar vidare och med just Ola så känns det extra tungt. Jag kommer att minnas Ola som en hyvens Sundbybergskille med en rävfarm bakom örat och, den coola och diskreta framtoningen till trots, en man med massor av humor och glädje som ledstjärna. Du lämnar oss här nere på tok för tidigt men å andra sidan så är det ganska många från Solvallas järntrupp där uppe som kommer ta emot dig med öppna armar. Vi som får chansen att trampa på här nere ett tag till gör nog bäst i att ta tillvara varje dag, det där ödet, det kommer vi aldrig att kunna styra över. Må gott vännen…

Här stannar vi för den här veckan. Vad Stefan Löfven anbelangar så struntar vi i honom idag. V75 från Åbytravet och där vinner Uhrberg med Booster Broline i fjärde avdelningen till 17 gånger såsen. Knuffa in ordentligt.

Så får det bli…

In i dimman...

Så har vi kommit till årstiden där Fru Fortuna slänger in några extra parametrar under travtävlingarna. Mantorp, Färjestad, Bollnäs och Bergsåker är de banor som vintertid gör det allra mest spännande för spelare, hästägare och kuskar. Beroende på temperatur och luftfuktighet så kan ett spår bakom bilen (typ 4, 5 och 6) innebära att hästen precis vid starten möts av ett rökmoln av sällan skådat slag. Varje tävlingsdag under aktuell period så resulterar detta fenomen i ett antal startgalopper! Att kräva elfordon som startbil blir naturligtvis orimligt men det finns ju ändå en del enkla lösningar på problemet. Att ha en startbil byggd på ett fordon med fet V8a och dubbla avgasrör är kanske inte det mest genomtänkta, men när var något “genomtänkt” i vår sport? En lösning på detta problem kunde vara att man drog upp avgaserna via slangar och rör upp i luften “ovanför” hästarna. På bilprovningen kör de på slangar på avgasrören och leder ut avgaserna ur hela byggnaden, så nog skulle man enkelt kunna bygga om startbilarna så att avgaserna INTE blåser rakt in i ekipagen när de trampar gasen i botten…

I helgen är det IDOL final och som jag sagt hela hösten så kommer Margaux vinna hela tjottabalongen före Joel. Ni som var med från början fick 9 gånger såsen…

Över till den stora världen där Syrien är på väg att bli av med sin diktator. Syrianerena har redan börjat tjoa och tjimma i eufori kring det faktum att deras land nu verkar “befrias”. Att det nu är IS-terrorister som tar över verkar inte bekomma dem ett dugg! Oavsett vilket så borde det här i alla fall innebära att många syrianer boende i Sverige nu kan resa hem igen! Den som lever får se…

Nu måste jag dra vidare. Vi är i Uppsala där årets Vinterträff står för dörren. I kväll blir det stadsvandring där vi ska få lära oss mer om de gamla “horkvarteren” och även ta del av rasbiologiska institutets glansdagar. På lördag blir det Jill Johnsson och Anders Berglund uppbackade av ett storband på knappt femtio personer! Det kommer bli mäktigt. Ha nu en fin adventshelg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med en klaring till helgens V75a från Östersund. I andra avdelningen lutar sig alla mot Wäjerstens trygga axel och de kommer falla tungt. Lasta in på Kinky Boots med Troels i vagnen! Vi får 15 gånger glöggen. Skål…

Visste du förresten att Stefan Löfven alltid trott att Frälsningsarmén är en rysk melisstyrka.

Så får det bli…

Finns det hjärterum så finns det...

Så var man tillbaka i Svedala igen efter en härlig tid på Phuket. Jag ska, i ärlighetens namn, erkänna att jag mest följt det svenska travet sporadiskt när vi varit nere. Det första jag dock nås av när jag kommer hem är diskussioner kring montéloppen. I fjärde loppet på Sundbyholm under torsdagen så mumlas det om en ritt som tydligen var lite “för bra”. Nog var det lite “snålt” med utrymme, men så länge lallarna snällt bjuder på luckor och plats så kan det bli så här…

Montéloppen i Sverige rids, än idag, med stor spridning på kompetens och kunnande. Det är faktiskt förvånande hur usla en del ryttare är. När jag höll på som bäst så var de riktiga “hästägarloppen” eller “amatörloppen” en grann uppvisning i Clowneri, det hörde liksom till. På Solvalla var det ju ofta hästägare med “D-licens” som var med och körde i dessa lopp. De hade ju sina hästar i proffsträning för det mesta och kom då glidande in på stallbacken med sin dress nedpackad i väskan tillsammans med vita körhandskar och tillika vitt körspö alá Wallner. Men det var som sagt för länge sedan, svensk monté borde ju ha kommit betydligt längre. Ett stort problem är ju det faktum att topp tio rider mycket fler lopp än sina konkurrenter. Det är därför det ser ut som det gör i loppen. Majoriteten av ryttarna far iväg helt utan känsla för vare sig tempo eller taktik. De vinglar, byter spår, lämnar luckor och trullar rent allmänt. Detta utnyttjar sedan “eliten” och vinner på så sätt nästan alla lopp. Vill man att montésporten ska utvecklas, på riktigt, så måste man få fler ryttare att rida betydligt fler lopp.

Från den stora världen utanför ankdammen så hör jag till min stora glädje att Sverige nu förbereder för att kunna hyra fängelseplatser i Estland! Det här låter som mumma i mina ögon. Dit kan vi absolut exportera samhällets absoluta bottenskrap. Vi får betydligt fler platser för samma peng och samtidigt vetskapen om att TV-spel, falafel, bönemattor och pistaschnötter lyser med sin frånvaro. Bye, bye drägg…

Näe, tyvärr så måste jag dra vidare. Det står ett gäng väskor här nere i hallen som väntar på att packas upp. Med lite tur så tror jag mig kunna finna några härliga LEO-beer bland smutstvätt och currypaste. Ha nu en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Idol tuffar vidare och Victoria åkte till sist ut. I finalen kommer vi ha Joel, Margaux samt Robin. Vinnaren blir Joel knappt före Margaux, fast jag önskar tvärtom. På Solvalla är det i helgen V75 och från Markus B Svedbergs stall selar man ut en vinnare i form av Satisfiction i sista avdelningen till 22 gånger nudlarna. Mums!

Visste du förresten att Stefan Löfvens morfar allt ville att lille Stefan skulle vara stjärngosse under luciatågen.

Så får det bli…

Allas lika värde...

Vi är ju kvar nere på Phuket med vårt resegäng så man följer Svedala och svensk travsport “på distans". Men lite har jag i alla fall snappat upp.

Den senaste tiden har vi fått se en hel del tveksamma framträdanden i årgångsloppen. Många hästar har sett riktigt slitna ut och det är ganska trist att se. Det blir även tydligt hur omdömet hos tränarna skiftar enormt, här försöker en del aktiva pressa ut det sista ur hästarna för säsongen. Jag skulle kunna räkna upp ett tiotal hästar som den senaste månaden borde ha strukits före start, men jag besparar dessa hästars tränare den förnedringen…

En annan som har en enorm “formsvacka” just nu är ju Jonas Gylling. Jag tänker här inte börja peta i alla siffror och ekonomiska förehavanden men kan i alla fall konstatera att Gyllings “framtoning” knappast gjort saken lättare för honom. I travets lilla ankdamm finns ingen plats för “kaxpellar” som går utanför ramar och normer. Hade inte Lutfi Kolgjini lyckats så fantastiskt bra som han gjort så hade vår käre Alban varit en hackkyckling från den dag han satte sin fot på en svensk travbana till den gång han lämnat sporten för gott. Nu räddades Kolgjini av sin enorma kunskap och genom alla framgångar han skapat genom karriären.

Inom travet råder en dold “jante” där de flesta aktiva har en ganska klar bild av sina konkurrenters tillkortakommanden. Här skulle jag kunna leverera ett gäng kioskvältare som jag i förtroende fått ta del av från några av landets absolut största tränare och kuskar. Men även här låter jag det vila. Men när en tränare får frågor kring en häst som kommit i träning från ett annat stall så kommer flosklerna likt en ängslig socionom med tourettes. “-Vi har inte gjort så mycket sedan han kom, vi har bara tränat på”. Eller klassikern, “-hästen kom i mycket fin författning till oss”. Allt det här är ju bara dravel. Det är nämligen så att det är mer regel än undantag att hästarna ser bedrövliga ut när de kommer från ett storstall där tränaren misslyckats i sin jakt på att vrida ur degen på kortast möjliga tid. Inom svensk travsport råder en stor ängslighet att “sticka ut” och det har naturligtvis legat Gylling i fatet när det gäller hans trassel.

Att de aktiva behandlas olika känner ju de flesta till, det e sen gammalt. Förr fanns det stallfik som bara bjöd på fika och macka till “A-tränare”. Domarkåren har alltid haft två olika måttstockar beroende på vilken “kategori” tränare eller kusk som skall bestraffas. Det var ju inte så värst länge sedan som Robert Bergh, en av landets mest framgångsrika travtränare genom åren, var i klammeri med systemet. Nog lirkades det “en del” kring hans ärende. En annan historia som jag tror att svensk travsport i allmänhet och Åbytravet i synnerhet gärna lägger längst ner i byrålådan är HAJOMGATE. Här finns det “en del” som man nog kunde ha kikat lite extra på. Jag har väldigt bra inside där, redan när marken skulle exploateras och förvandlas till en travcamp var det många märkliga turer mellan Åbytravet och kommunen, hujeda mig . Sedan tror jag inte heller att själva upplägget kring hela affären mellan Bergh och Åbytravet varit en glasklar och transparent historia. Näe, här har man "improviserat" friskt kan jag lova. Nu är inte tanken att kasta skit på vare sig Bergharn eller Åbytravet, jag vill bara belysa det faktum att de aktiva inom svensk travsport har väldigt olika förutsättningar beroende på hur framgångsrika de är och hur mycket gratissnittar de serverat… 

Från travet kan vi flytta fokus och ta en titt på Donald Trump. Nu börjar bygget för att återställa USA och jag måste säga att jag är imponerad av hur väl förberedd den där mannen är och har varit inför denna comeback. I media och på Facebook har de kraxande godhetsnarkomanerna tystnat, deras domedagsprofetior har ekat ut. Nu står de där, tårögda och imbecilla med dumstruten i ena handen och en skrynklig Prideflagga i den andra…

Med de här raderna så tackar vi för den här gången. Nästa Fredagsbrev levereras från Munsö där snön tydligen hälsat på. Ha en fin helg så hörs vi då.

Visste du förresten att Stefan Löfven som knatte trodde att “partaj” inte var en fest utan något killar gjorde tillsammans två och två.

Så får det bli… 

Läskigt värre...

Johan Untersteiner vill/vågar/tänker inte köra kallblod mer. Är han rädd? Ja, naturligtvis. Är det konstigt? Nja, det kan vi diskutera men det faktum att tillbud och olyckor bland just kallbloden nu verkar öka är något att fundera över. Själv har jag min egen lilla teori. Aveln går för snabbt, hästarna forceras mer och där verkar kallblodens lynne helt enkelt inte hinna med. Att farten “dödar” är ju väl känt. Jag har under de senaste femton, tjugo åren tjatat om att man borde harva upp banorna ett antal sekunder. Här har jag mest haft förslitning och skador i åtanke, vi får dessutom betydligt tråkigare lopp med de högre farterna och detta i kombination med att man nu kör med mindre marginaler ökar ju dessutom olycksrisken. Kring kallbloden tror jag mer att det beror på avel och en kortare väg från föl till starthäst. Detta ser vi även inom varmbloden. Jag är tämligen övertygad om att en travhäst idag gått i vagn betydligt färre gånger från första inkörningsdag till kvaldags. Detta troligtvis för att hästarna nu mer är maskiner som bara travar, även med Micke Nybrink i jollen. Detta i kombination med den höga farten och de små marginalerna gör att psyket inte alltid hinner med. På den “gamla goda tiden” fick man nöta betydligt längre och vid fler tillfällen för att få en häst startklar, en fördel med detta torde ju vara att hästen hinner med att mogna och bli mer harmonisk. Idag är det betydligt vanligare med tävlingshästar som inte kan gå in i en vinnarcirkel, få ett segertäcke på sig osv. I loppen går de i en trång skramlande vagn som får dem att liksom rusa i panik. Man kör upp sin häst, kloss i rygg, på framförvarande och tränger sig ner så fort “en halv” lucka uppenbarar sig. Stress, stress, stress. Efter mål så är man genast framme vid segerhästen och trycker tillbaka tussarna i öronen, kanske bara för att över huvud taget kunna hantera den kommande stunden i vinnarcirkeln? Just nu så är det då kanske kallbloden som börjar “koka över”. Naturligtvis gäller det här inte på individnivå och bland våra travtränare är kunskapen och förmågan att få hästarna i bra harmoni väldigt olika. OK, jag säger det igen, det går för snabbt, man forcerar för mycket och hästen blir mer och mer en maskin. Fast där bakom är det ändå samma gamla “tröga” skalle, med en själ och tanke som en vildhäst på steppen men nu, snurrande runt, runt, från spår fyra efter tre omstarter…  

Så här filosofisk blir man när man precis tagit en LEO i väntan på kvällens grillade tigerräkor. Eftersom detta Fredagsbrev levereras så sent så blir det utan tips. Må gott så hörs vi igen nästa fredag.  

Visste du förresten att Stefan Löfven alltid trott att man talar om fiskars lynne och temperament när man jämför surströmming med en glad lax. 

Så får det bli…

Kaboom!

Så där ja…

2, 30 i odds och det hela blev, som väntat, en behaglig promenad i den berömda parken. Så mycket hysteri, alarmism, hat och fördummande som “de goda” kräkts ur sig under lång tid kan helt enkelt inte resultera något annat än att ett fett långfinger trycks upp i deras fejjor. Fast egentligen så är det enklare än så. Människor vill ha en politik som gör deras vardag enklare och smidigare att leva och då går fakta och leverans före den emotionella geggamoja som demokraterna verkar älska att vältra sig i. Ett annat faktum som verkligen slår logiskt krokben på “de goda” demokraterna är att de egentligen talar emot sig själva. De har hela tiden hävdat att Donald Trump är en “fascist”, “ett hot mot demokratin” och annat trams. TROTS denna osympatiska “galning” vid rodret så blir de totalt överkörda! Hur hade det gått för demokraterna om Republikanerna istället lyft fram en sympatisk, klok, analytisk och förtroendeingivande presidentkandidat? Hade de då torskat ÄNNU tyngre?! Som sagt, deras logik går inte ihop helt enkelt. Om det är trots, eller på grund av, Donald Trump man förlorade valet så stort är egentligen ovidkommande, det är POLITIKEN som alltid kommer ligga till grund för hur man röstar i USA. Med Woke-idioter, PK-muppar och blåhåriga veganer i valboskapen så kommer demokraterna ALDRIG återta makten i landet. Nu har i alla fall folket sagt sitt, Trump är med stor marginal deras valda ledare. Med största sannolikhet så kommer det leverans ganska omgående i USA och det kommer landet må bra av…

Jag befinner mig nu i värmen nere på Phuket och vi väntar nu in ett härligt resegäng som anländer i helgen. Travet har jag bara följt lite förstrött och jag läste att Patrick Wickman sparkats ut ur speakerbåset uppe på Bajsåker. Mulla Malla har nu presenterat sig som sportchef genom att backa upp detta patetiska drag från de ängsliga knattarna på banan. Om man vill försöka förklara för en person vad “högt i tak” betyder så kan man ta detta som ett tydligt exempel på, motsatsen. Jag menar, vad håller de på med? Har Wickman snackat med Åkessons bröllopsgäster och raggat ihop ett MC-gäng som skall “knacka knäskål” på någon funktionär på banan? Det verkar ju som man fått kalla ut vaktbolag för att skydda individer efter Patricks brutala attacker. Annat var det på den gamla goda tiden när Svanstedt satt i grisfösarrättegång. Då var det inga problem när Åkes personal hotade vittnen med Hells Angels och liknande. Då rullade det på i det tysta och alla fick behålla sina licenser. Nu har Wickman stått vid staketet och kraxat lite kring inkompetenta funktionärer. Näe Malla, dra en falafel till, ring till Wickman och be om ursäkt…

Näe, nu skall jag ut och äta grillade räkor och kanske en LEO därtill. Ha en fin helg så hörs vi igen nästa fredag. Avslutar med två fina lir att lyfta över “Trumpvinsten” till. I Idol har det verkligen slagit snett. Att Margaux Flavet 16 år kommer att sopa hem hela kalaset har jag ju redan tidigare berättat men det gäller ju att plocka ut en som måste lämna varje fredag och där har det blivit knas. Är det hela riggat?! Hur som helst, i helgen åker Victoria Grace. Tjejen har ingen riktig utstrålning alls och nu tackar vi för den tid som blev. Bara att lira. Uppe på ovan nämnda Bajsåker är det klappat och klart på Parveny i sista avdelningen. Vi får fyra gånger kebabsåsen och det får vi vara nöjda med. Må gott och på återhörande.

Visste du förresten att Stefan Löfven aldrig tuggade TOY när han hade bråttom.

Så får det bli…